Katastroftankar

Min sambo drabbades av cancer för några år sedan, en såkallad bra cancer, en sån de flesta blir frisk från, men han har fått komplikationer och har metastaser i lungorna, men som skönt är så har de inte vuxit sen de upptäcktes.

När han fick beskedet så rämnade min värld, hans sjukdom var droppen som fick bägaren att rinna över, jag mådde ofantligt dåligt, men försökte vara stark för att lugna honom och barnen.
Försökte sköta allt hemma så han fick fokusera på jobb(vilket han ville) och sen bara vara.

Det som hjälpt mig är att prata om det, prata om all skit som varit, inte allt på en gång utan lite då och då med vänner och kollegor som jag står nära.
Jag valde att sluta vara stark inför andra.

Livet är skört och man vet aldrig när det tar slut, så försök att lev utan oro, oron för på en.
Min sambos sjukdom blir mer aktuell då det är dags för undersökningar för att se hur metastaser är, just där och då får livet stå stilla.
Men alla andra dagar väljer vi att leva, vi väljer att inte oroa oss, jag kan lika gott bli överkörd imorgon och då vill jag inte ångra nåt

Det din svärson bör göra om det inte redan är gjort är att ha allt i ordning om saker skulle gå dåligt.
När min sambo blev sjuk fyllde jag i mitt vita arkiv, för vill inte mina nära ska behöva ha hand om det när jag inte är kvar.