behöver råd och tips
Det är såhär..
Jag har en bekant som är boendeförälder till sitt 12 åriga barn. Dom bor ensamma.
Min bekanta, åh vet inte hur jag ska beskriva men försöker.
Han är speciell, han har eget företag som inte alls går runt trotts 15 år, får inte försörningsstöd efter som egen firma bedrivs.
Han har det så äckligt hemma, smutsigt, stökigt, allmänt ofräscht.
Finns ingenting att äta hemma på dagarna då han handlar varje kväll när HAN blir hungrig.
Han släpar hem olika kvinnor hela tiden till sig och barnet, så barnet börjar känna att det är jätte jobbigt och isolerar sig på sitt rum.
När han väl är hemma så sitter han framför sina datorer och spelar online spel, vill han prata med sitt barn så skriker han på det, svarar inte det så säger han bara jaha ja.
Lägenheten ser ut som ett företag, inte alls ombonat utan fullt av arbetssaker, barnet har inte fått hjälp med sitt krypin.
Han dricker sig onykter varje helg så pass onykter att han somnar i soffan.
Barnet isolerar sig, det kommer knappt ut från sitt rum, barnet äter alla sina måltider där inne (om det nu finns mat hemma) har själv försökt få ut barnet när jag varit där men barnet verkar vara obekvämt hemma.
Mannen lämnar sitt 12 åriga barn ensamt varje dag, inte korta stunder utan det kan vara upp till 1 dygn. Han säger att barnet klarar sig själv, men för mig som med har ett barn i den åldern låter det helt sjukt att lämna så länge ensam?
När han lämnar sitt barn ensamt så dricker han där han är på besök så skulle det hända något så kan han inte ta sig hem, det finns ingen annan familjemedlem i deras närhet.
Han blir kär i kvinnor precis hela tiden, berättar för sitt barn om dom han blir kär i, barnet känner att det är jätte jobbigt att pappa är sån, det flyttar in kvinnor hela tiden, ibland vet barnet inte om att det bor någon ny där förrän barnet kommer hem.
Jag vet inte vad jag ska göra? Barnet ringer mig och gråter, barnet är hungrigt, behöver pengar till mat, är ledsen och ensam, vet inte vart pappa är eller när han kommer hem.
Pappan säger bara som sagt: ja barnet klarar sig själv, han ringer inte ens barnet.
Är det bara jag som överreagerar?
Är jag en hönsmamma som absolut aldrig skulle lämna mitt barn över ett dygn enam
