Förskola, bästa ålder?

Det naturliga blir alltid att komma in på förskolan i augusti i samband med att en ny årskull börjar.

I min värld skulle det vara helt otänkbart att börja skola in ett barn som bara precis fyllt året.
Så om man satsar på att få in barnet i augusti så blir det att barnet är 1,5-2år +- några månader när det är dags beroende på när på året barnet är fött.

Har man inte ekonomisk buffert att dryga ut så att föräldraledigheten räcker 2år så bör man enligt mig verkligen ställa sig frågan om man ens är i en lämplig sits att skaffa barn.

Mina barn har verkat ha eget behov från ca 2.5 års ålder av förskolan. De har börjat tidigare dock och inte tagit skada av det :) 

Ang. Att ha råd så är det ju för de flesta absolut en fråga om prioriteringar och syn på hur mycket man behöver ha kvar. Och prioriteringarna väljer man själv. 

Bästa åldern? Jag skulle säga 5 år, om barnet har hyfsade hemförhållanden och träffar andra barn. Ensamma barn i "tråkiga" hem kan nog behöva förskola redan från 2-2,5 års ålder.

Vi ska skola in vår son som blir 3 i nov nu. Han hade nog egentligen mått bra av fsk från 2-2,5 år. Lillasyster kommer få börja i jan, när hon är 1 år och 8 mån. Egentligen hade jag tänkt ha henne hemma till augusti, minst, men det fungerar inte med mina studier (praktik).  
Jag tror mycket beror på själva barnet, men dom säger ju att dom första 3 åren har dom egentligen inget behov av fsk utan jobbar på anknytning, självkänsla och trygghet mm hemma. Jag tror få barn egentligen vinner så mkt på att börja innan 2, men tyvärr ser ju inte verkligheten ut så att alla kan vara hemma så länge, 

Jag har två barn och kan bara beskriva hur vi resonerat och hur det blivit. 

Barn 1:
Skolades in vid 18 mån pga född på vintern och då passade det bra i augusti.
Jag skulle dessutom börja plugga så behovet av barnomsorg fanns. Inskolningen skötte hans pappa och det var en tvåveckorsprocess med längre vistelse och längre frånvaro av förälder dag för dag. INGA PROBLEM! Ett riktigt dagisbarn, älskade både det sociala och stimulansen. Han var ledsen kanske totalt 10 gånger vid lämning under alla år på förskolan. Så det var helt rätt för honom.

Barn 2:
Kom mer än 10 år efter barn #1 vilket gjorde att vi hade haft gott om tid att planera, spara och förbereda för en längre ledighet. Han är född på våren vilket innebär att om han skulle börja i augusti så skulle han vara nyligen fyllda 1 år vilket var för tidigt för oss. För att få plats på den förskola vi önskade (samma som #1) var det bara augusti som gällde om man inte var väldigt flexibel med jobb och sånt och det kände inte vi att vi var. Annars hade vi gärna skolat in på förskola efter nyår några månader innan han skulle fylla 2. Men nu blev det augusti och han hann att bli 2 år och 3 mån ca. Det gick inte alls. Pappan skötte inskolningen även den här gången men nu var konceptet tre hela dagar på plats och sen helt själv hel dag, på dag fyra. 

Jag upplever också att han var väldigt medveten. Skolar man in ett litet barn så är det mer av att "köpa läget". De har inte börjat separera sig själva så mycket från andra än, de är förbi den trygghetsfas som brukar inträffa runt 9-12 mån men i övrigt så är min känsla att barnet förstås kan bli ledset och så men sen lugnar det sig. Och tidsuppfattningen är rätt kass så sen när man kommer som förälder finns ingen ilska eller så kvar, utan ungen är bara glad. Det var inte min tvååring. 

Så jag fick be om ytterligare nedsättning av tid och maken stökade om sitt schema för att vi skulle kunna hålla väldigt korta dagar. Vi kunde ju inte avstå helt från förskola och vara lediga ett halvår till utan han gick 830-12 i kanske 2 mån för att vänja sig. Och sen dess har det varit mer eller mindre bra i perioder. Och en kombination av att gå på förskola istället för att vara hemma, dvs vara någon annanstans. Och att inte längre kunna/få vara hemma, som han kände sig trygg med och tyckte om. 

