• Annalarsson1

    Hur ärvs mentala egenskaper?

    Jag funderar över hur mentala egenskaper nedärvs från föräldrar till barn. Min man och jag väntar barn och jag är gravid i v. 27 och det är så mycket att fundera över och förbereda sig på! 


     


    En sak jag verkligen vill ha svar på är till vilken grad barn brukar ärva föräldrars mentala egenskaper? Har förstås googlat men det verkar inte finnas något specifikt svar från forskningen håll. Därför vill jag höra era erfarenheter istället. 


     


    Jag börjar bli orolig för att vårt barn blir en hundraprocentig mix av mig och maken som tar kål på oss ;) Skämt åsido. Men jag har borderline och hade som barn och ungdom (innan det upptäcktes främst) stora problem med humöret. Raseriutbrott, psykbryt, klarade inte av tillsägelser, bråkade i skolan etc. Det blev bättre efter utredning och terapi men jag får ibland fortfarande räkna till 10 om man säger så.


    Min man har otroligt kort stubin och var den typen som bråkade mycket i ungdomen. Skulle säga att han fortfarande har aggressionsproblem men han hanterar det bra och vuxet och kan kontrollera sig. På allt detta besitter dessutom vi båda världens envishet. Vilket båda våra mammor berättat varit en rejäl utmaning. 


     


    Jag undrar mest vad vi borde förvänta oss? Det måste ju finnas fler som har/haft liknande problem som fått barn, hur gick det? Blev er unge lik eller olik er till sättet? Eller syskon som blivit totalt olika? Vill höra era tankar kring detta. 

  • Svar på tråden Hur ärvs mentala egenskaper?
  • Anonym (Xx)
    Annalarsson1 skrev 2022-10-17 23:10:26 följande:
    Hur ärvs mentala egenskaper?

    Jag funderar över hur mentala egenskaper nedärvs från föräldrar till barn. Min man och jag väntar barn och jag är gravid i v. 27 och det är så mycket att fundera över och förbereda sig på! 


     


    En sak jag verkligen vill ha svar på är till vilken grad barn brukar ärva föräldrars mentala egenskaper? Har förstås googlat men det verkar inte finnas något specifikt svar från forskningen håll. Därför vill jag höra era erfarenheter istället. 


     


    Jag börjar bli orolig för att vårt barn blir en hundraprocentig mix av mig och maken som tar kål på oss ;) Skämt åsido. Men jag har borderline och hade som barn och ungdom (innan det upptäcktes främst) stora problem med humöret. Raseriutbrott, psykbryt, klarade inte av tillsägelser, bråkade i skolan etc. Det blev bättre efter utredning och terapi men jag får ibland fortfarande räkna till 10 om man säger så.


    Min man har otroligt kort stubin och var den typen som bråkade mycket i ungdomen. Skulle säga att han fortfarande har aggressionsproblem men han hanterar det bra och vuxet och kan kontrollera sig. På allt detta besitter dessutom vi båda världens envishet. Vilket båda våra mammor berättat varit en rejäl utmaning. 


     


    Jag undrar mest vad vi borde förvänta oss? Det måste ju finnas fler som har/haft liknande problem som fått barn, hur gick det? Blev er unge lik eller olik er till sättet? Eller syskon som blivit totalt olika? Vill höra era tankar kring detta. 


    Jag tror att det är både tv och miljö. Och att man med miljö kan påverka mycket. Dvs att om ni kan tygla ert humör, så påverkar det barnet positivt. 


    Men, det kan vara en rejäl utmaning att få barn, t ex sömnbrist eller kolikbarn. Risken är att era tidigare problem kommer tillbaka. 

  • Anonym (Icakuriren)

    Det finns rätt bra forskning, läs psykologi och vetenskaplig metod så hittar du en del svar. 

  • Phalaenopsis

    Det är klart att många mentala egenskaper går i arv. Barn brukar likna sina föräldrar på det sättet också. Men om ni lärt er hur ni ska hantera era egenskaper så kan ni också ge barnet verktyg för att göra likadant, även om det kan vara krävande som förälder. Och har man själv manodepressivitet så är det lättare att hålla utkik efter de symptomen och söka adekvat hjälp för barnet i god tid.


    Ni kan be era föräldrar om tips och råd när ni stöter på problem - de har ju redan varit med om detta en gång. Och det ni tyckte era föräldrar gjorde bort sig i går ni försöka undvika, förstås. 

  • Anonym (Olika sorter)

    Jag tror en stor del är arvet. Av det enkla skälet att vi har två barn som inte är våra genetiska barn och de är inte heller släkt med varann. De är väldigt olika till personligheten! Så olika att man knappt kan tro de är syskon alls. Alltså syskon i bemärkelsen födda av mig och uppvuxen med samma föräldrar, på samma plats och på samma sätt. Vi får väl se om de blir mer lika varandra som äldre. 

Svar på tråden Hur ärvs mentala egenskaper?