Tänk om det fanns myndigheter som gör allt för den som efterfrågar stöd?

Jag vet inte om du vet hur myndigheter och kommuner fungerar? Hur begåvade människor som än anställs så finns det ju fortfarande lagar och regler. Att säga att du inte vill att de ska hänvisa till lagar och regler blir ju lite märkligt då det är det som styr vilken hjälp och vilket stöd du kan få. Jag kan hålla med dig att det kan vara fyrkantigt och byråkratiskt, men jag för min del skulle absolut inte vilja ha ett samhälle där var och en av myndighetsanställda får avgöra själva, utifrån eget tyckande och tänkande, vilken hjälp, stöd och ersättning folk ska ha.

Vem skulle betala för allt detta du / andra vill få? 

Bra boende och hjälp för alla som vill ha utan hänsyn till lagar och regler skulle kosta massor.
Skattepengarna räcker inte till redan nu.

 

Jag hade på känn att mitt svar inte kom med,
jag har redan förtidspensionär och bortglömd av myndigheterna,
som egentligen bara gett insatser men det har inte gett nån effekt.

Kanske bättre fokusera på att ge stöd som leder till framgång än att
bara ge insatser som inte leder till nånting.

Sen ska man självklart följa regler, men fokusera på rehabilitering eller
habilitering om det kan kallas så.....men det har jag inte erbjudits,
få igång  en dialog är totalt totalt omöjligt...kommer bara med ideér 
men ser inte individens problematik, dock har jag haft samma handläggare
sedan 2006-7 nånting.

Man måste helt enkelt hjälpa folk på fötter, inte bara ge insatser.....

Det är snart val, du får läsa in dig på vad dina komunpolitiker vil göra för dig och andra lite utsatta individer.
Och rösta därefter, kanske själv bli politiker.

Om man tar socialtjänsten så visst finns det lagar och regler, men den myndigheten är väldigt godtycklig och därav mycket rättsosäkert för de som drabbas.

Jag säger som ovan, det beror inte på begåvning och vilken inställning man har. Det beror på kommunens kassa och hur man tolkar lagen.
Sen kan det finnas individer som är bättre eller sämre på att förmedla beslut och liknande till alla inblandade. Det kan göras med pedagogiskt och med omtanke eller det kan göras med ett brev hem i brevlådan.
Men eldsjälar och godhjärtade personer finns inom hela Sverige skulle jag säga, inom det sociala arbetet. Dock saknar de möjlighet att ordna med alla de insatser som samhällets smörgåsbord har att erbjuda, tyvärr. 

Myndigheterna vill ha ut en i praktik typ,
en annan vill ta itu med sin egen livssituation.

Sen va de en annan som sa jag ska ha insatser (mm).

Daglig sysselsättning,
Kontaktperson,
God man,
Boendestöd.

Men att sätta sig ner och kartlägga min situation.....nooooo.
Dom förstår inte min situation och vill inte ta reda på fakta.,
Dock har dom läst alla mina mail men inte tagit till sig vad jag sagt.

Jag uppfattar det som om jag fick vad du efterfrågar genom Personligt ombud som fungerade väldigt bra för mig  i den kommunen vid den tiden.

Jag har förstått att det fungerar olika bra i olika kommuner, kunskapsnivå hos Ombudet  samt personkemi förstås. 

PO satte sig in i mina behov, förutsättningar, önskningar. hade total koll på mina rättigheter och stred för mig , alltid i överenskommelse med mig, tillsammans med inte över huvudet. 

När hon hade hjälpt mig vidare till andra insatser behövde jag inte den insatsen längre.  

Det var helt fantastiskt bra och värdefullt  när jag tänker tillbaka! 

Det blir lite konstigt när du hänvisar till att de ska hjälpa folk på fötter och inte "bara ge insatser" då det är många gånger det insatser är menat att göra.... 

Lagar och regler kommer du aldrig att komma ifrån då det är vad som styr och en handläggare som inte följer dessa begår ju tjänstefel. 

