Ni som skiljt/ separerat er och har barn? hur står man ut med att ha sina barn varannan vecka? Jag går sönder bara jag tänker på det (minsta är 1,5 år). Vänjer man sig eller är det så tufft som jag tror?
Jag är själv i tankar om att lämna min sambo. Men det som håller mig
kvar är barnen.
Vi har inte varannan vecka men typ 3/4 dagar var sen sonen var 5. Tycker inte att det är jobbigt alls faktiskt, alltså själva Saknaden. Kan vara jobbigt praktiskt dock
Det var skitjobbigt i början med de barnlösa veckorna (vi hade varannanveckassystem), och barnen var då 8, 13, 15 år. Det var 5 år sedan.
Sedan har jag lärt mig att ta vara på vuxentiden med min sambo, och då passar vi även på att umgås med vänner
Numera har vi 14-dagarssystem, eftersom "barnen" tyckte att det var alldeles för flängigt att byta hem varje helg. Det funkar väldigt bra för alla
Sedan går jag nog säga att just i vårt fall så har vi varit oerhört fina vänner efter skilsmässan, och vi firar jul ihop, även nyår, midsommar, födelsedagar och vi reser ihop med min exman. Så under ledig tid är det oftast inte 50%.
Och även om "barnen" bor hos sin pappa i 14 dagar så brukar de komma till oss och prata, umgås och få hjälp med saker. Även vice versa när de bor hos oss. Vi bor nära varandra, och det tar max 10 min att gå mellan min exman och mig.
Jag är i liknande sits men vi har redan separerat. Vårt barn bor hos mig på heltid än så länge och jag hoppas att det kommer att dröja flera år tills hen bestämmer sig för att vilja bo hos pappa också, men då kommer det så klart bara bli en natt i taget först.
Jag vet inte hur framtiden ser ut men jag vet att man inte kan vara kvar i en destruktiv relation. Du säger att du är kvar för barnen? Knappast för att de ska må bra i alla fall, utan för att du inte vill vara utan dem varannan vecka, det är bara egoistiskt och du lurar dig själv. De kanske är små nu, men ju äldre de är desto mer fattar de av vad som händer i hemmet och mår dåligt över det, även om du inte tror det, även om de inte visar något utåt. Det enda som händer är att de lär sig att det du och mannen har är "normalt" och sedan skaffar de lika destruktiva relationer själv. Är det verkligen den förebilden du vill att de ska ha....?
Mina barn var inte så små när det skedde, så det var faktiskt ganska ok. De var nästan tonåringar och vi bodde 5 min promenad mellan, och vi ringde/messade så ofta barnen hade lust. Jag och mitt ex var också rätt flexibla så om det var bättre att barnen stannade nån dag extra eller gick tidigare, så var det ok. Ibland hade vi ett barn var också (utifrån barnens önskemål).
Men TS, ni ska väl inte ha varannan vecka med ett så litet barn som 1,5 år? Det är inte det man brukar i alla fall.
1,5 åringar ska inte bo varannan vecka såklart.
Nej självklart inte varannan vecka när minsta är så liten, men till slut blir det ju så.
Barnen håller mig kvar, men även ekonomin och jag har skiftjobb och jobbar både kvällar, helger och en del nätter. Jag vet inte hur jag i så fall ska lösa det. Jag vägrar sätta mina barn på nattis. Jag försöker få ett dagtidsjobb men har inte lyckats hittills. Hade det varit varannan vecka hade jag säkert kunna lösa det med chefen att jag tex kan ta massa kvällar och nätter tex ojämna veckor och kanske bars dagtid jämna. Men ska man ha 3/4 dagar så blir det ju problematiskt.