Jag är avundsjuk på min syster.

Dumpa dina ungar hos henne
win-win

Maken för väl ta barnen och försvinna iväg några timmar varannan lördag eller så?

Låt din man få saker att hända med henne och era barn medan du har egentid.

Risken finns förstås att de får ihop det men du verkar inte främmande för vv-liv...

Men om din man är så aktiv måste det väl inte vara ett problem?

Han kanske ensam kan ta era barn på någon utflykt ibland så att du får "bara vara" hemma?

Nej, för han envisas med att vi ska göra saker tillsammans. Om jag inte vill följa med åker inte han heller, då drar han igång en massa hemma istället.

Då får du begära att han tar barnen och åker iväg så du får lugn och ro. Det är helt rimligt. 

Tro mig, jag har försökt, men han "orkar inte ta alla på en gång". Enda gången han tar alla är om hans syster följer med.

Ja då förstår jag att du är avundsjuk på din syster. Jag kan också bli avundsjuk på andra men ofta är det ju olika saker hos olika människor Och inte en och samma person man är avundsjuk på. Är din känsla bestående så är det antingen att återigen få din man att förstå ditt behov, se dig om efter barnvakt eller faktiskt separera. Men barnen blir ju också större och tonåringar vill inte hänga med sina föräldrar mer än när det passar dem. Då kan din man roa sig med annat och du blir själv. 

Barnen har autism och adhd. Äldsta är tonåring och mellanbarnet är det snart... De är fortfarande väldigt på och vill vara med mig överallt.

Stick iväg en helg då. Hem till din syster när hon inte har barnen. Perfekt. 

Det går han inte med på. Är heller inget man gör spontant, för det är långt dit.

Jag förstår att ibland vill man bara klaga av sig och fortsätta med sitt liv. Så fundera på om det är så eller om du vill ha tips på lösningar. Försök bena i det. Vill du ha förändring eller vill du bara gnälla av dig för att just det gör att du kan släppa och få vidare? Ibland behöver man bara det men ibland behöver man bli konstruktiv. 

Men alltså. Du behöver inte ha hans tillåtelse. Åk.