Barn med autism eller ADHD

Inte egna barn med autism, men nära vänners barn som jag känt sedan födseln.

Barn 1, diagnostiserad med det som då hette Asperger vid 14 års ålder.

Spädbarn, inget särskilt. Nöjdast i babysitter som helst gungades oavbrutet men så är ju många barn.

Förskoleålder. Ofta negativ och missnöjd när man träffades med familjerna och uttryckte detta verbalt.

Lågstadiet. Ständiga klagomål från skolan, möten där föräldrarna fick höra att barnet var ouppfostrat och måste fostras bättre. Ofokuserad och störde lektionerna. Blev bättre med skolbyte, fick då femmans mattebok i åk 2.

Problemen eskalerade vid nästa skolbyte och till slut utreddes barnet vid 14 års ålder. 

Barn 2, diagnostiserad med autism och ångest också vid 14 år.

Spädbarn. Glad och nöjd.

Förskoleålder. Mamman ville aldrig umgås efter förskolan för barnet var för trött. 

Lågstadiet. Flöt på ganska bra, men ville inte till skolan ibland. Problemen eskalerade under mellanstadiet, blev då hemmasittare. Efter diagnos och hjälp kunde skolan sakta trappas upp till hela skoldagar.

Son. Anades i åk 7 och diagnos åk 8. 

Började med eskalerande problem i åk 6 som sammanföll med att familjens hund dog,  hemmasittare i åk 7.  (ADD, asperger) 

Hade en ständig kamp med barnet från 2 års ålder. Sånt temprament att barnet blev aggresiv o utåtagerande.
Skolan var/är en kamp hela tiden. Diagnos ställd i 8 års åldern. Svår ad/hd.
Trodde hela tiden att det var trotsåldern, men den gav aldrig med sig. Sökte hjälp vid 5 års ålder.

Släkting med "medelsvår" autism, det upptäcktes tidigt att något inte var som det skulle. Svår att få kontakt med, kunde få panik av nya människor, sen i talet. Utredning vid 3 års ålder. Har ingen utvecklingsstörning men ganska svår autism. Har aldrig gått i vanlig klass, skulle inte klara av det ens med stöd. Behöver en lugn och förutsägbar miljö. Är nu vuxen och bor på LSS-boende.

Kompis barn, inga problem i förskolan. Lugn, något tillbakadraget barn. Problemen började i lågstadiet. Barnet klarade skolarbetet fint men mådde allt sämre och fick svårare att interagera med jämnåriga. Orkade inte med det sociala. Fick autismdiagnos i mellanstadiet. Var på väg att bli hemmasittare, men ny skola och stöd / resurs räddade situationen.

Jag undrar samma sak. Har ett barn där det ligger en liten misstanke om det. Ska utredas för adhd/autism 

Vad är det som gör att du misstänker.

Hos oss är det så svårt. Vi har inte sökt för några särskilda svårigheter än och mindre barn beter ju sig som mindre barn gör. De har inget tålamod osv..

Men vi har en femårig som snart fyller sex. Så oerhört svårt att koncentrera sig, sitta still och avbryter hela tiden och pratar i munnen på oss hel tiden. Kan inte hålla fokus på nåt. Eller zoomar ut helt och går knappt att få kontakt med ibland om det är nåt som verkligen fångar uppmärksamheten. 

Hon är väldigt inåtvänd inför alla förutom oss i familjen. Många utomstående säger att det är svårt att nå henne. Väldigt orolig över det mesta. Får utbrott ibland då hon skäller på såväl kompis som farmor. Ja bland annat det?

Anade du inget innan dess?

Nej. Inte skolan heller. Alltid avskytt skolan men det är det fler som gör utan att ha diagnos. 

Hmm är inte det konstigt. Vad har ert barn fått för hjälp av att få diagnosen?

Jo visst är det konstigt.
Han förstår varför han är annorlunda. Vi förstår varför han är så olik sina syskon och varför det som funkade med dem inte funkar med honom. 
Nu som 20-åring får han bidrag från fk eftersom han går gymnasiet nu, tre år senare än vanligt. Går vanlig linje och det funkar väldigt bra. Anläggningsmaskin. Har snart tagit körkort.