Jag får inte min 11-åring att röra på sig...

Mobilen är inte en leksak utan en nödvändighet. Se till att hon lägger bort den större delen av tiden. Du kan inte tvinga henne att röra på sig aktivt men du kan uppmuntra henne att gå med i någon idrottsförening tillsammans med någon kompis. Gör promenaderna till något trevligt, säg t ex att ni ska ta med er fika ut i skogen eller nåt liknande.

Antar att ni bor långt ifrån skolan? Annars är ju det det första med skolungdomar att de tar sig till skolan själva. Tycker man ska lära sina barn att gå eller cykla är det som gäller att ta sig fram på om man inte bor väldigt långt ut på landet eller av andra anledningar inte kan det. 

 

Om hon gillar att spela tv-spel finns ju såna man kan köpa där man rör sig, dansar osv.

Ladda ner pokemon go till era mobiler och börja spela.

Har ni simhall i närheten så åk dit lite regelbundet? Ännu bättre om det är äventyrsbad.

Nej absolut, men även när hon inte får använda mobilen så är hon stillasittande. Har föreslagit att hon börjar någon aktivitet med en kompis men hon vill inte/tycker inte att det kompisarna pysslar med är intressant då det är lagsporter dom sysslar med. Eftersom hon inte är någon "lagspelare" (läs: hon tycker det är jobbigt med många barn och särskilt när det är barn hon inte känner) så blir utbudet lite tight. Har sagt att då kan ju hon och kompisen testa något helt nytt men då är det kompisarnas föräldrar som tycker det blir för många aktiviteter för deras barn. VIlket jag kan förstå.
Har försökt med simning men hon tröttnade, vilket var synd för hon var jätteduktig och simläraren var imponerad. Ridning provade hon på men det blev för jobbigt för henne i stallet med en massa nya ungar, som dessutom kände varandra sen tidigare. Min dotter är inte heller den som tar för sig och tar kontakt.

Att föreslå promenad med lite picknick var ett bra förslag, ska testa! Tack!

Ja, det är skolskjuts som gäller här tyvärr....för långt till skolan.

Jag skulle nog börja i andra änden och faktiskt lyssna på vad hon säger angående olika aktiviteter. Dom svårigheter hon nämner beror ju på något. Att tycka det är jobbigt men nya människor och mycket folk beror ju på nånting. Hur mår hon? Ångest? Dålig självkänsla? Blyg? Introvert? Mobbad? Överviktig? Stress? Mycket krav på sig att vara duktig? 

Hjälp henne må bättre psykiskt och via den vägen kommer hon så småningom att vilja hitta på saker och känna sig bekväm med aktiviteter. 

Ok, om vi då utgår från att hon föredrar mindre grupper eller till och med ensam så skulle hon kunna testa orientering eller yoga (man slipper prata med andra under tiden). Jag tyckte också att äventyrsbad var en bra idé, det kanske kan trigga simglädjen igen. Ni kan också cykla iväg tillsammans och upptäcka omgivningarna när det är barbacke ute.

Ja, men det är ju ett bra förslag med tv-spel som man rör sig till! Ska se om hennes pappa kan ladda ner något, jag har noll koll på hur det funkar svårt att tro att hon kommer gå med på det men det är ju absolut värt ett försök!

Pokemon go hade hon och hennes syster för typ två år sedan. Svinkul i början sen slutade det med att hennes syster hittade bättre/fler pokemons så då tjurade hon ihop och gömde sig i trädgården mitt i smällkalla vintern så så var det med det...blev inget mer sen. Hennes humör är "something special" kan man säga...

Jag och hennes syster brukar åka till en simhall för att systern har problem med vatten och behöver jobba lite med det. Försöker verkligen få med mig 11-åringen, vilket funkade första gångerna, men inte längre...tyvärr. Börjar överväga mutor för att få med henne, men det kanske inte är så bra? Hade det funnits äventyrsbad här så hade det kanske gått få med henne, men tyvärr har vi jättelångt till något sånt....

Jag betalade 10 kr per km promenad. Först gick vi tillsammans och loggade sträcka på min telefon. Senare fick han själv en app och så loggade han själv steg. Promenad med musik eller annat i lurarna var det som fungerade här och möjligheten att tjäna en slant. 

Här nämner du något viktigt. Hon kanske helt enkelt känner sig oduglig och utanför då varje försök till olika typer av aktiviteter slutat med nån form av besvikelse. Det tar nog dessutom extra hårt på henne då hon redan från början tycker det är jobbigt med nya människor. Känns som att självförtroendet dalat. 
Det finns ju andra typer av aktiviteter som inte är en sport som kanske kan vara något att fundera på. Och som kanske är mer inviduellt även om man deltar i grupp och tvärtom, att det är helt okej att smälta in i gruppen utan att behöva ta plats. Scouter, ungdomsgrupper i kyrkan, körsång, Unga örnar eller liknande.