Kaosnätter

Liknande här.. min son är 10 månader och har nyss lärt sig krypa, han har vägrat sova själv på sistone, endast på mig så jag har fått sitta i sängen o sova... Zzz zzz.... För honom tror jag det hänger ihop med krypandet, kan det vara något liknande för din son?

Ja, det här kom exakt samtidigt med ett mer utvecklat kryp och att kunna ställa sig upp själv. Så der är nog nån reaktion på det, men det vore skönt för alla om det la sig igen...

Verkligen, kunde inte hålla med dig mer men jag tror tyvärr att det bara är att hålla ut :( typ spendera extra mycket tid i samma rum på dagarna eller nära, inte ens gå till köket för att hämta vatten utan att han är med så kanske han förstår att ingen ska någonstans, jobbigt men när man har kommit över det här stadiet börjar något nytt!

Alltså det är ju inte så att nån separationsångest framstår som tydlig här dagtid. Barnet kryper gladeligen bort från oss och utforskar. Det är bara nattetid det ska krypas runt, stå på knä, rulla på oss och inte vilja somna om i spjälsängen.

Sonen var i den åldern när han fick en krypfas på natten. Jag hade ett eget tomt rum där vi sov. Alltså verkligen tomt. Ingenting annat än en spjälsäng och en säng jag sov på utan ben. Fallhöjden från den var alltså typ 15 cm.

Så när sonen vaknade och vägrade somna om så låg jag och halvsov. Han fick krypa runt bäst han ville för det fanns inget farligt och dörren var stängd. Ibland satt han på golvet och grät efter en stund och jag fick hämta honom (då låg han kvar sen). Ibland lade han sig att sova vid fotändan på sängen. Oftast kom han tillbaka och somnade bredvid mig.

Att försöka styra honom i sängen var helt lönlöst men att vara dödstråkig och låtsas sova och bara låta honom hållas funkade bäst. Det höll inte i sig så länge. 3 veckor kanske?

Känns som det bara är att vänta ut... min nio-månaders är inte där än men jag ser verkligen inte fram emot det. När hon lärde sig vända sig till mage gjorde hon ju det hela kvällarna vid nattningen, samma när hon upptäckte fötterna osv. Hoppas det ger med sig snart för er! 

Hade jag haft den möjligheten hade jag lätt tagit den. Får hoppas det är ungefär samma tidsfönster här. Det jobbiga är att det inte känns som det blir någon sovro, barnet lägger sig ned, slappnar av, ser ut att somna och så 10 sek senare vaknar det till och kryper/välter/rullar i annat läge. Till slut blir det så oroligt att det vaknas upp med gråt. Av all den här oron blir det också minst en kissblöja som måste bytas, annars går det igenom. Sömnbristen för oss vuxna blir ju av att det inte blir så mkt djupsömn halva natten alls, men för barnet verkar det så himla jobbigt att inte ens hitta nån ro och sen kissa mkt...