Familjebalken om vårdnad är Utdaterad & Diskriminerende
Vad säger lagen om vårdnad idag och är den i direkt konflikt med diskrimineringslagen och barnkonventionen?
Vad säger lagen:
Föräldrabalken (1949:381)
6 Kap3 § - Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.
Diskrimineringslag (2008:567)
4 § stycke 2 - Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
Barnkonventionen (som numera är Svensk lag sedan 1 januari 2020)
7 § - Barn har rätt till ett eget namn och ett medborgarskap. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.
9 § - Barn ska inte skiljas från sina föräldrar, utom när det är nödvändigt för barnets bästa.
Sammanfattning: Svensk lag har bestämt att när ogifta får barn ges per automatik ensam vårdnad vid födsel till mamman oavkortat utan prövning eller att den andra förälderns åsikt hörs. Man tvingar istället fram konflikt genom att det blir den andra förälderns ansvar att stämma mamman om gemensam eller ensam vårdnad som måste prövas i domstol. Detta har oftast negativa påföljder för barnet och kan knappast anses vara det bästa utifrån barnets bästa i min åsikt. Det är samtidigt otroligt diskriminerande mot den andra föräldern där jag inte kan anser lagen vara rättvis eller opartisk då den redan från början valt en sida. Man utsätter även barn för stor risk av att få sina rättigheter kränkta om rätt till båda sina föräldrar och deras omvårdnad då en förälder med ensam vårdnad har all laglig rätt att besluta om flytt utan den andra förälderns samtycke. Många vill då hävda att lagen om umgängesrätt gäller, och ja det gör den, men den är luddig och extremt odefinierad där det kan räcka med telefonkontakt i princip och inte specifikt hur ofta. Igen, det är alltid den andra föräldern som måste ta juridiska handlingar för att något ska göras, socialnämnden kommer oftast aldrig gå in för att hjälpa barnet i ett sådant fall utan hänvisar till ombud och stämningsansökan.
Det verkar tyvärr ha undgått det svenska rättssystemet att införa/ändra vår grundlag för att anpassa sig till det nya samhället och följa diskrimineringslag samt barnkonventionen, vilket har resulterat till att barn tappar sina rättigheter om att få en relation till båda sina föräldrar.
Politiken och domstolar är ofta väldigt partisk i flesta fall och går emot sin egna officiella uppfattning om att gemensam vårdnad är vad som anses vara bäst för barnet:
När den stora statliga utredningen Se Barnet! (SOU 2017:6) undersökte ett antal vårdnadsdomar i landets tingsrätter visade det sig att antalet fall när en förälder tillerkänns ensam vårdnad gått upp från 45 procent till 67 procent samt att vårdnaden tillerkänts mamman i 77 procent av fallen och pappan i 8 procent av fallen.
Det finns en ovilja inom svensk politik att föra statistik om vårdnadstvister och det har gjorts avslag på motioner som frågat om detta där man menat på att det kan råda osäkerhet och obalans i rättssystemet och sådan statistik skulle kunna hjälpa att utreda. Men man säger nej till detta tyvärr.
Men i en uppsatts från Uppsala Universitet 2013 har man faktiskt tagit fram en sådan statistik över vårdnadstvister från tingsrätter i landet som visar följande:
Väckt talan ? 62% Mamma / 38% Pappa
Yrkar Ensam vårdnad ? 88% Mamma / 45% Pappa
Yrkar Gemensam vårdnad ? 5% Mamma / 25% Pappa
Yrkar växelvis boende ? 6% Mamma / 13% Pappa
Grundyrkande, ensam vårdnad - samarbetssvårigheter ? 64% Mamma / 24% Pappa
Grundyrkande, gemensam vårdnad - Barnets behov av båda föräldrarna ? 12% Mamma / 40% Pappa
Beslut, om ensam vårdnad - 73% Mamma / 27% Pappa
Sammanfattning: Det framgår tydligt att vi ser en klar skillnad i värdering mellan mamma och pappa när det gäller vad som anses vara bäst för barnet, där mamma helt klart anser att barnet inte alls har något behov av sin pappa och att boende samt ensam vårdnad ska vara hos mamma. Domstolen har även valt att gå i samma riktning. Det framgår även att pappa oftast har den uppfattning att gemensam vårdnad och delat boende är vad som är bäst för barnet och anser inte att samarbetssvårigheter ligger till grund. Statistiken ifrån Uppsala blir även bekräftat i den statliga utredningen och visar även på en trend om ökad polarisering där man går mer mot ensam vårdnad till mamma än gemensam vårdnad för båda föräldrar, vilket inte kan ses som annat än ren diskriminering, osäkerhet i rättssamhället och dålig politik.
Slutsats: Det råder ingen tvekan om att vi har ett rättssamhälle som är förlegat och i stort behov av reform när det gällen familjerätt och då främst föräldrabalken i detta fall. Men det tycks även råda en politisk ovilja att utreda och ändra den syn man har på föräldraskapet och främst pappans roll i barnets liv. Man pratar gärna om barnets bästa och barnens rätt i samhället, men man blundar för den verklighet som råder tack vare dåliga och diskriminerande lagar samt myndigheter vars partiska inställning skapat en obalans, vilket i slutändan leder till att barnens rättigheter blir kränkta och riskerar deras välmående. Så många barn som tvingas växa upp utan sina pappor pga beslut tagna av mammor, domstolar och politiker där man envisas om att oftast utgå ifrån att mamma är offer och pappa är förövare. Detta måste få ett slut och lagändring måste ske.
Jag anser att lagen om att ensam vårdnad tilldelas mamma vid födsel när ogift måste bort, och istället ska det alltid tilldelas gemensam vårdnad för båda föräldrar vid födsel oavsett civiltillstånd (där faderskap kan fastställas). En sådan enkel lagändring hade kunnat rädda många barns situation och vi hade sluppit många vårdnadstvister. Att ansöka/stämma om ensam vårdnad borde endast föreligga om staten anser den andra föräldern ej lämplig vårdnadshavare utifrån bestämmelser om fara för barnets välmående går att bevisa sakligt.
Men till dess att fler klagar hos ledamöter och faktiskt trycker på om att ändra detta så kommer inte mycket att ske, så jag uppmanar alla er som håller med om att något måste ske att ta kontakt med er lokala ledamot och begär att detta förs fram till regeringsnivå.
En öppen diskussion om ämnet är välkommet och allas åsikter är värdefulla.