Inflationen

Jag har just gått igenom alla abonnemang vi samlat på oss (ljudböcker, olika streamingtjänster osv) och sagt upp det mesta.

Sen har vi minskat antal tillfällen då vi köper take-away/äter på restaurang från 1 gång i veckan till 1 gång i månaden. Detta borde gott och väl kompensera för våra ökande matkostnader, åtminstone ett tag framöver.

Vi försöker också minska på bilåkandet genom att tex planera inköp av mat och annat bättre, och att cykla istället för att ta bilen när det är möjligt. 

Detta är förstås urdåliga tips för de familjer som faktiskt går på knäna. Vi har två ganska normala inkomster så jag inser att vår situation är väldigt annorlunda mot de familjer som har låga inkomster. Hoppas jag inte upprör någon. 

Spartips kan även vara sätt att investera. Använd sparade pengar för att investera i börsen när allt går mot rött. långsiktigt är det ett bra tillfälle nu att lägga pengarna man sparar i börsen för att se en fin utdelning om 5 år...om man nu har en så horisont.

Jag är otroligt lyckigt lottad och har personligen inte känt av inflationen annat än noterat att priserna stigit och att det förmodligen dras mer pengar på mat varje månad än normalt. Men jag har varken räntor, kör bil eller är nån storkonsument av el, dessutom bundet förmånligt avtal. Oturligt nog har jag flera människor i min närhet som går på knäna som är sjukskrivna, fattigpensionärer och ensamstående mammor med vanliga arbetaryrken med taskiga deltider och alldeles för dyrt boende. Jag känner mig väldigt obekväm med de stora skillnaderna numera i vårt land, för det separerar och exkuderar  och gör vänskap över gränserna ganska öómöjligt, Har vänner som sagt upp kontakten pga ekonomisk ojämnlikhet för  att aldrig kunna följa med ut eller bjuda igen. När vi var yngre på 80-90-talet märktes inte dessa skillnader, men sen var det några som drog iväg som hade föräldrar som kunde betala kontantinsatser på lägenheter ochsom  fick snuskigt höga löner medan andra fastnade i riktig fattigdom som bara permenterades. Dessa blir fler och fler och jag förstår inte hur dessa grupper ska klara inflationen på snart 10 % utan stöd av staten. 

Jag är för helikopterpengar till svaga grupper. Något måste göras annars står vi inför så mycket mer kriminalitet och djupa klyftor, som skapar hat och missnöje.

Tankar när priset ligger som lägst, minst för en tusenlapp. Tänker också över vad det kostar att köra till vissa ställen längre bort om man verkligen måste dit eller om det blir billigare kommunalt (oftast inte tyvärr).

Går inte på knäna men ser över ekonomin ändå, jag har två tonåringar som behöver insikt i hur man sköter sin ekonomi.
Jag har börjat åka kollektivt (har bra pris på busskort via min arbetsgivare) till jobbet istället för att ta bilen, köper inte längre finare märken på kläder, storhandlar mer och kollar efter extrapriser vilket jag inte gjorde förr. Tankar bilen när det är lägre literpris och försöker köra så lite som möjligt.
Har inga lån förutom en studieskuld.

Det är verkligen trist när allt blir dyrare och man knappt klarar att hålla budget.

Maten måste ju på bordet, men försöker verkligen handla mycket när det är extrapris och kollar affärernas reklamblad. Vi äter en del pasta och pannkaka, och ibland soppa på rotsaker. Billiga rätter att varva med. Mycket vegetariskt och väldigt lite kött då dottern är vegetarian. Bakar bröd. Äter nästan aldrig ute. Odlar lite grönsaker.

Huset. Håller nere värmen och kompletterar med att elda. Påminner om att alla ska snåla med varmvattnet.

Bilen. Den får stå så mycket som möjligt, vi cyklar eller åker buss och jag försöker samla ihop de ärenden som ska göras.

Kläder. Vi handlar mycket second hand och barnen ärver varandra. Försöker också kolla rea, ofta kan man få tag i bra pris på kläder för fel säsong.