Undrar om ni som fått en sladdis med stor åldersskillnad till ert enda barn (18 år). Har det varit givit en massa kärlek och bra kontakt för ert första barn och sladdisen eller har det kvittat om sladdisen kom eller inte för syskonet då åldersskillnaden varit så stor?
17 år mellan barnen här.
Äldsta har varit mycket med sitt lilla syskon, lekt, badad i pool, hittat på en massa bus.
Band trampbilen efter sin cykel och lät lilla åka bakom.
Idag är båda vuxna och är som två vänner.
14 resp 18 år mellan de två äldsta och sladdisen. Storebröderna älskar sin lillebror så otroligt mycket och de är hans stora idoler ❤️
Man kan nog konstatera att de inte är nära under barndomen. Jag har elva år mellan mina och de har sällan lekt tillsammans. Så det ska man nog inte vänta sig, jag menar som nu när en går i gymnasiet och den andre på dagis?
Den äldre kan förstås spela barnspel med sin bror, gå ner på hans nivå när man leker ute, spelar fotboll osv. Men han är ju annars i en helt annan värld, med plugg, kompisar och tjejer.
Kärlek finns dock, lilla kan säga till sin bror att han älskar honom, få hänga i hans rum en stund då och då osv. Och som vuxna tvivlar jag inte på att de kan bli nära, som goda vänner. Jag har ungefär samma åldersskillnad till mina yngsta syskon (jag är själv äldst) och idag är åldern inte relevant längre. Alla har flyttat hemifrån och lever samma sorts liv med jobb, barn och vardag.
Känner några som har 18 år mellan. Bra kontakt som fortsatt även efter den stora flyttat hemifrån. Hen ställer gärna upp som barnvakt, och träffar sitt syskon ofta vid familjesammankomster.
Fanns en tråd här för några år sen om en kvinna som hade en 17-åring och hade "försökt" bli gravid sen hon föddes, men inte lyckats och därmed trodde att hon absolut inte kunde få fler barn. Sen blev hon spontant gravid! Och var jättenervös för vad storasyster skulle tycka. Det gick jättebra, hon blev glad av syskon trots åldersskillnaden.