Hur bli bekväm med (hans) pengar?
Det här är verkligen dagens i-landsproblem. Men jag upplever det som ett problem. Han har väldigt mycket pengar, det har inte jag. Jag känner mig väldigt bekväm med att vara i hans hus och äta hans mat. Eller bli skjutsad i hans bil med hans bensinpengar. Är väl skamlös på det sättet, men när han vill följa med och shoppa och erbjuder sig att betala så känns det lite golddigger. Känner mig så skyldig på nåt sätt. Men samtidigt otacksam som säger nej.
Det blir nej. Men en del av mig vill ändå shoppa loss.
Hur vänjer man sig vid detta?