Kommer nog aldrig finnas någon som blir kär i mig

Fina du! Tråkigt att höra att du inte mår bra och känner att du inte duger. Eftersom man inte får veta så mycket privat information om dig är det svårt och säga vart skon klämmer, men jag är helt säker på att du är älskvärd och att den rätte väntar på dig där ute!
Ge inte upp ❤️

Det är TVÅ personer varav en var 15. Inget i detta säger att du är mindre älskvärd än någon annan.

Så fint skrivet. Jag kanske kan återkomma mer ingående om information om mig?

Det där med att en tjej tog kontakt med mig på Internet, så glömde jag att skriva att det inte var så länge sedan. Det var redan förra året, hon skrev till mig. Så jag har bara erfarenhet av samlag.

Jag var väl inte haft en lätt början av mitt liv. En frånvarande pappa, dock en pappa som var väldigt empatiskt och sympatisk. Godhjärtad och älskade både mig och min storebror. Men att bo med mamma var inte lätt. Hon styrdes mycket av känslor. Hon pratade mycket illa om pappa, för att sedan skiljas och tog hela vårdande för barnen (mig och min bror). Hon fortsatte prata illa om pappa och fick mig att tycka att pappa var en dålig människa. Samtidigt som hon sysslade med lögner, manipulationer och bak-tal om andra människor. Hon systematisk slog mig och min bror. Men jag personligen tyckte inte det fysiska våldet har påverkat mig, utan snarare hennes enorma själviskhet, lögner och hela tiden tog mina leksaker och gav bort eller sålde, utan att fråga om hon fick det, hon ansåg bara att hon hade rätt till att göra vad hon ville. Varför hon gav bort saker, var för att hon tycker om uppmärksamhet (ses som en generös person), trots att jag hela tiden sa åt henne att inte ge bort mina saker, så gjorde hon det upprepade gånger och ibland sa: ''Nej, jag skall inte ge bort dina saker'', för att sedan faktiskt ge bort i alla fall = Lögner.

Min storebror blev allt mer våldsam (tog efter mammans våld och aggressivitet). Jag blev en person som behöll försiktigheten och sällan stod aldrig upp för mig själv. Utan istället hittade strategi om att låta andra ''köra över mig'', så länge jag inte hamnar i trubbel. Bättre att få andra att tro att de vunnit, än att hamnar i någon sorts konflikt. Jag vill samtidigt inte beskriva mig som konflikträdd, utan det handlande mer om att jag såg bara vad som var det enklaste sättet att komma förbi en konflikt, istället för att syssla med bråk.

Bland annat med min bror, där jag hela tiden bekräftade att han ''hade rätt'' och jag hade ''fel'' om saker. Låta honom slå mig, istället för att slå tillbaka, som kan leda till stort slagsmål eller ännu värre att han av rent impulsivt tar något vasst föremål eller hårt föremål som skulle kunna orsaka allvarligare skador än vad knytnävar gör. Med andra ord, jag hade utvecklat en fysisk uthållighet.

Vid tonåren fann jag mamman otrolig opålitlig och försökte många gånger försvinna ifrån familjen, för att sedan lyckades jag med det vid tjugotreårs åldern.

Därefter har jag levt ett liv utan familj. Skönt givetvis.

Jag hade planerat återuppta kontakten med pappa, men tyvärr gick han bort i år.

Varför jag inte tog kontakt med honom tidigare, när jag flyttade hemifrån via socialen?

Det vart rörigt med allt. Jag behövde samla mig och fokusera på mig själv om olika saker. Men när saknade vart stor, så ville jag så gärna hälsa på honom.

Tack för ditt inlägg. Som jag skrev, så känns det skönt att skriva av sig. Känns också otroligt bra att få fin text till sig. Tack du! Hoppas du får sova gott!

Själv kommer jag nog aldrig att bli kär i nån igen, inte sugen, inte intresserad. Tycket bara karlar är fjantar på olika sätt. Antingen ska de vara gråtande myspappor som bejakat sina feminina sidor, eller så brölat de dricker bärs och spottar snus Och lyssnar på ultima thule och är sverjevenner.

Jag får leva själv

Man måste ju inte bo i en efterbliven bruksort.

En empatisk och bra pappa överger inte sina barn så där idealiserade bilden av din far kan du släppa.

Det gör jag inte. Men fjantar med stort skägg som bakar surdeg är jag inte heller så sugen på. Finner absolut ingen attraktiv längre. Ingen.

Du baserar detta på två stycken, varav ett var ett barn vid tidpunkten?! Och hur många har du själv försökt med sedan dess? På ett ungefär?

Det är ju som bekant mannens lott att jaga eller hur?