7 åring - beteende

Har skolan hjälpmedel som han kan ta till när han blir distraherad? På min sons skola finns alltid skärmar att sätta på bänken så att man slipper att se andra och hörselkåpor tillgängligt. Ungefär halva klassen använder detta från och till, vilket gör att det alltid är hyfsat lugnt.

Detta kan ju bero på så många saker. Hoppas ni får professionell hjälp.

Jag tänker spontant att pojkens problematik ev skulle kunna grunda sig i att han kan vara särbegåvad. Eller både särbegåvad och förhindrad av tex npf, depression eller ångest? Det kallas twiceexceptional. Som att ha en ferrari bils motor  i en skruttig volvo. 

Dessa barn lider av att vara understimulerade, kan bli mkt utåtagerande, uppgivna, samtidigt som de både kan vara mkt uppskattade socialt men ändå känna sig som totala ufon. 

T2 barn kan tex ha svårt att förstå enkla instruktioner men kunna resonera på en väldigt hög abstrakt nivå inom flera ämnen. Eller lida av dyslexi och tvingas traggla med att koda av text istället för att syssla med avancerad problemlösning. Eller fokus på ett omoget socialt beteende. De kan vara som mkt små barn i vissa avseenden samtidigt som de kan resonera och användahjärnan väldigt avancerat inom olika områden. Lärarna fastnar i barnets låga nivå på problemområden och detta släcker deras självbild och livsgnista som precis som alla andra behöver rättvis spegling o stimulans för att utvecklas positivt. 

 

Jo. Det finns men de har varit dåliga på att introducera det till barnen. Det har de sagt själv. Blir lättare nu i ettan tror jag. Egna bänkar osv. Nu i f klass har de knappt hade bord och stolar till alla barn alla lektioner.  Ibland har de fått sitta på golvet och göra matte liksom. Skolan är en gammal förskola. Ska rivas o ny byggs i skrivande stund. Bra skola och pedagoger. Toppen rektor men lokalerna nej. 

men jag har påtalat detta med hjälpmedel och att introducera det för alla. På så sätt blir ingen utpekad. Vilket min son annars snabbt snappar upp. 

Särbegåvade vet jag ej. Begåvad absolut och det där med understimulering är specialpedagogen inne på. Även vi kan se att får han utmaningar osv så peppas han. För någon månad sedan kom han hem från skolan och sa; idag gick det inte bra på matten mamma. Varför inte undrade jag då han gillar matte. ?Jag gjorde inte uppgiften klart. Man skulle klippa ut 5or och klistra dem på ett papper. Det är ju jättetråkigt. Jag vet ju hur 5 or ser ut och kan klippa och klistra. Men jag vet att jag borde gjort det.?  

då tog jag det med pedagogerna. Det är ju verkligen inte en nivå för honom. Pojken räknar ju multiplikation. Förvånar mig ej det minsta att han tycker det är sjukt tråkigt att hitta och klippa ut 5or då. Jag känner igen mig själv. Hade ganska Lätt för mig och jobbade alltid x antal kapitel före övriga osv. Men här verkar de ej ha snappat upp eller anpassat för honom. 

dock är detta inte räddningen ändå tänker jag. Allt kan ej bero på understimulering även om en del av det nog också bottnar i det. 

ångest el depression skulle jag nog inte tänka men däremot en viss sårbarhet absolut. Så det är något vi är vaksamma på. Han kan ju bli självanklagande i perioder. 

omoget socialt beteende. Det kan jag känna igen och där krockar det ju verkligen för honom. Något vi också pratat om i skolan. där Finns en diskrepans mellan den sociala och kognitiva nivån absolut. Till viss del även den emotionella. Kognitivt är han mer framåt än socialt där han känns mindre. Ibland täbker jag att det känns som han ?tar igen? sina ?toddler? år med trams och bus och höga ljudnivåer nu då han inte gjorde detta när han var yngre upp till 4 års åldern. 

egentligen ?blommade? väl han upp först när lillebror kom och kom upp i ålder där han kickade igång med ?bus?. Minns så väl när lillebror var kanske knappt 2 år (då var storebror 4) och klättrade upp på soffan för att hoppa på den och storebror bara tittade storögt precis som vad i hela friden sysslar du med. Soffor sitter vi på. Tog ett halvår sen var det ju megakul (innan dess försökte han själv tala om för lillevroe nej hoppa inte i soffan) att hoppa i soffan med lillebror. Aldrig gjort det innan dess. Haha! Lite komiskt är det ju nu när jag tänker på det. Dessa livets ungar. 

Jag hade med skolans hjälp vänt mig till BUP och bett om en utredning. Då får ni svar och förhoppningsvis bra hjälpmedel för sonen. Kanske behövs en extra resurs, mindre klass....

 Vi har dialog med skolan. Än tycker de iaf inte att kontakt med bup är nödvändigt. Resurs finns i klassen. För hela klassen. Vi har själva lyft både frågan om bUp och ev diagnos. De tycker inte att det är på den nivån samtidigt som de säger att de i lägen när han inte kan bromsa sig. 

Ja jag förstår. Det är svårt att säga vad allt beror på. Bara en input, har läst mkt om särbegåvning och 2e senaste tiden. Många föräldrar uppfattar tydligen  inte sina särbegåvade barn som mer än just begåvade eller till och med lågbegåvade beroende på vilka hinder som finns. (Sedan finns det en drös som tror sig ha särbegåvade barn. Skillnad på högpresterande barn o särbegåvade). 

visst är det knepigt, barn alltså, inte helt okomplicerat?Önskar er lycka till! 

