Svamp och BV i flera månader :(

Jag hade tänkt dra hela min långa historik av återkommande svamp och bakteriell vaginos men då hade ingen orkat läsa. Ska försöka hålla mig kortfattad. Sorry att det ändå blir långt. Jag fick i augusti under en utlandsresa svamp. Tänkte att det skulle läka ut själv. Det gjorde det inte. Två veckor senare tillbaka i Sverige behandlade jag med Canesten men det hjälpte inte för svampen hade fått starkt fäste. Bokade tid hos en barnmorska. Fick Cortimyk. Det hjälpte inte alls. Klådan blev värre. Återbesök, fick två tabletter Flukonazol. Tog en, det blev bättre. Efter några dagar kom klådan tillbaka och jag tog nästa. Andades ut, det blev bra. Tyvärr bara i ett par dagar innan det återkom igen och sakta men säkert blev allt värre. Återbesök igen. Jag blev rekommenderad kortison till underlivet men jag ville inte använda det eftersom Cortimyk förvärrat klådan och även med tanke på mina slemhinnor. Mina slemhinnor är redan förstörda av svampen och all klåda. Jag ville inte tunna ut dem ytterligare med kortison. Remiss till gynekologmottagningen 4 nov som jag väntar ihärdigt på. 

Jag hade sex några gånger under perioden augusti-nu. Varje gång vi hade sex fick jag efteråt direkt känningar på bakteriell vaginos. Av erfarenhet vet jag att det snabbt blir en ihållande mycket värre fisklukt om jag inte bombarderar med lactal balans gel direkt jag får känningar. Då menar jag 3-4 tuber om dagen tills det gett med sig och luktar normalt igen. Svampen blir såklart mycket  värre av hur blött och instängt det blir med lactal och binda men det kan inte hjälpas. Jag tar hellre det än att behöva använda  zidoval eller liknande när bakteriella vaginosen gått för långt får då snackar vi en verkligen förvärring av svampen. 

För ett par veckor sedan fick jag ett positivt graviditetstest. En glad chock. Vi har kört oskyddat i ett år utan att det tagit sig och jag stod i startgroparna att börja utreda vad det är för fel. Trodde inte en befruktning var möjlig i mitt underliv som dels har en invasion av svamp och dels för hur jag före och efter varje samlag använt lactal balans för att undvika bakteriell vaginos. Trodde inte spermierna hade en chans att överleva där inne. 

Jag är otroligt glad över graviditeten men det är enormt psykiskt påfrestande att ha svamp och titt som tätt även bakteriell vaginos. Jag var inställd på att försöka kriga mig till långtidsbehandling av flukonazol och kanske även kombinera med zidoval för att bekämpa problemen. Men nu känns det som att alla behandlingsvägar stängts. :( Jag är i vecka 7 just nu. Jag vet inte hur fostret påverkas av min svamp och ännu värre när jag får bakteriell vaginos. Samtidigt vet jag inte vilka behandlingar och läkemedel jag vågar använda som inte riskerar att skada fostret. Det ger mig så mycket ångest. Speciellt eftersom jag läst att bakteriell vaginos är förknippat med missfall och för tidigt födande. Och mitt i allt mår jag fysiskt skit. Svampen har gett mig sömnproblem. Jag vaknar av den intensiva klådan fler gånger per natt. Jag spricker och får blödande sår runt slidöppningen och i mellangården när jag går på toaletten eller ännu värre försöker ha sex för mitt underliv är så skört. Varje dag är en plåga, jag vill bara ligga naken med särade ben under täcket. Att behöva gå ut och ha trosor och byxor på är en pina. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre och jag är livrädd för att gynekologen kommer vara lika handlingsförlamad som barnmorskan varit. Jag vill så gärna både höra om alla som fått friska bebisar trots svamp och bakteriell vaginos under graviditeten, och jag vill ha råd på vad för behandling som kan tänkas hjälpa som jag kan diskutera hos gynekologen. Tack på förhand.