Ensamstående mammors status

Tror det är bättre om du pratar för dig själv. 

Om de här ensamstående mödrarna i fyrtioårsåldern är fattiga, har psykisk ohälsa, dålig förankring på arbetsmarknaden och utanförskap, ska man då inte få prata om att man väljer bort dem på grund av det, eller hur menar du? För det görs ju. Jag tycker att det är bra att veta om det. 

Det finns en tråd nu om en gravid kompis till en ensamstående mamma som du kanske läst. Väninnan vill inte berätta för sin vän som är ensamstående att hon känner sig utnyttjad av att hjälpa henne 2-3 gånger per månad och lyssna på hennes problem. Väninnan har heller inget körkort. I svaren kan man se ganska tydligt vilka värderingar vänner till ensamstående kan ha. Den ensamstående väninnan är inget att ha om hon inte förstår att väninnan tycker att hon är jobbig att hjälpa enligt flera i tråden. 

Det är jobbigare att vara ensamstående, fattig, ha psykisk ohälsa och inget jobb än att inte ha det, men det betyder inte att den välmående och optimistiska delen av befolkningen vill höra om det. Det är nog bra att förstå det som ensamstående så att man inte gör sig illa. Och om man blir ensamstående och har betett sig illa mot ensamstående vänner så kan man inte räkna med stöd från dem senare, det vill jag också ha sagt. Ingen kan räkna med att aldrig bli svag. 

Jag har också ett boktips. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg. 

Visst det pratas alltid i medier om den fattiga ensamstående mamman, utan arbete, sjukskriven el möjligtvis UnDerSkÖterSka kan hon vara. 
Men känner några i min närhet de lämnade sina äktenskap och har verkligen blommat upp. Ett par stycken har chefspositioner, andra också med fullt fungerande ekonomi, bil, hus och några barn på det. 
Vissa har iofs varannan vecka men iaf. De verkar mycket lyckligare och mer psykiskt välmående än många i förhållanden. 
Mer stress är det sannolikt i många fall men ändå. Bilden av ensamstående behöver nyanseras lite. 

Jag känner många ensamstående mamma 40+ som har både status och bra jobb.
Det är farligt att göra sig själv eller andra till offer.

TS, jag kanske lät hård mot dig. Du fick in de optimistiska och välmående snabbt i tråden. Jag är på din sida, men du ser ju hur de beter sig. De klarar inte av att tänka på dem som har det svårt utan att genast lyfta fram de ensamstående som INTE har det svårt.

Det är tyvärr sant. Jag är 43 och separerad med barn och det är tufft ekonomiskt och man är väl inte direkt hetast på marknaden längre.

Tala för dig själv ts! Om dina vänner undviker dig så är det inte för att du är ensamstående "äldre" mamma i alla fall.