Hur stå ut med att bo ihop när allt man vill är att gå vidare ensam?!
De sista månaderna har allt gått utför och plötsligt inser jag det så tydligt, vi kan inte leva tillsammans längre. Har varit dåligt i många år men under pandemin blev hans alkoholmissbruk allt värre, och det har inte blivit bättre med tiden. Vi bråkar om nästan allt och jag märker tydligt hur vår dotter också påverkas negativt.
Vi köpte ett nytt hus för ett halvår sen och skattereglerna i Norge där vi bor gör det extremt mycket mer lönsamt att sälja efter ett år då man slipper att betala vinstskatt om man ägt och bott i bostaden minst så länge. Men hur ska vi lösa det rent praktiskt det kommande halvåret? Hyra en liten lägenhet och turas om att bo i huset med dottern? Har inte råd att köpa nåt nytt innan vi sålt.
Jag är väldigt oroad över att min man kommer att helt tappa det och hamna i en depression med ännu mer alkohol, speciellt om han måste bo ensam i en liten andrahandslägenhet. Och för min egen del är det ju inte heller precis nåt önskescenario.
hur har ni andra löst det? Kan inte ens diskutera med mannen just nu, han är så arg och sur på mig för att jag ?bestämt? detta. Stackars honom, för han har ju verkligen inte gjort nåt fel, bara jag som tydligen är en idiotkärring. 
