• Anonym (Första jobbet)

    Problem på arbetsplatsen

    Jag har kommit till mitt första jobb i livet ganska sent, då jag blev mobbad hela uppväxten så har jag varit rädd för att börja jobba. Det resulterade i att jag var sjukskriven för depression och mycket ångest ca 10 år efter studenten, men nu äntligen har jag mitt första jobb som jag egentligen trivs bra på.

    Problemet är en kollega. Jag kommer överens med flera styckna kollegor och det är många som pratar med mig, så med andra kollegor känns det bra. Men denna kollega jag lärt känna även privat med en liten grupp av andra kollegor från jobbet så har vi umgås allihopa några tillfällen. Men denna kollega drar sig undan mig på jobbet märker jag, personen kan gå fram till mig och skämta om något relevant som rör personen i fråga, men nämner jag något privat om mig, eller vad jag gjort i helgen så blir det aldrig någon följdfråga. Vissa dagar kan personen prata med mig, men som sagt- enbart om det rör personens egna privatliv. Men jag försöker ändå va trevlig fråga hur helgen varit osv för att komma igång starta en konversation men har gett upp senaste månaderna.

    Jag vet att kollegan tycker om mig som person då denna sa det rakt ut till mig, på en privat träff några kollegor och jag var med på för ett halvår sedan. Men ändå märker jag att personen drar sig undan mig vissa dagar.

    Det borde va något personligt tänker jag, men samtidigt inte. För personen vet ingenting om mig och vi har mest pratat och skojat på jobbet väldigt ytligt. Men jag har svårt släppa detta mentalt, varje dag på jobbet får jag ångest när personen pratar öppet väldigt mycket med andra kollegor, men inte med mig.

    Förr var vi ett gäng som alltid stod i fikarummet några minuter innan vi gick hem och alla sa hejdå till varann och småpratade, men de dagar jag och denna kollega slutar samtidigt och endast vi två slutar det klockslaget så har personen snabbt smitit ut och kört iväg utan att säga hejdå. 


    Men andra dagar kan personen säga hejdå. Så personens beteende är väldigt varierande. 


    Jag förstår ju att detta hör med mitt obearbetade trauma från uppväxten att göra, det är kanske inte alls personligt men det KÄNNS så. Så min fråga är, hur släpper man känslan att alla kanske inte gillar en? Känns bara märkligt personen pratade så mycket med mig på dessa privata träffar med kollegorna från jobbet där vi alla hade kul, men personen undviker mig nu ibland lite subtilt, svårt förklara på vilket sätt, men märker det ändå. 

  • Svar på tråden Problem på arbetsplatsen
  • Anonym (S)

    Inse att personen är egocentrerad, det är inte ditt fel.

  • Anonym (Jennie)
    Anonym (Första jobbet) skrev 2022-12-08 13:37:51 följande:
    Jag förstår ju att detta hör med mitt obearbetade trauma från uppväxten att göra, det är kanske inte alls personligt men det KÄNNS så. Så min fråga är, hur släpper man känslan att alla kanske inte gillar en? Känns bara märkligt personen pratade så mycket med mig på dessa privata träffar med kollegorna från jobbet där vi alla hade kul, men personen undviker mig nu ibland lite subtilt, svårt förklara på vilket sätt, men märker det ändå. 
    Ja, det tror jag också. Vad gäller den fetmarkerade frågan så tror jag hemligheten är att inse att alla inte gillar en (precis som att du inte gillar alla andra) och att vara OK med det.

    Men jag vill också säga att jag kan känna igen mig lite i din kollega. Jag har saker i mitt liv som gör mig rätt trött ibland och i de lägena kan jag nog bete mig lite som din kollega. Jag är för trött för att öht komma på någon följdfråga. De dagarna uppfattas jag nog som rätt självcentrerad. Men sen när jag piggnat till så blir jag social igen. Privata problem och stress kan också göra en okoncentrerad och att man har svårt att helt ta in vad andra säger. 
  • Anonym (Jennie)

    Haha! Allt blev ju fetmarkerat! Den här frågan var det jag menade: hur släpper man känslan att alla kanske inte gillar en?

Svar på tråden Problem på arbetsplatsen