Singel, sex, egentid, leva utanför parnormen - hur funderar ni?

Nej en särbo borde väl gå att hitta :) Många "äldre" uppskattar just att kunna stänga dörren om sig när det behövs.

I ditt fall tror jag på att dela upp saker, vilket du redan har gjort. Du har ung kk för sex och du har vänner du trivs med. Sen stör det dig att inte kunna säga "vi om dig och någon i vissa sammanhang, som jobb. Men eftersom ditt liv är individualistiskt ordnat och du trivs med det så tror jag faktiskt inte att du ska försöka ändra på så mycket. Du testade sambo och särbo men blev uttråkad. Inget fel i det. Jag kände förut ett antal personer som lever precis som du. Deras enda problem var att de kunde känna sig rädda för att ingen skulle komma på deras begravning och sånt, men en relation nu är ingen garanti för att ha relationer som gammal. Så njut du av det liv du ordnat för dig själv. Det är ditt liv! 

Jag har aldrig haft ett förhållande och jag har inga barn.
Ska inte säga att jag längtade efter att få en egen familj, men nån gång har det hänt att det huggit till i hjärtat när jag ser små barn.
Vet inte om det är för att det förväntas av en vuxen man att man ska ha egna barn.
Lite sorg kanske för att jag vet att tåget har gått.

Jag skulle inte vilja bo tillsammans med en kvinna. Särbo låter bra.
Jag dejtar inget, men är öppen för både nåt seriöst eller bara nån att träffa ibland (kk eller liknande)

Jag såg nu att du även var intresserad av dem som tänker olika.

Att bli sambo var min stora räddning! Jag kände ett antal personer som kom och gick som de ville i mitt liv. Jag hade all tid i världen för dem. Ändp kände jag mig ofta otroligt ensam eftersom de var individualister som du, och inte brydde sig om mina behov. Det blev extra tydligt när jag träffade min sambo. Det var flera som inte ens blev glada för min skull, trots att jag längtat efter att träffa någon länge och till skillnad från dig inte lyckades väl med att träffa någon via internet. Det gjorde mig ledsen men alla är som de är. För mig passar det att vara sambo även om det var tufft och väldigt ovant till en början. Men jag tror inte att du skulle vilja byta med oss, du skulle antagligen tycka att vi var jättetråkiga.

Jag vet inte om jag skulle säga att jag lyckats väl med att träffa någon genom Internet dock... Har lätt för att träffa nya vänner men när det gäller potentiella partners har det varit många personer med stora problem som gett mig massa oro istället för trygghet och glädje.

Jag har visserligen barn, men kommer aldrig att bli sambo igen. 

Har alltid älskat att bo ensam, men har varit sambo 2 gånger. Första gången var jag ung, 20, andra gången var med mitt barns pappa och nu är jag snart 40. Jag och barnets pappa gick isär när jag var 30. Jag vantrivdes verkligen med familjelivet. Jag kände från dag 1 att det inte var för mig, tyvärr. Jag älskar mitt barn, men jag är inte gjord för att leva i tvåsamhet och kärnfamilj på det sättet. Jag värderar mina egna intressen och min frihet väldigt högt.

Har varit singel och i några relationer under dessa 10 år och aldrig varit sambo igen. Jag ÄLSKAR det. 
Barnet bor växelvis, och de veckor jag varit ensam har jag dejtat, knullat, lagat vilken mat jag vill, sovit när jag vill, kollat vilka serier jag vill, ägna mig åt mina intressen, rest iväg var jag vill. 

Idag har jag en särbo sedan 2 år (han har också barn i ungefär samma ålder) och jag var mycket tydlig med från början att vill han ha en sambo får han svajpa vidare på Tinder. Mår SÅ bra och är så nöjd och tillfreds med mitt liv. Fler barn blir det inte, vi kan tillbringa våra fria veckor precis som VI vill och ses när vi känner för det. Jag får vara ensam när jag vill, har ett eget hem att bestämma hur jag vill ha det i. Kan rekommendera att vara särbo till ALLA! 

Någon annan som funderat kring såna här frågor?