Hur bemöta hans oengagemang?

Jag är tillsammans med vad många benämner mansbebis.
Jag är gravid, till synes ensam men vi är tillsammans. Han har inte gjort någonting, fixat någonting, "kan följa med till ultraljud om jag vill". Agerar som att barnet är mitt.

Konflikträdd och pratar inte om saker, utan ser då till att frånvara tills jag löst situationen.
Så nu står JAG här, förbereder mig på en förlossning ensam, då jag inte känner för att ha någon där som skitit i hela resans gång, om han nu ens tänkt vara med alls...

Men hur ska jag egentligen tackla honom och detta?
Jag har satt hårt emot hårt, bett om att vi ska sätta oss ner och prata i flera månaders tid nu. Utan framgång givetvis då han har allehanda undanflykter, så nu står vi här. Snart med en bebis och ingenting fixat.
Jag har styrt med alla gravidrelaterade saker, kläder, prylar, försäkringar, mediciner!!
Jag har bett honom åka till apoteket efter jobbet för att hämta ut medicin, nej det hinner han inte.
Sagt mer skarpt att nu får han faktiskt lov att ta ledigt så vi kan åka och kolla på vagn, nej det kan han inte göra. Ber honom ta barnen för jag är sjuk, nej då åker han iväg på något.

Jag får ju rent konkret fixa en bilstol och väska med förnödenheter till BB så de inte omhändertar barnet, hur tänker män egentligen.. Han säger att han mår dåligt över sitt beteende, men sedan lunkar det på precis likadant. Eh???

Finns det någon som fått det bättre? Eller är det bara stå ut till föräldraledigheten för mig är över och hans tur och då lämna?

Vilken glädje och lycka ger han dig?Om han inte ger dig något ,så lämna.Det låter redan nu så som du är ensamstående.Hellre detta än vara ihop med en mansbebis.

Det finns flera alternativ. Du kan separera nu, om inte förlossningen är nära förestående. Om du inte hinner ordna upp det innan barnet är fött, så kan du separera mentalt. Sluta räkna med honom. Betrakta dig själv som ensamstående och sluta be honom om någonting alls. Skaffa barnvakt när du behöver det.

Räkna för allt i världen inte med att han ska vara föräldraledig! Babyn behöver en ansvarsfull förälder hemma, och det är uppenbarligen inte han.

Vet du vad... Det enda som är värre än att stå där ensam med en bebis är att stå där ensam med två bebisar. Den nyfödde + mansbebisen deluxe du är ihop med- ifall du nu inte fattade. Om du eller han inte hinner flytta så räkna inte med honom i nånting. Nada, noll, inget! Sen tar du itu med en flytt och ställer in dig på att vara ensamstående. Mest troligt helt ensam förälder också.

Är det så att han innerst inne är osäker på om han vill bli pappa med dig? (Känner igen mitt ex starkt i beteendet och han ville egentligen inte bli pappa och inte vara tillsammans med mig heller.)

Ja, du har valt honom alldeles själv.