Har precis plussat efter ett MA i somras. Va i v 14 när vi fick reda på kub att fostret dött v 9, nån vecka efter vi sett ett hjärta slå. Har lärt mig att det är ingen garanti. Nu är jag tidigt gravid igen, vilket vi är jättetacksama över så jag är 39 år, men då kanske ni förstör varför där finns en oro? Jag är ju ?gammal? hur ska man kunna slappna av? Har ni något tips att försöka vänta på en bebis istället för blödning?
Ber om ursäkt för stavfelen.
Ta en dag i taget, försöka att inte grubbla, absolut inte gå på toa i tid och otid och leta blod, sysselsätta sig med annat man tycker är roligt, sätta upp små delmål. Jag hade både extremt svårt att bli gravid och fick 4 missfall/MA på raken. 5:e gången jag var gravid blödde jag rejält v.7. Jag var helt inställd på m.f igen. Vägrade tom göra VUL ända tills min läkare sa att det började vara för sent för att se bra. Då gick jag dit- i v.13. Och den ångesten är nog den värsta jag haft i mitt liv! Jag har nog inte heller nånsin blivit så chockad som när jag såg att barnet levde! 
Jag fick fråga läkaren om det verkligen var sant.
Men även efter det var det oerhört svårt att slappna av. Jag brukade säga att hopp är djävulens påfund så jag hoppades helt enkelt inte. Jag försökte vara nollställd. Första delmålet var RUL. Nästa v.22 när de flesta som föds överlever. Nästa v.30 när det så gott som alltid går bra om de föds. Tids nog gick tiden. Och det blev barn efter drygt 10 år. 