Saknar ni någonsin tiden när ni bara hade äldsta barnet?
Jag har tre barn och jag älskar dem allihop och är glad att de finns, ångrar absolut inte att ha skaffat fler än ett barn och skulle inte valt annorlunda om kunde gå tillbaka i tiden MEN... Ibland saknar jag första tiden med mitt äldsta barn och tiden när det bara var han. Det var bara han och jag då och vi hade det så mysigt. Vi har det mysigt nu också såklart men på ett annat sätt med en större familj. Oftast känner jag bara glädje över att ha mina tre fina barn och hur de älskar varandra, leker ihop osv. Men så kommer det stunder då jag känner så här. Lite ledsamhet och saknad av honom som bebis och tiden då det var han och jag mot världen. Funderar på om det är vanligt att känna så eller om det ?bara? är jag?