Borderline och separationsångest

Hur klarar ni med borderline av att vara ifrån er partner? För första gången sen vi blev tillsammans har jag rest bort själv till min familj över julen och separationsångesten har varit och är fruktansvärd. Redan två veckor i förväg började jag få mardrömmar och svårt att sova, gråta dagligen över att måsta åka ifrån min sambo och spy av oro. Nu har jag varit bortrest i ett dygn och googlar konstant flygbiljetter hem. Trots att vi skriver och pratar i telefon många gånger per dag så kan jag inte tänka på något annat än att jag vill hem till honom. Jag och min familj önskade verkligen att det skulle bli en mysig jul men jag är på gränsen till ett sammanbrott hela tiden och försöker bara kämpa mig igenom några dagar så jag kan åka hem sen. Jag har ångest över att det är just juldagarna som närmar sig nu för då kommer det knappt finnas flyg eller tåg. Hur gör ni andra som har borderline för att klara av den fruktansvärda separationsångesten?