Depression och Psykoterapi
Hej allihopa!Jag är en 22 år gammal ?man? (känner mig inte som en man), som lidit av djup depression sedan ungefär tre år tillbaka. När jag skriver att jag inte känner mig som en man så menar jag inte att jag har något problem med mitt kön men mer att jag känner mig emotionellt efterbliven och omogen som en tonåring.
Lång historia kort så har jag sökt hjälp för ungefär ett och ett halvt år sedan och fått världens bästa läkare som hjälpt mig med allt från himmel till jord. Dels har vi kommit fram till att min depression till stor del har med min barndom att göra. Otrygg uppväxt med emotionellt frånvarande föräldrar som dessutom haft ganska kraftiga alkoholproblem.
Under första året i psykoterapin så kändes det som att allting var på bättringsvägen, mitt mående blev bättre och bättre. Men på senaste tiden så har min depression blivit värre än den någonsin varit. Anledningen till att det försämrats är att jag förstått att jag såklart inte kan gå i psykoterapi för e vigt, och jag känner en enorm sorg över att jag snart aldrig kommer att få träffa min läkare mer. Förstår om det låter konstigt men för mig känns det som att hon har blivit en mamma åt mig, känner mig hemma på vårdcentralen.
Jag förstår såklart att hon inte är det men hur ska jag förklara åt henne att anledningen att jag blivit sämre är av just den anledningen? Hon har pratat om att möjligtvis skriva en remiss till psykiatrin eftersom att depressionen blir värre och inte bättre. Hur ska jag kunna hantera sorgen av att jag aldrig mer kommer få känna mig trygg? Innan jag träffade henne så förstod jag inte hur bra trygghet känns men nu när jag fått uppleva det så kommer jag sakna det och min depression kommer förmodligen bli 100ggr värre. Tror ni att en psykiater kommer kunna lösa det problemet?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-12-21 16:29
*Jag är en 22 år gammal "man"
* psykoterapi för evigt