Nu är han fem år och förstås ännu mer medveten. Vi kan inte göra ändringar nära inpå, som tex flytta en ledig dag för han har stenkoll på kalendern. Och han kan fråga mycket om det är förskola imorgon, och man märker lättnaden när det närmar sig helg. Så han hade nog föredragit att få vara hemma med sin pappa på heltid men det visste vi ju inte innan. Vi valde att ha honom hemma länge, men för honom som person kanske inskolning vid 18 mån hade funkat bättre? Det har jag ingen aning om? Och nu blev det ju inte så, så det är inte mycket att göra åt. 

Kan tillägga att min kusin hade tänkt stanna hemma läääänge men när hennes var 2 år och 2 månder hade han så mycket energi och "behövde" träffa adra barn, så då började han.

Jag kanske vid när min är 2 år tänker att de absolut inte  är dags, de får tiden visa :) Just nu, aboslut INTE. (11 månder).

Många blir så provocerade av när jag säger det med ekonomi, att en prioriterings fråga... Men de är de väll?

Vi klarar oss med allt de viktiga man behöver, till och med sparar vi en liten summa varje månad och hqr fått ihop "om något skulle hända" summa.

Vissa kanske väljer att de är viktigt  att åka utomlands, gå på spa, fixa utseende (naglar,frissa ja ni vet). Jag tycker barnet och familjen är viktigast! 

Håller helt med om den ekonomiska aspekten. Vi har inga dyra vanor, kan lätt skippa klädinköp och uteluncher om det är där det kniper. Och vi snålade med dagar som sjutton första året för att kunna ta ut efter ettårsdagen. 
Sen kan vad som helst hända, man blir sjukskriven etc. Men fler skulle nog ha råd att planera in för en längre ledighet om de var mer insatta innan barnet kom.

Som sagt, prioritering för de flesta men inte för alla. Och helt ok att prioritera annorlunda även om barnet är viktigast. 

Ja klart de är okej. Men man behöver ju inte vara otrevlig om en annan väljer/kan stanna hemma :)

Men ja, min är 11 månder och kan inte till exempel sitta utan stöd än, och jag ser framför mig hur hon blir lämnad ensam i ett hörn på golvet på förskolan. Så är man i en sån sits tycker jag iallafall personligen att då får man iallafall prioritera tills barnet kan sitta/stå åtminstonde..

Har två barn som skolats in kring 3årsåldern. De är framåt, trygga, pigga och kunniga och framför allt förstår koncept av tid, de vet att vi kommer och hämtar dem.
Hellre det än de stackars små pluttar som står och gråter på gården vid 1,5 och undrar varför mamma och pappa aldrig kommer tillbaka.

Alldeles ypperligt att skola in i 2 års åldern. Barn i den åldern stimuleras bra av föräldrar. Har du den möjligheten så gör så. När de närmar sig 3 är behovet mycket större av sociala kontakter. I dag ska du kunna föra dig i sociala sammanhang utan problem. Skolade in en snart 3 åring som aldrig varit på förskola förr. Endast träffat andra barn på lekplats. Mest vuxna. Där har vi mycket att lära hen. Hen har svårt i gruppen. Vet inte hur man gör. Så finns för och nackdelar. 

Skulle säga 2 år plus/minus ett halvår, men det beror ju också på hur barnet är. Men ett blygt och tillbakadraget barn skulle jag inte vänta med. Egentligen inte med ett utåtriktad och framåt barn heller, haha :) de behöver ju stimulans.

Sen beror det förstås på vad man har för förutsättningar också.

Ekonomin då. Ja, man får ju vackert välja vad som är viktigt. Väljer man att skaffa barn innan man egentligen har råd så får man ju ta konsekvenserna av det valet.

