Vill inte ha syskon

För det första så tycker jag inte att man ska skaffa ett till barn bara eller mest för att det första ska få ett syskon. Varje barn bör få komma för att hen är efterlängtad för sin egen skull. 

Sen har så klart ert barn rätt i att det finns negativa sidor med att ha syskon, mindre tid och uppmärksamhet från föräldrarna, bråk och kompromisser. Men det finns ju goda sidor också, och det kommer säkert ert barn upptäcka med tiden och kunna glädja sig åt, om ni nu skaffar ett barn till. Men om det är mest för syskonets skull och det första barnet klart och tydligt uttrycker att hen inte vill, så kanske ni ska fundera en runda till? 

Ja  samtidigt är det en 4 åring, som NU säger detta. Vid 10 kanske säger annat?

Intr lätt veta för ett barn vad det innebär?

Eller finns det någon med exempel som mitt där barnet även sedan varit missnöjd med sitt syskon, eller kanske tvärtom ändrat sig då syskonet väl kom?

Ett barn ska inte vara anledningen till att man skaffar fler barn eller avstår, det beslutet ska inte ligga på barnet. 

Vad ett barn har att säga i frågan skulle inte jag lägga någon större vikt vid. Det är inte en hund vi pratar om, det är en ny familjemedlem, ett BARN.
Ni ska utöka familjen om ni vill det, inte för att barnet ska ha ett syskon eller något annat random skäl.

Barn ska få komma för sin egen skull

Oavsett om ni skaffar ett barn till eller inte bör ni nog fundera lite kring hur mycket ansvar ni lägger på ert nuvarande barn och vad ni skapar för personlighet hos hen. Kanske skulle vara bra för både hen och er och förstå att solen inte kretsar kring barnet....
Fortsätter ni så här så riskerar barnet bli ett odrägligt egocentriskt monster...

Jag hade aldrig skaffat syskon bara för att barnet ska få ett syskon, utan då skulle det vara för att jag verkligen ville ha ett till barn först och främst.
Sedan ang det ditt barn säger, att hon inte vill ha syskon är kanske något som man får ta med en nypa salt. I den åldern vet man inte riktigt vad det innebär att få ett syskon om man inte redan har det och man kan ändra sig från ena dagen till den andra. Det kan ju också vara så att hon ändrar sig när hon väl får träffa sitt syskon. 

Newsflash: en fyraåring vet inte ett skit om livet, hen har ingen som helst aning om vad ett syskon innebär på varken kort eller lång sikt. En fyraåring kan ändra åsikt lika snabbt som vinden vänder. Och du/ni funderar på att ta in hens perspektiv i beslutet om ni vuxna ska skaffa ett till barn? Sorry, det är ert eget beslut. Och, de allra flesta syskon trivs med varandra förr eller senare.

De ju inte så att vi skulle avsky vårt andra barn, att det skulle skaffas enbart för att tillfredsställa vårt första barns behov.  Men ja ändå för att ha två barn.
Endel vill ha ett endel 4. 

Man känner ju inte ofödda barnet, de väl alltid någon anledning till att man skaffar barn, inte är det väl för barnets skull. Man vill ha ett barn av någon anledning helt enkelt. Man har en bild av att vilja ha ett visst antal barn man tycker väl inte mindre om de enskilda barnen för de herregud. 

Menar tanken var hela tiden även innan första barnet qtt vi ville ha två - ett syskonpar ( om det ville sig så)

Så.första barnet har ju isåfall inte kommit till världen heller " för sin skull"   utan för att vi ville

Man kanske ska tänka på att med en åldersskillnad på över 5 år kanske barnen ändå kommer vara rätt ensamma, de kommer ju inte kunna leka på samma nivå, som syskon med 2 års skillnad.

En 8 åring kommer nog inte uppskatta en 3 åring så mycket. Eller en 10 åring en 5 åring osv?

Kan bli mycket problem på semester. Proböem då de mindre barnet har söndrr/ förstör för de stora osv.