Anonym (Elin) skrev 2022-10-10 08:52:03 följande:
Nej tyvärr har hon inga kompisar i klassen säger hon. Bara en kompis som går i klassen under. Så jag tror att det är där skon klämmer. Och att hon saknar oss så mycket säger hon.
Ja jag säger att hon har skolplikt och skulle inte låta henne vara hemma. Det känns bara så hemsk, hon går ju bara i ettan! Undrar hur detta ska sluta.
Ja det är faktiskt en sköterska från bup som ska ringa upp mig imorgon.
Ju mer du spelar in i hennes fantasier desto värre blir det! Då menar jag sånt som att tycka synd om henne, ha starkt medlidande osv (inte samma som vanlig empati alltså) och faktiskt också om hon vet att du sitter och funderar på diagnoser. Det kan faktiskt "skapa" en diagnos hon inte har! Och dessutom blir det något att gömma sig bakom. Istället behöver hon fortsätta träna socialt, även om hon inte har vänner så får hon den träningen i skolans samvaro, och det är jätteviktigt så hon inte blir hemmasittare, socialt handikappad och drar på sig GAD i framtiden. Ju mer man ger efter för ångest och rädsla desto mer förstärks den!