Hade själv en lite absurd situation för många år sedan där "de"(vården, arbetsförmedlingen och socialsekreterare) bedömde att boendestöd behövdes men det var helt omöjligt pga kommunens regler - oavsett vilka personer som varit inblandade hade det inte kunnat ske utan att ett visst villkor uppfylldes. Istället erbjöd då socialsekreteraren att betala för lite andra saker för att underlätta. Långt ifrån optimalt men hon gjorde vad hon kunde efter gällande regler. 

Den sortens boenden brukar kunna finnas både inom socialpsykiatrins område och LSS, en variant av stödboende som faller under gruppboende (dessa är ju oftast för lite mer omfattande hjälp och integrering men vet absolut att jag sett det beskrivas inom kommunen där det finns personal på "jour" i trappuppgången de verkar ligga i närhet av mer renodlade gruppboenden så de kan dela personal). Tror dock inte att det finns i alla fall här om det gäller rena fysiska handikapp dock förutom servicehus där det mest är för ålderspensionärer men vet det bor yngre som t ex drabbats av demens pga bland annat från gravt alkoholmissbruk. 
Du skriver ju inte vad anledningen är att du är förtidspensionerad, oavsett hur mycket du inte vill att människor "sätts i fack" så gäller olika lagar beroende på vad det är för problematik. 

Du skriver att du haft samma "handläggare" sedan år x, men vilken typ av handläggare talar vi om? En inom socialtjänsten? Försäkringskassan? LSS-handläggare?

Det som finns offentligt finansierat som arbetar väldigt fokuserat endast för individen som jag känner till är personligt ombud, som kan hjälpa med myndighetskontakter. 

Ibland har vården också samordnare som hjälper till att ordna gemensamma möten mellan olika aktörer (innan jag föll inom LSS var det i mitt fall en på öppenvårdspsykiatrin som ordnade mellan socialtjänsten, arbetsförmedlingen, arbetsterapeut från öppenvårdspykiatrin, försäkringskassan samt en privat aktör anlitad av arbetsförmedlingen och mig)

Sen är det ju tyvärr lite så att har man väl fått hel sjukersättning (förtidspension finns ju inte längre som begrepp) så är det ju för att rehabiliteringsåtgärder anses uttömda, det är ju krav att det är så för att det ska beviljas (vilket ju är anledningen att många får avslag, det anses inte att allt är uttömt). Så har de inte gjort allt som skulle kunnat gjort dig mer välfungerande så är egentligen beviljandet av sjukersättning felaktig (något som gör att många hamnar mellan stolarna). Så ja per definition har samhället i viss mån "gett upp om en" om man når dit. 
Däremot finns det ju rättigheter gällande livskvalitet ändå, men där är det rätt stor skillnad om man tillhör LSS eller inte. LSS ger rätt till GODA levnadsvillkor medans gör man inte det är det SOL som gäller och då är det bara SKÄLIGA som gäller. 

Men om det är en LSS handläggare det handlar om som du känner inte lyssnar och beviljar efter dina behov och du haft samma så länge kanske du ska ansöka om att få byta? Vissa är betydligt bättre än andra där. Hör du till LSS hör du även till habiliteringen och då kan det vara en bra idé att vända sig dit för hjälp att få rätt hjälp. 

Känns lite som du missförstått termen "insatser" - det är helt enkelt myndighetsspråk för (aktiv) hjälp. Allt aktivt du kan få hjälp med är en insats som beviljas så som sagt att säga att du vill att de ska hjälpa dig men inte att de ska bevilja dig "insatser" blir en konstig emotsägelse. Så kommunicerar du på det sättet till en handläggare "jag vill inte ha insatser" är det stor risk att de tolkar det som "jag vill inte ha någon hjälp". Då kommer de naturligtvis inte heller kartlägga något heller då det görs för att bedöma vilka insatser de ska bevilja... 

Insatser är helt enkelt vad du vill ha om du vill ha hjälp. Det betyder naturligtvis inte att man tycker att alla insatser passar en eller är något man vill ha.