• Anonym (anna)

    separera med småbarn hjälp

    Hej!
    Jag börjar på allvar fundera på separation med sambon nu. Behöver verkligen råd och hjälp, hoppas verkligen på svar.

    Vår situation:

    Vi har 1 barn som är 3 år och en nyfödd på 2 månader. vi bor i en hyresrätt.

    Sambon har temperament/humör och brusar upp lätt och det går ut över mitt mående. Jag blir ledsen och sårad. Han ber mig hålla käften, höjer rösten och snäser åt mig, om han blir upprörd. När jag förklarar för honom hur jag känner att jag blir sårad och ledsen så brukar han ångra sig. Men han tycker även att det är JAG som gör honom på dåligt humör.. att om jag inte gjorde honom på dåligt humör så skulle han inte bli så mot mig.... det är alltså MITT FEL att han behandlar mig så, tycker han.

    Jag har sagt att han behöver söka hjälp med sitt humör..jag har föreslagit parterapi, men han tar det inte på allvar.

    Jag  blir förkrossad på tanken att vara ifrån barnen.

    Hur blir det om vi skulle separera? Med tanke på barnens ålder. Hur länge bor barnen hos arje förälder? Vill verkligen inte lämna ifrån mig nyfödd flera nätter osv...hur fungerar detta?

    Snälla hjälp i

  • Svar på tråden separera med småbarn hjälp
  • Anonym (Mamma)

    En nyfödd sover hos mamman, punkt. Ålder för övernattningar bestämmer ni föräldrar, utifrån när barnen är redo. Det betyder att det ena barnet kanske börjar sova över före det andra, kan vara det yngre likväl som det äldre. Kan ni absolut inte komma överens, pappan skriker och bråkar, då bokar man möte via Familjerätten.

  • Anonym (Mamma)

    När barnen väl börjar sova över är det så klart inte heller en vecka i taget utan kanske en natt från början, och max 2-3. Beror fortfarande på hur redo barnet är.

  • Anonym (Små)

    Jag har förstått att barn under tre år inte ska börja bo varannan vecka, eftersom en hel vecka är för lång tid för så små att vara ifrån sin förälder. 
    Men hur ni gör är beroende på hur ni kan komma överens, finns väl hjälp att få också ifall det blir svårt med samarbetet. 
    Vill säga att det är starkt av dig att värna om friden och ditt eget mående. Jag borde ev ha gjort lika lite tidigare. Nu har jag två barn, på 5 och 2,5 år var den äldre tyvärr börjat göra lika som pappan gjort, skäller ut allihopa och det är mycket oro i huset.
    Jag har funderat på att separera men ville inte bo ensam med barnen så jag bor kvar men vi sover numer i olika sovrum. Tyvärr mår ingen särskilt bra för tillfället...
    Önskar dig och barnen lycka till! Hoppas ni kan finna en lösning som passar Er! 

  • Anonym (lll)

    Tala om för honom hur illa det är, inte bara för din skull utan för barnens skull, att han snäser och fräser. Han kanske inte har tänkt på det. 

  • Anonym (Nfnf)

    Berätta att du funderar på att lämna honom så kanske han inser. Det där ska ingen acceptera. Tycker du är stark. kram 

  • Tow2Mater

    Hans temperament/humör var inget problem innan barnen kom? Har han forändrats radikalt efter han blev pappa? Stressen som forsorjare och allt ansvar kanske blivit for mycket for honom? Det kan ju vara att han blir en bättre forälder om ni särar på er. När ska han vara fl-ledig? Det måste ni ju planera for nu.

  • AndreaBD

    Det är psykisk misshandel, det är inte okej någonstans. Det som orar mig mest där att att han försöker skylla på dig. Det han gör är HANS ansvar, ingen annans!

    Om det ändå har gått så långt, och du känner också att du helst vill separera, då kanske du ska göra ett sista försök och säga rakt ut till honom - antigen blir det ändring på detta NU eller så blir det separation. 

    Grejen är ju också: Om du inte sätter ner foten snart, så kommer det alltid att fortsätta så här.

    Var inte alltför orolig när det gäller barnen. En nyfödd ska ändå vara hos mamman. Kanske får han ha 3-åringen 2 eller 3 dagar i taget. Man brukar inte ha en hel vecka när det gäller så små barn. 

  • Anonym (Nfnf)
    Anonym (varför?) skrev 2022-08-20 18:21:05 följande:

    Varför hittar du på en massa trådar? Det här är typ tredje tråden och du skriver olika och påhittade saker. Trött på alla fredagstrådar. Vad är grejen med de här trådarna?


    Ska du säga som hittar på att hon gjort flera trådar. detta är ett anonymt forum , har du kanske missat det helt ? Att då sitta och gissa vem som skrivit vad är bara löjligt. Om det skulle vara samma så finns det väl ändå inga regler på vad man får skriva här. Skaffa en hobby.
  • Anonym (Hej)

    Hur går det för dig ts? 

  • Anonym (Jorå)

    Det är så svårt att ta alla dessa dussintrådar på allvar. Förklaringsmodellen ligger alltid envist i att allt är sambons fel och själv försöker man på alla sätt man kan handskas pedagogiskt korrekt gentemot sin partners brister.

    Tänk om det fanns någon som helst balans i någon av dessa trådar, då kanske folk kunde komma med råd på riktigt. 


    Det finns heller aldrig något svar om hur det blev så illa. Helt plötsligt blev hen bara knäpp/arg/irriterad/ frånvarande eller vad det nu är som är problemet. Och folk på forumet köper det och kommenterar att det såklart inte är ok att bete sig så.

  • Anonym (Hej)
    Anonym (Jorå) skrev 2022-09-04 07:54:09 följande:

    Det är så svårt att ta alla dessa dussintrådar på allvar. Förklaringsmodellen ligger alltid envist i att allt är sambons fel och själv försöker man på alla sätt man kan handskas pedagogiskt korrekt gentemot sin partners brister.

    Tänk om det fanns någon som helst balans i någon av dessa trådar, då kanske folk kunde komma med råd på riktigt. 


    Det finns heller aldrig något svar om hur det blev så illa. Helt plötsligt blev hen bara knäpp/arg/irriterad/ frånvarande eller vad det nu är som är problemet. Och folk på forumet köper det och kommenterar att det såklart inte är ok att bete sig så.


    Men även om alla trådar hävdar sitt sätt agera som rätt så är det väl fint att våga fråga om råd och stöd när man befinner sig i en kris? 


    jag har själv skrivit tråden ?går i bitar?. Det är från mitt synsätt. Det är så jag har upplevt det. Visst kan man vända på det och se att min partners fel var ett handlade av mitt dåliga beteende gentemot honom? Jag vet att jag inte alltid var en perfekt partner, jag var ofta förtvivlad och ledsen. Men jag vet att jag hade inte blivit det om han inte stal barnens matpengar Om han inte försummade dom? 


    För mig hjälpte det att få skriva av mig, det passade mig. Det hade säkert hjälpt honom också Men har han vad jag vet inte gjort det? 


    jag vill tro att alla försöker sitt yttersta att hålla ihop familjen och att inte såra ngn bara för att. 

Svar på tråden separera med småbarn hjälp