Vad vill mitt ex?

Tyvärr håller jag med dig. Jag tolkar det som att du är bättre än inget, ett andrahandsval tills vidare men inte den rätta.

Han har lite svårt att släppa taget, trots att han gjorde slut. Kanske känner sig ensam. Inte så ovanligt, men rätt taskigt mot dig, som han nyss lämnade. 

Får jag gissa? Han vill att ni ses och då hoppas han att det ska bli sex.

Tack för svar, det var det jag tänkte. I mitt huvud vill jag se det som att han säger så för att jag egentligen är rätt för honom men jag tror bara det handlar om att han känner sig ensam och som ni sa, att han hellre har mig än ingen alls. Har svårt att inse att han inte tycker jag är rätt för jag har gjort så mycket för honom och alltid funnits där. Men det är bara så. 

Kan det vara att han träffat någon annan, men att det inte är så säkert att den relationen kommer att fungera, därav håller han också kvar vid dig?

Jag skulle tro att han är intresserad av andra eller nyfiken men inte är säker på hur det kommer bli med dem.

Isåfall tycker jag att du inte ska träffa honom på ett tag, och definitivt inte när han behöver det. Du behöver kunna må bättre också.

Jag vet inte riktigt hur jag ska må bättre just nu. Jag känner mig som skit, ett andrahandsval. Att allt var bortkastat.

Det känns alltid hemskt i början. Jag blev helt knäckt när mitt ex dumpade mig efter 11 år och började hänga med någon mycket yngre tjej som jag inte ens visste att han kände. Jag blev mest sängliggande och grät första tiden när jag inte jobbade.

Det kändes som han lurat mig och var en helt annan människa än jag trott. Som att bara jag haft riktiga känslor.  Under lång tid fortsatte vi ses och hade i perioder en relation igen, som längst i 6 månader, det ångrar jag mycket, eftersom han fortsatte behandla mig som skit i slutet av dessa perioder och velade typ.

Jag hade önskat att jag bara brutit kontakten och börjat bygga upp mig själv snabbare. 

Hade jag gjort det hade nog mycket av den värsta sorgen varit borta efter ett halvår.

Idag har vi ingen kontakt, och jag saknar honom inte alls.

Sådär höll mitt ex på också. Gjorde slut, var inte säker etc. Jag insåg sent att detta var ett beteende han hade haft även i relationer innan mig. Tyvärr höll detta velande på allt för länge, och det i samband med att han också träffade en annan utan min vetskap. 

Mitt råd till dig är att säga att ni inte ska ses på tex 1 månad så får han tänka igenom sin situation, för du vill inte vara med ngn som inte är säker. 

Orelevant vad han må känna eller ej. Vad han vill eller inte. Vad vill DU? Vad är dina gränser och krav på honom för att han ska få vara med dig? 

Jag har inte mått bra det senaste just för att han varit så osäker. Jag vet att jag älskar honom men jag vet inte hur jag ska hantera detta. Eftersom jag älskar honom så vill en del av mig fortsätta träffa honom men en del av mig vill absolut inte det för jag tycker inte att han förtjänar det. Dessutom skulle det kännas sorgligt och konstigt att träffa honom nu.

Mina krav är egentligen att han ska vara säker på att han vill vara med mig och att han ska visa det, visa kärlek och uppskattning. Det är det jsg vill ha i ett förhållande, trygghet och kärlek, vilket jag inte fått msjoriteten av tiden. Detta känns jätteviktigt för mig men samtidigt älskar jag honom så jag vet inte hur jag ska släppa honom trots hans dåliga beteende.

Jag förstår dig precis. Men kan inte föreställa mig det efter elva hela år. Det låter jättehemskt. Hur gjorde du för att bygga upp dig själv igen och må bättre? 

Han vill bara ha sex. Han borde ta reda på vad han vill istället för att förvirra dig

Jag har börjat göra sånt som jag var intresserad av innan jag träffade honom men som fallit bort då han inte haft samma intressen. Mycket som är kreativt som jag inte riktigt fick ro till i relationen då han var mer extrovert än mig och hellre ville ha ett stort umgänge hemma hela tiden hellre än att sitta och pyssla med något och ta det lugnt. Jag har börjat resa lite mer, träna mer och använda parfymerna och hårstilarna han inte tyckte om. Har i efterhand insett att det var mycket med mig han inte gillade som jag anpassade mig lite omedvetet till, nu är jag bara mig själv och tycker därmed mer om mig själv.

Första tiden handlade mer om att överleva. Jag kände mig så värdelös då, men tiden som går gör det faktiskt lättare även om det låter för enkelt. Jag påminde mig själv ofta om hans negativa sidor och om varför han inte var bra för mig.

Jag har inte kunnat börja dejta eller så än, känner mig inte alls redo för nya relationer, och har en tendens att behöva vara kär för att ha sex med någon också (tyvärr säger jag nästan, för det kanske hade varit en bra sak annars)

I början kände jag nästan ett behov av att duga för andra (bättre) män och tävla med honom, han har träffat jättemånga tjejer sedan vårt avslut, kortare relationer på max 3 månader typ. Jag har med tid lärt mig att sluta ta reda på sånt och att bry mig.