Vara vän "så länge?"

Ni har inte känt varann så länge. Man behöver lära känna varann mer på djupet än att vara förälskade en sommar. 
Det gick nog lite fort för er. 

Eftersom jag tycker A och O i ett förhållande är att man stöttar varandra och pratar om saker .... men blir nedstängd med att "Nu får du ge dig" ..Jag blir osäker på henne men försöker kanske släppa det, men det är ju svårt när det är ens grej man tror på. Utan kommunikation i ett förhållande så är det dödsdömt tror jag.

Vi har pratat om att flytta ihop ett tag dels för att vi vill och dels för att det bäbis  Plötsligt säger hon att det är fel på det ställe vi ska bo på, det är till och med fel på gatan. Allt är fel, till och med är det fel på min hund liksom :D

Nå väl, saker ändras efter vår senaste träff. Jag och min son åkte till henne och tog en kaffe. Hon satt sig i andra sidan soffan och verkade väldigt kall. Jag har frågat flera gånger varför vi inte träffas mer hos henne, då har hon svarat att det bara är att komma, när jag frågat om vi ska träffas i helgen hos henne så har det blivit "nä, jag mår illa springer mellan sängen och toa) Hon har haft det superjobbigt med graviditetsillamående och trötthet. Därför har jag viljat checka av med henne liksom innan jag åker så att hon orkar liksom ......

I måndags var vi på ultraljud, meningen var väl att vi skulle åka tillsammans men av någon anledning verkade hon ändrat sig på det också. Hon väntar inte ens i lobbyn på att vi ska gå ihop, även om vi var tidiga båda 2 ..

På väg hem säger jag väl något i stil med "Jag känner att det är kallt mellan oss" eller något  och då bryter hela helvetet lös... hon säger att hon vill vara "kompis så länge" och så vidare .. hon skäller och gapar på mig, kallar mig könsord och allt möjligt, men så mitt i allt detta säger hon "mina syskon har min sann fått skälla på sina partners då får jag det också" och efter det "jag hoppas det här lugnar sig snart" (hormoner?) Bland det sista vi sa till varandra innan hon åkte var att hon kanske inte är rätt för mig ...
När hon släppt av mig går jag in och tar en kaffe, jag hatar att skiljas åt arga på varandra så jag skriver "jag älskar dig" och direkt skriver hon tillbaka Jag älskar dig också" 
Dagen efter pratar vi lite via messenger, hon är ganska kort i svaren men ändå svarar. Jag skriver att jag saknar henne och sen är det tyst precis lika tyst som det var hela förra helgen 3 dagar utan ett pip. Nu har det gått 3 igen .....
Dessutom har on "dolt" på facebook att vi är förlovade, men uppdateringen att vi är i ett förhållande ligger fortfarande uppe....

Jag förstår verkligen inte eftersom jag trodde att vi gjorde slut i bilen på väg hem, hon sa ju till och med "jag kanske inte är rätt för dig", och jag flippade ur och kastade förlovningsringen i baksätet (hon hade inte på sig sin)

Vad händer, kan man vara "kompis" med någon man fortfarande är så nyförälskad/älskar och dessutom väntar barn? Jag vet den gamla klyschan "Älskar du henne så väntar du" typ ... men jag är fan inte 14 längre liksom, ska man bygga ett förhållande tillsammans så kan man väl i alla fall skicka ett litet meddelande då och då ? Speciellt när det knakar i känslor och hormoner ? Är det verkligen för mycket att begära ? 

Säger som ovan, ni känner ju inte varandra alls. Ni har varit ett par så pass kort tid att ni fortfarande är på ?lära känna? stadie. Hade det inte varit för ni blivit gravida så kanske det hade vart slut redan och mer som en sommarflirt. 

