Optimala åldersskillnad mellan syskon, finns den?

Jag tror inte att det finns någon optimal åldersskillnad, utan det handlar om deras personligheter. Jag hade kompisar när jag växte upp som hade 1.5 år mellan sig som var bästa kompisar medan nästa syskonpar var som hund o katt...

Noll finns inte som alternativ. Varför? Har aldrig hört någon tvilling klaga.
(men visst jag fattar att det finns vissa aspekter på produktionen)

Absolut! Så är det ju. haha, tänkte mest ut föräldraperspektiv!

Haha för vi våra första barn är just tvillingar, så check på den!

För mig är det 2 år. Tillräckligt tätt för att allting fortfarande ska vara barnsäkrat och barnanpassat hemma. Tillräckligt nära i tid för att man ska hitta babygrejorna och inte ha hunnit sälja dem, ge bort dem eller helt enkelt förlägga dem. Den äldre hinner inte in i trotsåldern förrän babyn blivit minst ett halvår gammal. Samtidigt så är det tillräckligt lång tid mellan graviditeterna för att kroppen ska hinna återhämta sig.

I utvecklingspsykologin finns det säkert bättre och sämre perioder. 
För egen del hade det optimala varit 6 år. Jag känner mig själv så pass bra att jag inte hade velat ha barn tätt, och stressen av att inte hinna med en ny bebis med en något äldre som klättrade runt hade haft kål på mig. Har många vänner som fått stressa mellan hemmet och förskolan, inte kunna följa lilla barnets rutiner mm för att hämta och lämna.
Jag förstår verkligen att man kör på när man ändå har ett litet barn men för oss var det inte ett alternativ.

Utan vi tänkte att runt 6-7år när den stora börjat förskoleklass så blir det lugnare hemmavid och man kan få tid och ro med ett nytt barn. Nu dröjde det ännu några år så vi har drygt 11 år mellan dem (samma pappa). Det är också en utmaning, man ska räcka till för en bebis och man ska hantera sin blivande tonåring. Räcka till i båda ändar. Ha ett förskolebarn med blöjor som sover dåligt samtidigt som man är uppe rätt sent på helgen när tonåringen varit hos en kompis till 22... och sen vaknar den lille klockan fem

Men det 100% självvalt och vi var beredda så det har gått bra. Jag hade gärna sett att den lille kommit ett par år tidigare men nu blev det som det blev.
Fördelen är att vi i princip kan göra "samma resa" som vi gjorde med vår äldsta son. Han hade oss båda för sig själv under många år, vi hade fullt fokus på honom. Nu är han 16 och vår yngsta 5 och eftersom den äldre i mångt och mycket sköter sig själv, har träningar på kvällstid och umgås med flickvän + kompisar så kan vi fokusera på den lille igen. Och hela familjen gagnas av att vi har rätt att jobba deltid i många år till. 

Ja spontana tanken är 2-3 år. Både då jag själv har det åldersglappet till mitt syskon och vi har kunnat leka/bråka och nu i vuxen ålder vara bästa vänner. Men också att man kör på med småbarn när man ändå är i det ur föräldraperspektivet även om livet verkar SJUKT intensivt utfrån den inblick man får av sina vänner med barn och syskon i den åldern. Inget går ju heller att planera i detalj men ändå en roligt att få inblick hur andra tänker!

Jag förstår verkligen! Det är den analysen jag dragit också, det blir enklare och eventuellt lugnare i vardagen att vänta lite extra. Men tanken tar emot lite att man ska slänga sig tillbaka till blöjor och vaknätter när man redan tagit sig genom det Hehe. Ser fördelar att ha tätare när man ska hitta gemensamma aktiviteter som familj att hitta på osv. Men nackdelar med ett SJUKT intensivt tempo att ha tätare. Man löser ju allt åt båda håll och inget går att planera, men intressant att höra andras tankar! Vårt första barn blev två barn  :)  Vi kanske inte kommer kunna få fler, eller bestämmer att vi är nöjda, eller så blir det två nästa gång också. Återstår att se!

Har 6 år mellan pojkarna. Stora killen har kunnat hjälpa till massor och i dag har de samma sportintresse som förenar dem. När de blir stora kommer de inte känna av skillnaden. För oss var det bara fördelar. Hade inte orkat med flera småbarn samtidigt.

Vår son är 2,5 nu och han skulle aldrig klara av att dela med sig av oss föräldrar (helst mig, mamman). Han har varit svartsjuk, mammig och otroligt närhetskrävande större delen av sitt liv. Det är först nu som pappa börjar bli okej och de andra barnen på förskolan får sitta i någon pedagogs knä utan att han brakar ihop av svartsjuka.

Så för oss är det väl 3 år och över som är optimalt.. Vi tänker dock vänta till syskon tills han är 4 år.

Den optimala åldersskillnaden är 955 dagar. Men ibland går det inte pricka så lyckas man hamna nånstans mellan 200-6570 dagar mellan så brukar det lösa sig ganska bra för de flesta. :) 

Det var just detta jag tänkte påpeka, vad som är "optimalt" skiljer nog rätt mycket även på vilket perspektiv man tar.
Det är upplevs bäst ur ett föräldraperspektiv är itne nödvändigtvis bäst ut barnens perspektiv.

Som exempel har jag själv 15mån mellan mina 2 tjejer, nu när de är 5 och 6år är de allt som oftast som bästa vänner, backar varandra och leker mycket bra ihop och tillsammans med andra barn...

Men för oss föräldrar har senaste 5åren varit som ett blodigt slagfält mentalt, vi är båda helt slutkörda och dessutom numera skilda och barnen bor växelvist....

För oss fungerade det bra med 2 barn tätt, sedan kom nr 3 efter fyra år . Känner att det blir kanske väldigt tomt ifall bägge två äldre flyttar ut typ samtidigt. Allt händer på en gång känns det som.
När de var små tyckte jag livet var så enkelt med barnen, nu när de 2 äldsta är tonåringar hade kanske varit bra med lite mer tid emellan.  Samtidigt står de varandra nära. 15 månader emellan dem. 

Man kan skaffa 3 döttrar inom 4 år så får man en alldeles underbar period när de sedan är i tonåren allihop. Ok jag var lite ironisk där.