Det beror såklart på barnet och familjen. Om man nu förutsätter att familjeförhållanden är bra och att barnet kan utvecklas i hemmet som hen ska inom alla områden, skulle jag säger såhär:
från 3 eller 4 år är det nog bra för dem flesta att vara i förskolan en del av dagen.
Jag tror inte att något barn mår bra av att vara på förskolan på heltid eller innan 1,5 år (som sagt, jag förutsätter en bra hemmiljö). Inte heller tycker jag att det är dålig för barn att aldrig gå till förskolan.
Själv skulle jag alltid vilja skicka ett barn till förskolan innan 2årsdagen och längre än max 30 timmar i veckan (genomsnitt). Dottern började vin 2,5år, det var bra för henne. Sonen började strax efter 2årsdagen - det var för tidig för honom (och för mig) och jag hade gärna haft honom hemma i minst ett år till. Nu när jag se hur han utvecklades hade det nog varit bättre att inte börjar innan 4år. Jag funderar nu tom att hålla honom hemma nu (sista året efter skolan).

Ska såklart heta sista året INNAN skolan.

Självklart är det det i de flesta fallen. Det ser man tex. på de familjer där mamman är hemmafru. Det är för det mesta inte höginkomsttagare utan tvärtom, familjer med låga löner.
Det är helt okej att vilja jobba och vilja ha en viss livsstil, men jag blir så trött av allt gnällande att familjer nuförtiden har ju inte råd med att inte ha 2 heltidsjobbande föräldrar. 

Jag kommer dock inte bli hemmafru, skulle inte klara av de "psykiskt". Jag är en sån som inte bara klarar av att vara hemma, behöver få göra mitt och vara social osv. (Dom flesta känner dock motsatt som jag pratat med, dom hade vart hemma om de haft möjlighet osv.) Har till och med vissa dagar varit "kämpigt" för mig dessa 11 månader att vara hemma :D men tänker på mitt barns bästa. Jag hinner jobba senare ,detta är en så kort tid av mitt liv, försöker tänka så.

3 år en en lämplig ålder att börja förskolan för barnet, men det är få vuxna som har råd eller möjlighet att stanna hemma så länge. 

Det här är vad jag noterat hos barnen på förskolan där jag arbetar, jag håller helt och hållet med dig. Men oftast krävs det två inkomster i ett hushåll så många föräldrar har inget val än att lämna på förskolan tidigare och det har jag full förståelse för. 

Dum fråga antar jag.. men går de inte åt mindre pengar senare? Vi lever nu på pappans lön och vi klarar oss (men inte råd att till exempel åka till Thailand och fira jul om ni förstår). Till ex, nu går de ju åt mindre blöjor per dygn än första månaderna, samt ersättning behövs knappt längre osv. 

Jag upplever det inte så. Alltså att det skulle varit som mest dyrt med en bebis. Äldre barn och förskolebarn behöver mer kläder, kanske två uppsättningar regnställ, ett extra par gympaskor. Eller som nu inför vintern så brukar vi köpa en overall och ett kit med thermobyxor och jacka eftersom saker kan vara fuktiga eller blöta efter en dag på förskolan och vi fortsätter gärna att vara utomhus en stund när vi kommer hem. Och ska man iväg och handla tar man kanske bara jackan. Så det behövs två uppsättningar. Gärna extra vantar och sånt också. Så blöjorna försvinner visst, men mycket annat kostar mer - även om vi köper mycket på halva reapriset och begagnat.

Vi gjorde så att en förälder var hemma helt i ett år, sen jobbade en heltid och en 40%. Och jag (mamman) kommer fortsätta att jobba deltid så länge jag har stöd i lagen för det är ingen som tackar mig sen. Och det är inte värt stressen. Eftersom min arbetsgivare knappt bär någon kostnad för de 25% jag är borta går det att ta in en vikarie, jag tänker inte göra mitt heltidsjobb på 3/4 av tiden och med lägre lön vilket jag varit tydlig med. 

Att stimulera ett litet barn är inte raketforskning heller. Jag vänder mig lite emot dem som säger att även små barn behöver in på förskolan för att umgås med andra barn. Friska barn tar till sig den typen av förmåga utan problem. Går man i skogen, leker, läser böcker, målar och kanske går till öppna förskolan eller hänger i nån park lite då och då och träffar andra så är det gott nog. Och med riktigt små barn funkar "fake it til you make it" Sjung, prata och le mot barnet, är du trött så använd vilka småfula ord du vill för hen förstår ändå inte men ser bara sin vanliga glada mamma.