Lyckade heminseminationer med donerad sperma

Även om donatorn inte vill ha vårdnaden (faderskapet kan man bara avsäga sig vid adoption) så måste din partner göra en närståendeadoption något som är långt ifrån självklart att han får, det är inte bara att skriva på ett papper heller det kan bli en lång och påfrestande utredning.

Varför inseminerar ni inte inom vården istället? Jag har svårt att tro att en vettig person vill donera sperma till några främlingar ni kan också ångra er och kräva underhåll. 

Är de gifta registreras partnern automatiskt som barnets far.

Ska jag "killgissa" så tror jag det är två tjejer som skriver. Annars hade saken inte varit ett problem. Det är ju bara att skriva på pappret eller om man är gift så blir det ju så automatiskt.

Blir för övrigt ingen svår process så fort faderskapet är fastställt om fadern är okänd. I domstol säger "fader okänd" alltid ja till frågor om att adoptera. Det som kan ta tid är faderskapsutredningen. Där kan socialtjänsten vidta långtgående åtgärder för att för barnets räkning utreda faderskapet.

Men de får inte dna-slaktforska som hade gett svaret på en kvart när provresultatet är klart. *ler*

Det här med adoption, faderskapsutredning osv vet vi redan. Vi har även redan provat med olika behandlingar på kliniker.
Det vi nu söker är som sagt personer som har gjort detta och lyckats få barn på det sättet

Om de inseminerar på klinik ja, inte annars. Klart man kan komma undan med det utan att säga något men risken är att det uppdraggas senare.

Det är ett stort beslut att välja donator och det är viktigt att det känns rätt. En fördel med att själv välja donator är att en kan träffa mannen på förhand, t.ex att ta en enkel fika på stan, för att få en uppfattning om både mannens utseende och personlighet. Jag har själv bland annat donerat till fertilitetsklinik för många år sedan. Klinikers utredning av donatorers personlighet och motivation är inte mer djuplodande än ett vanligt samtal.

En viktig sak hos en donator är att man först har egna barn. Det gör det enklare att särskilja känslomässigt mellan sina barn och barn man ger upphov till som donator. Med egna barn att ödsla sin tid och engagemang på så tänker man inte speciellt mycket på de andra barnen.