Förstörd för resten av livet?

Jag är en man som blev mobbad genom stort sett hela min skolålder. Inte så mycket första åren utan en ökning genom åren. Troligtvis för att jag var snäll och väluppfostrad och inte ville slåss eller ge tillbaka. Detta eskalerade i högstadiet när min banesman kom till klassen och hittade mig. Från sjunde klass till nian var ett rent helvete för mig och jag grät och våndades varje dag. Av skam vågade man inte säga något utan stod ut med tortyren varje dag.
Som tur var så växte jag till mig i nian innan gymnasiet och fick vara ifred eftersom jag blev ?häftig? och körde moppe och senare även mc. Jag fick nytt självförtroende och ibland ruvade jag på revanch. Men varför skulle jag hämnas, det kändes som det var mitt fel? Nu efteråt förstår jag inte hur jag tänkte, men jag är snäll av naturen och vill ingen människa ont. Ibland undrar jag hur mobbingen påverkade min skolgång och min hälsa, det kan ju inte vara positivt.
Jag har inga barn idag och är för gammal för att skaffa, men jag tänker ofta på de stackars barn idag som får genomlida denna oerhörda smärta. Inte fysiskt, utan psykiskt. Ni föräldrar, lyssna på varningsklockor, speciellt om ni har ett snällt och fogligt barn.
Min bror sa att han uppfostrar sina barn som vi blev, men han sa:?Gör jag dem en otjänst? eftersom många lär sig: ?ta för dig och slåss?. Sorgligt.