Varför sitter graviditeten kvar?

Är helt mindfuckad just nu. Snälla hjälp mig förstå vad som händer.

Var, eller är? vet inte hur jag ska uttrycka mig, gravid enligt mina egna beräkningar idag i vecka 6+1. I söndags åkte jag in på akut VUL efter att jag haft små blödningar hela dagen, då var jag i vecka 5+5. På VUL såg dom ett embryo som mätte väldigt litet och därför inget hjärta, snarare vecka 5+0, men inga tecken utöver det på att något skulle vara konstigt. Så från glädje till förtvivlan och sen upp i något slags hopp igen om att det kanske skulle bli en bebis ändå.

Sen började jag blöda mer på måndagen, avskrev det först som en irriterad känslig livmodertapp som fått en rejäl omgång av VUL stången men sen började det bli riktigt rött blod med mörkröda klumpar i och jag kände mig besegrad igen.

Blödde på tisdagen också, inte lika kraftigt men absolut blod. Ringde gyn och berättade läget, dom bokade in mig på en ny tid nu imorse onsdag, som jag just kommit hem ifrån.

Dom såg fortfarande graviditeten. Det var en ny barnmorska som undersökte mig så hon visste ju inte precis hur den såg ut sist men hon sa ja här är en graviditet. Liten fortfarande, inget hjärta fortfarande. Hon sa inget om den hade växt från förra gången men hon hade väl inte måtten från sist. Sen sa hon att om jag vill, alltså om jag tycket det är för påfrestande med blödningarna och ovissheten så får jag hjälp med en skrapning. Men hon kan inte utesluta att det kanske kommer synas ett hjärta snart och fortskrida som en normal graviditet, så därför rekommenderade hon att jag inte gör skrapning. För mitt psykes skull. Alltså att jag skulle leva med att kanske avslutat en möjlig fortsatt graviditet. Och det vill jag ju såklart inte!! Men vad fan. Det är ju missfall? Den är så liten! Och jag blöder fortfarande. Inga stora mängder men det är blod på pappret varje gång jag går på toaletten. Varför gör det det om den sitter kvar? Har någon varit med om det här innan här?

Och om jag nu mot all förmodan ser ett litet hjärta på återbesöket dom bokade in om en vecka, hur friskt kan det möjliga fostret vara? Kan inte vara bra att ha blödit såhär mycket så tidigt. Det måste vara nått fel på den. Eller? Har folk blött som en mens i vecka 5-6 och sen fått friskt barn? Hittar ingen sån person i denna skog på familjeliv... Jag hatar det här. Känns som att jag erkänner att jag tror på att den kanske är livsduglig genom att jag inte bad om skrapning idag. Fast jag känner i hela kroppen att jag inte är gravid längre. Små oömma bröst, jämnt humör, inte överdrivet hungrig, inte illamående, ingenting.

Värsta värsta veckan någonsin! Har jag framför mig. Hur ska jag orka med den eller förhålla mig till den? Vad väntar jag mig om en vecka. Ska jag dricka alkohol i helgen? Sluta med folsyra? Så psykande att bete mig som om jag vore gravid fortfarande. Det gör mig vansinnig. Hjälp! Hjälp!!!