Ångra att skaffade mer än ett barn?

Ja, det är klart det hade varit lättare med ett. 2 barn= mer jobb, mer saker, mer planering. Men det är ju bara så det är. Inget jag ångrat. De har stor glädje av varandra nu när de blivit lite äldre och det betyder mycket.

Har tre barn på 4 år och nu efter tredje kan jag absolut tänka ?guuud vad lätt livet hade varit med ett barn? men inte att jag någonsin ångra mig. Just nu är sömnbristen brutal och då är det lätt att drömma om en lättare tillvaro. Men vips så är yngsta 1 år och allt blir lättare igen 😅

självklart hade livet varit lättare med ett barn, men jag känner mig rikare i livet med fler barn. Har själv syskon så förr oss var det aldrig ett alternativ med endast ett barn. Syskon berikar livet och nu är det kanske tufft, men om några år blir barnen mer självgående och kommer ha varandra. 

Vi visste att det skulle vara lättare och bättre med ett barn och det har vi aldrig ångrat.

Så mycket sömnlösa nätter och hängtuttar och relationsslitage och pengar man har besparat sig på det, det känns helt suveränt!

Absolut var det mycket lättare för oss när vi bara hade ett barn. Jämförelsevis var vårt första barn enkelt har vi förstått nu i efterhand och vi har fem år mellan barnen så vi hade vant oss vid att det blivit lugnare och att man fått några timmar mellan att barnet somnat och att man själv tänkt gå och lägga sig. Nu första året med lillasyskonet så har jag flera gånger känt att herregud vad mycket svårare allt är med det här barnet som inte kan sova själv utan att vara i vagnen (vilket inte hjälper om man inte själv vill eller kan vara ut hela stunden för vi bor i lägenhet utan hiss så man kan inte gå in när barnet sover i vagnen).

Bäst sover barnet när hon får ligga mot en förälders kroppsvärme men då får man ju själv ingenting gjort vilket är sjukt dränerande nu när vi båda har börjat jobba och skulle behöva jobba undan lite när barnet sover med tanke på att vi jobbar kortare dagar på jobbet. Ibland har jag tänkt när vi har ätit middag att herregud om vi inte hade haft det här lilla barnet så skulle jag kunna jobba i sex timmar innan jag behöver gå och lägga sig. Med en ettåring hemma som förföljer en överallt så är jag glad om jag kan tänka sammanhängande tankar i tio minuter i taget medan min man enkelt kan gå och sätta sig vid skrivbordet i ett annat rum och jobba i flera timmar: Ibland om han har Zoom-möte så kan hon bli ledsen om han pratar högt så att hon hör honom, men det är enkelt för mig att avleda henne medan min man aldrig lyckas - om hon inser att jag har försvunnit så letar hon efter mig överallt så det funkar bara om jag inte är hemma och han visar det och förklarar att jag kommer hem senare. Då lugnar hon sig efter en stund.  Så ja, jag hoppas verkligen att det blir lättare bara efter det här året för just.nu är det sjukt jobbigt och jag ångrar att jag inte stannade hemma föräldraledig ett år till. 

Jag har alltid tänkt ha just två barn, vilket vi också har.
Så mycket jobbigare det hade varit att bara ha ett barn! Våra barn får så mycket ut av varandra. De har lekt bra tillsammans sedan yngsta var ca 1-2 år gammal (nu är de 7 och 10 år). Allt hade varit svårare både hemma och på utflykter med bara ett barn. Nu kan de underhålla varandra så att jag kan få göra annat i lugn och ro, vilket inte går lika bra om bara ena barnet är hemma.

Barn är berikande. 

Jag har faktiskt aldrig tyckt att det är jobbigt med barnen. Väntar fortfarande på den där barnchocken alla varnade mig om...

Kanske för att min bästa vän som fick barn precis ett år tidigare hade det överjävligt, med överaktivt barn som sov som längst 20 min de 2 första åren och hade extrem kolik.
Jag trodde det skulle bli så och ställde mig in på det...
Ut kom en son som sov hela nätter efter en månad, åt bra och glatt satt i babysitter/barnstol och betraktade matlagning/duschning och annat..
Och barn nummer 2 var likadan...

Självklart hamnar man i situationer emellanåt där allt ställs på sin spets och med 2 barn (eller fler) tror jag att det händer oftare för man kan inte alltid tillgodose båda barnens behov samtidigt och måste göra val.
Nu är barn nr 1 tonåring och ja ibland river man sitt hår eller oroar ihjäl sig men man vill ju att de ska utvecklas...och för det krävs det ju friktion och utmaningar...

Mina barn har även alltid haft så kul ihop att vi sällan behövt engagera dem...de har lekt med varandra. 
Men alla syskon är ju inte så, har jag förstått...

Jag kände inte längtan efter barn nr två förrän vår första var närmare sex år så det kändes inte jobbigt med två. Att ha barn tätt fanns inte i min agenda för det skulle jag inte klarat. Hade vår första varit "jobbig" så hade det nog blivit ett barn men hon var så lättskött så när tvåan sedan var en liten "baby-prövning" så kunde storasyster faktiskt hjälpa till!

Lite mindre sömnlösa nätter kan det säkert bli.. beror ju mycket på barnen..mitt äldsta som i princip hela nätterna från 3-4 månaders ålder medan den yngsta ville äta varannan timmer dygnet runt i 10 månader..de emellan sov/ åt lite olika 
och självklart är det lite billigare med ett barn.. även om syskon ofta kan ärva en del av varandra ..både kläder och leksaker och cyklar etc.. 
…men relationsslitage o hängtuttar ??????
där häger jag inte med… en relation slits inte mer för att man har två barn än ett … de problem som gör att en relation slits finns i lika hög grad om man har ett barn som om man har två eller fler.. 
o hängtuttar?… Du VET väl att det inte har något med amning eller graviditet att göra utan mer med gener?… vissa kan få ett barn och hängtuttar efter det och andra kan föda o amma både  två o tre o fyra barn utan minsta tillstymmelse till hängtuttar.. det beror på vad för sorts tuttar du hade från början…hängtuttar kan du t.o.m få utan att varit gravid övh.om du är född med gener för det….
själv har jag fött 5 barn, o har inte några hängtuttar..bristningar på magen däremot…min väninna som fött ett barn ( ville haft fler men så blev det aldrig ) har inga bristningar…lika platt mage som innan graviditeten…meeen hennes tuttar blev efter graviditeten som två taxöron…

Antingen är du inte seriös eller så är du totalt empatilös..ingen förälder oavsett vad uttrycker sig på det här sättet.. 

Ångrar absolut inte tvåan, men är glad att vi inte skaffade någon trea. Jag tror det i vårt fall hade kunnat tära väldigt mycket på äktenskapet och på relationen till barnen. 

Absolut är det mycket tuffare att ha tre, än det var att ha ett. De stunderna man kan ha ett barn själv märker man verkligen skillnaden. Skulle ändå inte välja annorlunda. Syskonkärleken mellan barnen är fantastisk. 

Jag har skaffat ett barn. Tycker det är toppen. Barnet har nära relationer med andra barn i släkten. Inte svaret på frågan dock följer tråden

Som vanligt är nästan alla som svarar på denna fråga nöjda med just det antalet barn de skaffat. Vilket ju är skönt att veta för er som funderar på att skaffa ett till - oavsett vad ni väljer så är chansen stor att kommer ni tycka att ni valde rätt.

Själv har jag ett barn och är så glad för henne och att det bara är hon.