Skiljas - vi har glidit isär

Jag och min man har varit ihop i 14 år och gifta i 4 år. Nu har jag börjat leta egen lägenhet och igår började han kolla hur man tar ut skilsmässa. Vi har pratat om att skiljas under ca 3-4 månader men jag har funderat på det till och från sedan i vintras. 

Vi älskar varandra djupt, har bra kommunikation, djup vänskap och bra sex men det skiljer 15 år mellan oss (jag är 32, han är snart 47) och vi har utvecklats så olika senaste året. 

Under hela vår relation har han aldrig velat följa med till min familj för att fira jul, midsommar, födelsedagar eller annat. Varje gång han har sagt nej har det sårat mig. Det senaste året har jag slutat fråga om han vill följa med. Jag har försökt att bara acceptera det men jag känner mig ganska ensam när jag är med min familj och mina syskon sitter med sina partners. 

Jag får i 90% av fallen gå ensam på bio, teater och andra event för att han inte vill följa med. Det är också något som sårat mig men som jag vant mig vid men jag har börjat känna mig mer och mer ensam och allt mindre kär i min man. 

Under det senaste året har han blivit beroende (han säger att det är hans passion) av ett dataspel, där han pratar med vänner på nätet. Det är hans enda vänner, han träffar ingen IRL. Han sitter vid datorn varje kväll och vi har ägnat allt mindre tid åt varandra. 

Jag frågade om han skulle välja mig framför datorn om jag gav honom ett ultimatum. Han sa nej för att det är hans stora hobby. Jag frågade om han skulle gå med på att följa med till min familj eller på olika aktiviteter lite oftare om det skulle rädda vår relation och han sa nej. Han förklarade att det helt enkelt inte ligger i hans intresse att träffa människor, det är inte en del av hans personlighet. 

Jag har kommit till en ålder i livet, då jag vill träffa släkt och vänner, resa, testa nya saker och verkligen leva livet utanför lägenheten. Han vill bara sitta hemma och spela spel och ha myskvällar med mig. Jag tror han är kär i mig och jag älskar honom men jag önskar han ville följa med mig på äventyr i livet. Jag är inte beredd att leva ett stillsamt liv så som han vill och han är inte beredd att ändra sig för min skull. 

Finns det något mer jag kan göra för att rädda vår relation? Ingen av oss vill ju kompromissa. Jag vill leva livet, han vill ha lugn och ro. Jag är ledsen varje dag över att förlora honom men jag känner mig samtidigt ganska ensam när jag måste göra allting ensam. 

Snälla, hjälp mig!