Nyfiken - när sov era barn själva? (Alltså inte nödvändigtvis eget rum utan i bedside crib/spjälsäng)?
Har en 8 mån som bara vill sova mellan oss. Det är inga problem alls, bebis är liten och jag tycker det är trevligt och ger det bebis lugn, sömn och trygghet så är jag stolt som mamma att det känns så att sova mellan oss.
Mest nyfiken hur det varit för er andra - när gick ni från samsov till egen sängplats och hur visste ni att det var så barnet ville?
Vid drygt en månad gammal började sonen sova mestadels i sin egna säng. Vaknade han dock på natten kunde jag ibland lägga ner honom mellan oss om jag var för trött för att vagga om honom till sömns.
Nu är han 10 månader och sover enbart i sin egna säng. Ibland vaknar han kanske 04-05 på morgonen och då lägger jag honom fortfarande mellan oss för då kan han somna om en eller två timmar till.
Dock börjar det bli väldigt farligt att ha honom i vår säng, han är så snabb så jag hinner knappt vakna innan han har tagit sig till andra sidan av sängen 
Så snart blir det att gå upp vid 04 istället
Nyfiken - när sov era barn själva? (Alltså inte nödvändigtvis eget rum utan i bedside crib/spjälsäng)?
Har en 8 mån som bara vill sova mellan oss. Det är inga problem alls, bebis är liten och jag tycker det är trevligt och ger det bebis lugn, sömn och trygghet så är jag stolt som mamma att det känns så att sova mellan oss.
Mest nyfiken hur det varit för er andra - när gick ni från samsov till egen sängplats och hur visste ni att det var så barnet ville?
Min dotter har sovit i egen säng sedan jag slutade amma när hon var 3 veckor gammal, men bredvid vår säng. Hon har sovit i min och pappans säng vid enstaka tillfällen bara. Jag vet inte varför egentligen. Det föll nog mest naturligt för oss bara och hon har aldrig protesterat heller. När hon blev 10 månader började hon sova i eget rum och det har inte varit några problem heller ????
Dottern (andra barnet) har haft en egen 80-säng (givetvis utan ben de första 18 månaderna eller så, samt PSD-säker) bredvid vår sen födseln. Fördelen med en stor säng är att om man ligger bredvid kan man flytta sig själv istället för barnet när barnet somnat. Vissa barn vaknar ju ändå när de märker att mamma/pappa inte längre ligger nära, men i vårt fall funkade detta utmärkt.
När hon var mellan 2 och 3 fick hon även en säng i sitt rum och sedan dess har det varierat var hon sovit. Hon har fått bestämma själv. Nu är hon 6 och sängen står kvar och används ibland då hon drömt en mardröm eller är sjuk, men 95% av tiden sover hon hela natten i egen säng.
Med första barnet höll vi på att kämpa oss blå med sömnen. Det var ytterst viktigt, av någon anledning, att han hade egen spjälsäng och började sova i eget rum så fort risken för PSD var över. Kom han till oss på natten gick en av oss upp och tillbaka med honom. Krävdes det så trängde vi ihop oss med honom i hans lilla barnsäng så att han skulle lära sig att det är där han ska sova. Trots alla försök så började han sova bra i sitt eget rum vid typ samma ålder som dottern.
När min son var 4 mån. Han sover ca 14h i sträck per natt så tyckte det var värt att passa på att vänja honom redan då
Han är 7 mån nu
Redan dag 2 på bb började vi med att lillskrutten fick sova i sitt babynest hon såver aldrig i våran säng utan bara i sitt babynest eller i vagnen hon är 1månad nu och det har fungerat fint
Från och med ca 14 dagars ålder i spjälsäng men i samma rum. Dock inte hela nätter från start men innan 14 dagars ålder totalvägrade hon att man ens la ifrån henne i spjälsängen.
Sen kämpade vi, hon sov ca 1-3 timmar, vaknade när hon förstod att vi lagt henne ensam, tröstade, la tillbaka (efter matning då) men det blev mycket fram och tillbaka tröstande, så kämpigt var det men värt det!
Jag vågade inte samsova hellst (alltså vi föräldrar och bebis) för att vi båda rör oss väldigt mycket i sömnen, så hade varit farligt.
Visst, det var kämpigt och blev lite sömn i början när man fick gå fram och tillbaka och trösta men som sagt nu känner jag att värt det!
Hon började sova hela nätter från och med ca 3-4 månaders ålder (med vissa undantag såklart) . Nu är hon 8,5 månader och sover som en dröm, dock fortfarande i samma rum men egen säng.
Redan från start har hon sovit ibland i sin spjälsäng och ibland uppe hos oss. Nu är flickan 2,3 å och sover mest i sin växa-säng. Breve oss.
Nu är mina 4 och 6.
Äldsta började sova själv strax innan 3. Då eget rum och egen säng.
Yngsta somnar i egen säng/rum men kommer fortfarande in till oss under natten.
De har haft kortare perioder som bebisar de sovit i spjälsäng/bedside crib men som lika snabbt gått över och ersatts med samsovning.
Dag ett i eget rum och egen säng.
Dotter: 5 år
Son: har egen säng sedan lite innan han fyllde 3 och ibland måste han sova där, men för det mesta är det min säng det gäller.
Från 2-3 månader sov han själv. Han har alltid varit glad och trygg för att sova precis var som helst.
Mina barn har sovit i egen säng från start och eget rum från 6-8 månader. Har aldrig kunnat sova med barn i sängen och de har inte heller sovit gott de enstaka gånger det har hänt. De har alltid somnat snabbt och tryggt i sin egen säng.
Vår dotter sover typ i egen säng sedan 8 månaders ålder. Med typ menar jag att vi har en spjälsäng bredvid vår 120 säng som vi har tagit bort benen på, så att sängens madrass är i samma höjd som spjälsängens madrass.
Hon somnar i sin spjälsäng och sover i den mestadels av natten men kan när hon vill komma över eller om hon skulle vakna så finns vi där bredvid.
Vi utgår från vårt barns behov och det får ta den tid det tar med att sova helt själv. Hittills så har hon helt enkelt behovet av att ha oss föräldrar i närheten när hon sover :)
Vår tjej som är 7 månader har sovit i egen spjälsäng från natt 2 i samma rum som oss. Till och från har sömnen strulat och hon har sovit en del på mig eller i vår sång.
Dagtid har hon bara sovit i min famn eller i vagnen.
Enligt vissa i vår närhet har jag skämt bort henne och de menar att hon skulle kunna sova mer i sin spjälsäng.
På senare tid har jag kunnat lägga henne i sin spjälsäng för vila på dagen och hon har sovit mindre i vår säng.
Sedan jag blev mamma är min övertygelse är att man skapar trygga barn när man finns där så mycket det går och att de mognar i olika takt. Man kan bara visa vägen med var de ska sova men om det inte går så är det bara att acceptera och vänta in tiden.
Var rätt tuff innan och sa att hon skulle sova i eget rum så fort det går men jag älskar att ha henne bredvid. Tänker att detta är en så kort tid och att någon dag får man inte ens komma in på deras rum ????