Det har du rätt i. 

Jag vet att han är begåvad. La jag märke till väldigt tidigt. Hans nyfikenhwt, tydlighet, hans sätt att ställa frågor och sedan resonera sig fram till svar. Han lär sig lätt och har ett superbt minne. För siffror, bilder, osv. 
vi har fått höra detta sedan han var liten. Från BVC till förskola och nu skola. Spec ped är inne på att han till viss del är understimulerad. 

om han är särbegåvade el ej, kan jag dock ej uttala mig om. Begåvad och lätt att lära absolut. Diskrepans mellan detta och det emotionella och sociala, absolut. 

tack och tillägger att senaste dagarna har varit helt fantastiska och då undrar jag ju genast vad jag ens funderar över haha? :-/

Det låter som ett textboksexempel på autism, möjligtvis ADD och/eller Tourettes också. Jag tycker ni ska kontakta BUP, det kan vara flera års kö till en utredning och ju snabbare han får en diagnos desto fortare kan han få hjälp. 

Jag håller med där. Typiskt för vad som tidigare kallades Aspergers. Typiskt med hög intelligens och att han ligger efter socialt och känslomässigt.
Det finns en bilderbok som heter "Alla katter har AST": www.bokus.com/bok/9789175676333/alla-katter-har-ast/
Låna den på biblioteket och läs den med sonen. Den är alldeles lysande och på pricken. Min dotter använde den i skolan för att förklara för klasskompisar och lärare på vilket sätt hon var annorlunda. Första gången vi läste den, så började hennes tårar rinna och hon sa "Mamma, det där är ju jag!".

Tycker ni ska begära en tid hos skolläkaren och då för utredning av ADHD. Kan mycket väl yttra sig så som du beskriver. Impulsivitet, svårt reglera sig själv och koncentrationssvårigheter. När de är så små som din son är kunskapskraven inte särskilt höga och många barn kan fortfarande hänga med trots eventuell diagnos.

OM det visar sig att han exempelvis har ADHD kommer ni som föräldrar få bra stöd när det gäller bemötande osv. 

Oavsett vad skolan ry ner i frågan om utredning så kan ni själv behöra detta. Enklast är att bara ringa skolsköterskan så ordnar hon resten.

Som sagt, jag tycker ni ska begära en utredning redan nu oavsett vad skolan tycker. Om det vore skolan som är specialister på detta med diagnoser skulle de själva ordna med saken men nu är det till BUP pojken behöver så låt dem avgöra saken.

Håller med

Tack!

jag var i kontakt med BUP för ett tag sedan. Beskrev detta bland annat som jag skrivit i tråden. Plus att då hade han mkt mer av ett självanklagande sätt som gjorde mig mer orolig än impulsivitet och så vidare. De tyckte inte det lät som något oroväckande utan hänvisade till att om det ej funkar i skolan så bör vi kontakta dem igen. De menade att vi skulle avvakta och se till att skolan bistår med rätt anpassningar som de är skyldiga att göra ändå. 

vi har även haft kontakt med BVC psykolog då han var runt 3 år pga dåvarande Fsk tyckt att han inte var intresserad av andra osv. Psykologen då tyvkte inte heller att det var något oroväckande. Han var nyfiken och intresserad. Gav god kontakt etc. Så efter 3 besök samt ett föräldrasamtal plus samtal med både gamla och nya Fsk (vi bytte då vi flyttade) så la psykologen ner ärendet. 

skulle dock ändå kunna tänka att det är någon form av NPF. Men att han kan vara svår att sätta fingret på. För du skulle kunna träffa honom varje dag i en vecka och han skulle vara världens mest följsamma, leka, prata osv. Ej ?fastna? i saker eller något av ovanstående jag skrivit i ts. hans emotionella och sociala kompetens kan ens veckan vara i fullkomlig balans med övrig intelligens för att sedan inte vara det. Men som sagt det varierar i perioder. 

något vi märkt är att är han stimulerad så mår han bäst. Dels stimulerad av att vara ute och röra på sig men också få lite stunder då man utmanar honom. Kluriga uppgifter. Lite högläsning osv. involverar honom i lite hussysslor eller hjälpa sitt syskon. 
då hör man inte de jobbiga skriken eller lätena. 

men Med det sagt så har vi sagt att nu börjar han ettan och vi ska ha ett möte tidigt på terminen för att se hur vi kan hjälpa honom och ev se om de kan hjälpa oss vidare för ev utredning el iaf ett första möte med bup. Annars har jag tänkt att jag ska ringa en privat mottagning här i stan som gör NPF utredningar 

Det räcker med er föräldrars oro och önskan om en remiss för att skolläkaren ska remittera er till BUP. Ni behöver inte ta detta via läraren. Jag arbetar själv som skolsköterska och vi har föräldrar som önskat utredning där skolan inte sett något särskilt. Det kan vara barn som har ett beteende hemma som är svårt men lyckas bita ihop i skolan. Men precis som du skriver har ert barn rätt till stöd och hjälp från skolan oavsett diagnos eller ej.

Privat kommer ni få betala ganska mycket. Spara de pengarna och begär utredning via skolsköterskan som ni har rätt till. Gå på mötena med skolan och pedagogerna men kom ihåg att det är ni som styr frågan om utredning.