Tidiga förlossningstecken

Jag kände mig precis som vanligt fram till sista timmen. Inga förvärkar eller något alls, Samma morgon gick jag en långpromenad och hade sen frukost. Vid 12 lade jag mig i badkaret och tänkte att nu räcker det att vara aktiv, nu vill jag bara ligga här och vara i mig själv. En halvtimme senare gick slemproppen och vattnet, värkarna startade ytterligare en 20 min senare, och så var det igång. 

BM gjorde ingen vaginal undersökning alls förrän efterkontrollen. Sista mötet var samma som alla andra. 

Lycka till! 

Mådde precis som vanligt hela dagen. Storhandlade på fm, gick långpromenad vid lunch (fick dock lite ont typ runt blygdbenet/ljumskarna på slutet), blev jättetrött och sov några timmar på em vilket jag inte hade gjort under hela graviditeten men tänkte inte så mycket på det. Satte mig i soffan medan potatis till middagen kokade och då började värkarna bara pang bom. Blev också väldigt körig i msgen så fick springa på toa varje värk i början. Första barnet så man fattar ju ingenting haha. Då var klockan 19.30. Åkte in strax före 22 då det gjorde fruktansvärt ont, var rädd att bli hemskickad igen då det bara hade hållit på i typ 2,5 timme. Var öppen 9 cm när vi kom in och hon föddes 1,45 timme efter att vi kom in! Hann knappt fatta vad som hände.

Det gjordes inga vaginala undersökningar hos MVC innan men jag födde i v. 38+5, sista besöket i 38+2, så vet inte om det är skillnad senare.

 Lycka till!!

Första barnet: Mådde som vanligt, inga känningar alls. Hade lös mage 2-3 dagar innan det drog igång. Tänkte inte på varför, tänkte att jag ätit nåt eller var känslig i magen..läste sedan efteråt att det är vanligt innan det drar igång, kroppen liksom laxerar sig själv, haha.

Dagen innan gick jag en promenad och tänkte att en förlossning var långt bort. Hade drygt en vecka kvar till BF och var helt säker på att få gå över tiden. Går isäng. Somnar.

Vaknar kl 03 precis som vanligt och är kissnödig. Känns dock som att det trycker ovanligt mycket inuti magen, mot blåsan. Gör inte ont men det är som ett tryck. Sitter på toa och ska kissa...det säger SPLASH. Mitt rationella jag inser ju att det var vattnet som gick men min irrationella hjärna tänker: Shit, sådär kan man ju inte kissa, eller kissade jag på mig nu, det luktar konstigt men jooo jag kissade nog på mig. Haha.

Jag torkar upp från golvet och så och nu har jag fått in i skallen att detta var vattnet som gick. Det gör också lite ont i magen...
Väcker min man, han flyger upp ur sängen. Vi ringer förlossningen som vill att jag ska komma in på morgonen kring 8-tiden. Vi kan ju omöjligt sova vidare så vi går upp, kl är kring 04. Gör frukost, ser TV, har lite värkar men helt hanterbara. Åker in till förlossningen. Blir undersökt och de konstaterar att det är igång. Jag får en tid nästa morgon för igångsättning om det inte kommit någon bebis innan dess och så åker vi hem och under dagen blir värkarna kraftigare och kraftigare hela tiden.

Ligger på en madrass på golvet, andas, har ont, försöker äta lite gott och dricka...Min man ligger bakom mig och masserar mig. Tar en dusch vid 22-tiden men kan knappt stå på egen hand så vi åker in efter att min man klätt på mig. In i bilen, skitjobbig bilresa, gör så ont, svårt att hitta en bra position, tur att vi bodde nära sjukhuset.

Kommer in på förlossningen vid 23-tiden, går efter väggarna och hänger på min mans axlar för det gör så ont att gå och stå. Gör ont nästan hela tiden. Blir undersökt och jag är nästan helt öppen. Halleluja! De säger att bebis kommer närsomhelst. Blir aspeppad :D

Förlossningen blir dock lite utdragen och det slutar i akut snitt. Kring 04 föds hon 

LYCKA till :) 

(Gjordes inga vaginala undersökningar, men många ber om hinnsvepning)