Säga till andras barn

Bra gjort att du sa till. Klart att man gör det. Jag säger ofta till andras barn om deras egna föräldrar inte ser/hör. Kan säga till även vänners och syskons barn, även när de är med. De kanske inte alltid ser/hör även om man står precis bredvid

Sen kör man ju inte värsta uppläxningen när det är någon annans barn, men en tillsägelse är mer än okej! 

Vissa människor har svårt och ta tills dig när de är deras egna barn. Föräldrar tror inte att deras barn gör inga dumheter alls. Heeelt naiva föräldrar (curling parents)

Du gjorde helt rätt. 

Ja man måste ju säga till andras barn ibland. Om inte föräldrarna själva säger till.

Självklart säger jag till andras barn vid behov.

Helt ok att avbryta och säga till. Men att ställa sig och skrika på en femåring är helt oacceptabelt av en vuxen människa.

Ja det var kanske överdrivet. Fick sån panik när han satt på min son. Det såg så brutalt ut? Förstår att barn är barn och det är inte första gången barn avvisar honom eller är mer hårdhänt Än vad man kanske önskar. Håller mig alltid lugn o sansad, men det är var nått helt annat. 

Föräldrar på restaurang ska givetvis ha koll på sina barn. De kan inte bara sitta vid sitt bord och äta, liksom. 5 år är rätt litet, jag hade aldrig släppt mina barn utan uppsikt vid den åldern, och då hade jag ändå väldigt lugna barn. 

Jag var med om liknande när vår 4-åring satt i en klätterställning. Han hade rätt nyss fått glasögon. Ett annat barn, nåt år äldre, kom fram och stirrade på min son, som bara satt tyst och avvaktade. Det äldre barnet sträckt fram handen för att ta glasögonen (eller kanske bara röra vid dem, men han krökte fingrarna som om han tänkte greppa). Det fanns inga föräldrar i närheten så jag gick så klart fram till barnen och stoppade det hela. Jag sa bara lugnt att man inte tar andras glasögon och sen var det hela över. Inga andra vuxna klev fram och jag kunde inte räkna ut vilka vuxna som var pojkens föräldrar. 

Det var väl kanske onödigt att skrika åt barnet.

Men rent generellt verkar det inte vara ok att säga till andras barn, oavsett anledning.

Ett barn räckte långfinger och gjorde en grimas åt mig när jag körde förbi. Jag stannade bilen och frågade om man verkligen beter sig så mot andra och fick ett förlåt. Några dagar senare fick jag en utskällning av mamman som var arg för att barnet blev ledsen. Kan tillägga att mamman arbetar på mina barns skola.

Nej i den situationen gjorde du inga fel.
Klart att man säger till, och man ska säga till.

Du gjorde helt rätt i den situatinen som du beskriver.

Man både får och ska säga till andras barn om inte föräldrarna är där eller ännu värre är där, men själva inte ingriper.

 Jag skulle gjort detsamma och tycker du gjorde rätt. 

Du gjorde helt rätt som drog bort honom ifrån din son och sa åt honom! När du drog bort honom så var det förmodligen av ren instinkt. 
Det är antagligen på grund av pojkens föräldrar som han blivit som han blivit eftersom dom brister i sitt föräldraskap och låter honom bete sig hur han vill. Som förälder har man ansvar att lära sina barn vad som är rätt eller fel och säga till sitt barn om det är elakt mot någon. 
Jag har flera gånger sagt till andra dåligt uppfostrade barn som har sagt elaka saker, puttat/brottat/tryckt ner huvudet på mina barn medan föräldrarna sett alltihop men inte brytt sig. Det gör mig redigt förbannad. 

Barnet har antagligen inte varit helt ärlig om hur det gick till till sin mamma

Jag hade också dragit bort det barnet från mitt eget barn, och sagt NEJ! 

Tycker du gjorde rätt, har föräldrar inte koll på barnet behöver man själv agera. 

Håller med om att man får säga till. 

och i vissa fall behöver man kanske skrika, exempelvis om man ser ett barns göra illa ett annat och man själv är en bit ifrån, då kan det ju vara bra att ropa så man kanske kan avvärja situationen innan man hinner fram.
men att efter man stoppat situationen skrika rakt på ett barn, det känns inte ok men det känns som att du insett det själv också.

Självklart ska man säga till andras barn, it takes a village to raise a child.

Jag hoppas också att det var lika självklart att du bad 5-åring om ursäkt för att du skrek på honom.

Bra att du sa ifrån! Det barnet har uppenbarligen inga vettiga förebilder.