Jag tolkar det som hon inte vill fortsätta tillsammans. Om det knakar i fogarna nu så lär det ju knappast bli bättre när bebisen kommer. Jag tror inte detta handlar bara om hormoner, det hades kanske gjort om ni vart ett par länge men inte i detta skede. Får lite känslan av att hon vill ha ett barn, inte ett förhållande eftersom ni inte skyddat er? 

Hur gamla är ni? 

Jag är 44 och hon 34. Vi Hade så nära på exakt lika värderingar när vi började dejta.  Hon var så lycklig när hon sa (först) att hon älskar mig,  jag frågade om hon ville vara min tjej, samma när vi förlovade oss, när hon berättade att hon var gravid och allt "stort" vi gjort 

Men om hon inte ville fortsätta vårat förhållande, och eftersom vi "gjorde slut" flera gånger i bilen .. jag kastade ju till och med förlovningsringen i baksätet liksom. Och hon har liksom inte bekräftat att det är slut verbalt eller via text , har inte ändrat relationsstatus på facebook, och har fortfarande uppe "minnet" av när vi blev tillsammans ... Och, hon säger att hon älskar mig nästan direkt efter vårat bråk i bilen hem .....

Jag förstår verkligen inget. 

Jag har i alla fall beslutat att göra det enda vettiga, för jag älskar henne och vill verkligen vara med henne... och det är att försöka vänta ut det, fokusera på mig själv mina barn och min träning.  Så får vi se vart det leder.  Hon får komma till mig när hon känner att det är dags att avsluta eller fortsätta.

Tack för att jag fick skriva av mig. 

Nu kanske det är hormoner men skulle nog aldrig vilja vara med någon som skriker och behöver säga dumma saker till en? Tycker det är otroligt ohälsosamt och o moget att man inte kan prata om saker utan att skrika. 

Det låter som hon kanske ändrat sig helt enkelt, det kan väl hända. Dock tycker jag ni borde prata med varandra riktigt om hur ni vill ha saker och ting.

Jag håller med dig Ocdmänniska, Hon frågade om mina ex aldrig hade haft hormon utbrott vid deras graviditet. Det har dom, men dom har alltid sagt "-Oj då, nu kokade hormoner" eller "-Vet inte varför jag sa det" efteråt liksom, något som min nuvarande aldrig har gjort. 
Jag kunde dock aldrig säga detta till henne eftersom hon malde på i sitt utbrott liksom. Jag vet att jag sårat henne med ord och handling i vårat korta förhållande, jag förstår verkligen det. Men vår bild av vad ett förhållande är verkar alltid komma upp .. Hade det inte varit en graviditet inblandat så hade det varit mycket mycket lättare. Men jag är verkligen inte den där mannen som ploppar in då och då i mina barns liv, jag har varit där från + på stickan liksom. Jag är sån, och helt plötsligt blir man avstängd från det som jag älskar och personen jag älskar... 

Hon sa att hon håller på och dödar hennes känslor för mig (om jag förstod rätt) .... hon vill kanske landa mjukt eller något .. 

Jag vet inte, jag är genuint ledsen för att jag kanske målat upp en bild om hur det skulle bli och all den underbara framtid vi skulle ha tillsammans. Jag är inte ledsen för att det inte blir så, jag är ledsen för att jag inser att hon kanske inte var den kvinna som jag hade trott. 

Jag kan inte ändra på hennes känslor, kanske är det bara en fas, kanske är hon stressad över saker hon plötsligt inte har kontroll över, kanske har hon märken från tidigare samboförhållanden som gått i kras som hon inte vill berätta om, kanske säger hon att hon älskar mig för att jag ska landa mjukare eller 10000 andra anledningar.
Bollen ligger ändå hos henne känner jag, vill hon verkligen ha det där livet vi drömde om, så får hon faktiskt skicka i alla fall ett meddelande på messenger eller ringa .. det tycker jag inte är för mycket begärt.

Jag får väl uppdatera tråden om ett tag, och se hur det går. Kanske är bra att blicka tillbaka på så att man inte gör samma misstag igen