Dra/lyfta upp ur sängen ok?

Hej,
Jag har lite ångest över en sak som hände imorse. Min 11-årige son är svårväckt och tycker inte alltid om att gå till skolan (vill helst spela dataspel o vara hemma). Hur eller hur. Hans två syskon var färdigklädda o tandborstade men han ville inte gå upp, påstod att ALLA kläder utom den smutsiga t-shirten han haft igår gjorde ont (helt vanliga kläder. Jag vet att man kan vara känslig för lappar i kläder osv men han har inte varit så innan utan det var mest för att dra ut på allt). Jag måste cykla fyra km till jobbet och började nu om 20 min och hade panik. Inget jag sa hjälpte. Tillslut försökte jag lyfta ur honom ur sängen, men han är nästan lika lång o tung som jag, jag är 150 cm lång, så lyfta gick inte så bra utan blev mer att jag fick försöka dra upp honom  med en hand om hans arm o den andra om bröstkorgen. Då råkade han komma emot den trubbiga delen av en spik som stack ut (hembyggd himmelssäng) och började gråta jättemycket. Jag försökte trösta o det hade inte blivit något sår och jag sa förlåt o att det absolut inte var meningen att han skulle göra illa sig osv. Nu var hon tio i och viktigt möte på jobbet skjlle strax

börja så när han lugnat sig lite gick de till fritids. Nu berättade syskonen att han började gråta (verkligen vrålgråta så det hörs över hela samhället) igen när de närmade sej o att en fritidsfröken mötte dem, o han hade målat upp det hela som att jag slängt ner honom på en vass spik typ. Fritidspedagogen frågade syskonen om det var sant o de sa som tur var som det var,att jag försökt få upp honom ur sängen o att spikgrejen inte var meningen. Det verkar som de pratade flera gånger om det under dagen men inget märktes på pedagogen när jag hämtade. Sonen är glad o som vanligt nu och vi har bakat bröd ihop nu på eftermiddagen, men jag oroar mig, tänk om vi blir socanmälda för det här? Gjorde jag fel, men jag kan ju inte låta honom vara hemma från skolan? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-01-17 10:27
Igår och idag var det ungefär samma scenario igen (fast jag lyckades få iväg honom med hjälp av pappan och utan att behöva lyfta/släpa) Sonen säger att allt är tråkigt och meningslöst utom att spela X-box och han gråter och går runt här hemma som en skugga när han måste lämna sitt sovrum, ligger annars bara på sängen med datorn. Jag var så bekymrad över hans skärmberoende för några månader sedan, efter månader av försök att trappa ner och av förklaringar och regler utan effekt, och märkte att sonen blev agressiv av spelberoendet. När han slog sin två år yngre lillebror så illa att det i närmaste var misshandel, över om vem som skulle spela, så fick jag nog och slängde ut X-boxen, och därför är jag "roten till allt ont" och en "dålig mamma" enligt sonen. Jag vill ju inte bara ge upp om honom. Är han deprimerad? Borde vi söka hjälp hos BUP för typ medicinering? Han tycker skolan är tråkig och fritiden är jättetråkig och kompisarna börjar försvinna.