Blir psykisk misshandlad

Jag har ingen att vända mig till så hoppas på några kloka råd här. Mest vill jag nog bara få det ur mig. 

Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år, sambo i 5 och förra året fick vi vårt första barn.
Vi var båda unga och hade våra svårigheter i början men har båda jobbat oss uppåt till en bättre plats i livet.
Under vårt förhållande har vi även bråkat en del, mer eller mindre i perioder.
Men sen vi fick barn har det eskalerat och vi bråkar mer aggressivt och oftare än innan. 
Jag har även kämpat med att bli förälder och varit deprimerad vilken är en av anledningarna till våra bråk, men börjar må bättre. 

Jag har dock insett mer och mer hur sjuk min sambo är. 
Tro mig, jag är inte perfekt, jag kan vara tjatig, lättirriterad osv men han bokstavligen psykisk misshandlar mig?
Jag har under föräldraledigheten haft mindre pengar än jag haft innan(som de flesta) så han har fått stå för det mesta. Men min brist på pengar är något han gärna påpekat. När jag ville börja jobba igen, del för att få komma hemifrån och för att tjäna pengar så ville han inte det. Han orkar inte ha hand om vårt barn om jag skulle jobba heltid, dessutom trivdes inte jag på mitt jobb och det tog musten ut mig. Jag höl väl med om det och sa upp mig från mitt jobb, något han sagt åt mig att göra hela föräldraledigheten.
Jag har ändå ett företag med så har nu valt att satsa på det. 
Jag får dock inte in så mycket pengar på detta än men det drygar iaf ut kassan lite. Jag behöver fortfarande honom ekonomiskt för att betala mina räkningar. 
Nu får jag höra hela tiden att jag inte har några pengar, vad ska jag göra för att få tag på pengar osv.
Till råga på det så pikar han mig hur svårt det är för honom att ta hand om vårt barn när jag är iväg och jobbar, FÖR ATT TJÄNA PENGAR. Så min brist på pengar är ett problem men jag blir straffad när jag jobbar? 

Utöver detta så står jag för det mesta av städet, tvätten, måste hålla koll på när vårt barn behöver badas, klippas naglar, ringer alla samtal som rör barnet, planerar och lagar maten. Han gör vissa grejer och är en bra och engagera pappa(något passiv men bra) och det är ju bra men han ser verkligen inte att JAG gör det mesta. Påpekar jag detta så gnäller jag bara. 
Jag är just på på en plats där jag inte orkar vara trevlig om sånt här utan är jag irriterad för att jag måste säga till honom att vårt barn behöver bada så filtrerar jag mig inte. 

Han vet exakt vad han ska säga för att provocera mig. Han kallar mig korkad, sjuk i huvudet, loser att jag är toxic osv. FÖR ATT JAG HAR EN IRRITERAD TON när jag faktiskt är irriterad. 
När jag försöker förklara hur jag känner så säger han vara att vill man vara sur så hittar man något att vara sur över? Han förnekar saker som bokstavligen hänt och bara upprepar hur sjuk i huvudet jag är. Ibland blir jag helt galen och skriker på honom i dessa situationer. 

Jag är så trött på att inte bli hörd eller förstådd, att vara komplett ekonomiskt beroende av någon och konstant få höra det, bli kallad elaka saker etc.

Jag har ingen att vända mig till, är helt själv så vet inte vad jag ska göra?

Han bokstavligen suger musten ur mig, har knappt något övers för mig själ, vårt barn eller jobbet.