Gravid och vill skiljas

Är han kontrollerande? På vilket sätt är han en dålig förälder? Jag tycker man hör det här för ofta, kvinnor som inte kan lämna för att mannen inte kommer vara bra mot barnen. Vilken jävla rävsax. Jag känner med dig. 

Jag får panik, jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Min son förtjänar det bästa och jag vet inte hur jag ska lyckas med det. 

igår satt han och sa att vår son var helt odräglig och ha att göra med. sonen var trött och ledsen när han kom hem från förskolan och ville vara i min famn. Han säger alltid att han är en odräglig unge, jag förstår det inte han är världens finaste treåring glad och nyfiken på livet, men som ibland blir trött och då kan ha svårt att hantera sina känslor, som en normal treåring.

Han skriker som regel att han inte vill vara med pappa, att lämna honom med pappan är förfärligt varje gång. Vid separation ska man se till barnets bästa men jag undrar jag vilka barn som mår bra av att tvingas vara med någon de inte vill vara med och pappan har ju varit tydlig med att han inte vill vara med sonen. Vid en seprration vet jag dock att han kommer göra allt han kan för att jävlas precis som han gjort med sitt ex. 

Men om någon har några tips och vad jag ska tänka på och hur jag bäst förbereder mig på skilsmässa får ni gärna dela med er av erfarenheter. 

vilka fallgropar ska man undvika? Vad är det första jag ska göra?

Den äldsta sonen, längtar han efter att få slippa bo med pappan? Har det varit bra och dåliga perioder, olika beroende på ålder mm? Man önskar ju att pappan själv skulle föredra vh och då kanske orka vara bättre, men det är ju det med att han ska hämnas på dig. Hur har den stora sonens liv varit, mår han psykiskt dåligt? Ibland kanske de hittar sin relation när de måste, liksom. Och det blit bättre än man tror. Är han manipulativ? 

Han är väldigt manipulativ och det är väl därför jag hamnat i den här skiten. Han tar aldrig ansvar för ngt, ljuger så han tror sig själv och skyller på alla andra. Tål inte att man säger emot eller ifrån. 

bonussonen har nog alltid önskat slippa, även om de naturligtvis har bra stunder oxå, självklart. Men på senare år har jag märkt en förändring, han säger ifrån mer och finner sig inte på samma sätt längre i pappans kränkande behandling. Hans elaka kommentarer och lögner. Snart kommer han kunna säga ifrån mer och ta egna beslut och jag tror inte han kommer ha mycket med sin pappa att göra när han väl slipper

just att han är så manipulativ och ljuger skrämmer mig, är rädd att han kommer manipulera de som ska hjälpa oss och att jag kommer stå där ensam 

Jag har erfarenhet av att separera med barn, men det är nog stor skillnad när det är en vettig person. Hoppas du får lite tips från fler. Det du kan göra är väl att försöka inte ge honom något som han kan hålla emot dig, att du har svårt att samarbeta. Tänk på att han kan spara sms tex. Skriv hellre en egen dagbok där du beskriver ert samarbete, som du kan ha vid behov. 

Det låter defenitivt som han (din man) skulle behöva någon sorts terapi. 

Jag har sedan länge skrivit en dagbok med alla vidrigheter han gjort, alla vidrigheter han kallat mig som white trash, lata idiot osv. Eller  t.ex. när han följde efter mig in i garderoben och på ett ganska obehagligt sätt inte vill e släppa ut mig och sonen stod utanför och skrek att han skulle sluta. Eller när han tog bilen drog och tränade med polare medans jag satt livrädd hemma med sonen i knät med skyhög feber. det finns att ta av

terapi skulle inte bita, han upplever sig själv som en väldigt bra person

det är jobbigt oxå, för när vi bråkat om något slutar det alltid med att jag ska be om ursäkt för allt och jag står där och nästan tror på honom att jag är en värdelös idiot och allt är mitt fel

Nej det är ju så att det inte hjälper med terapi för sådana personer. Är du med i mammor United på fb? Det kan vara ide att be om råd där med, du kan vara anonym. Det är ju inte några experter heller, utan ungefär som här, men du kanske får fler svar av de som varit i din sits. Annars tycker jag du ska prata med en kvinnojour och berätta att du vill lämna men oroar dig för din son. Den gaslightning han kör med där du tror att allt är ditt fel är en form av misshandel. Hur är stora sonens mamma, är hon vettig att prata med? 

Ja skaffa då inte fler barn med honom.

Det är illa nog att det redan hänt en gång. Inget barn ska behöva ha sådan sjuk förälder, de tar skada.

Så inga fler barn, det är det viktigaste.

Han har alltid varit väldigt noga med att vi ska ha så lite kontakt som möjligt. Men av det lilla jag pratat med henne och med hennes son om henne så får jag uppfattningen att hon är en väldigt bra person. 

ska kolla in gruppen på facebook och ska nog ta kontakt med en kvinnojour, mycket för att stärka mig själv. Är svag nu och behöver all stöttning jag kan få om så bara för att reda ut alla tankar

Det skrämmer mig att min son tar skada och jag känner maktlös att hindra det

Finns nog skäl till att han inte vill det. Jag tycker du ska prata med henne ändå, om du tror det kan hjälpa