Frånskild - hur träffar man män numera?

Ratar direkt om barnen är yngre än 18, i nödfall 15. Småbarn går helt bort, utan undantag.
Det finns ingen som är värd att satsa på om det följer med småungar på köpet.

Finns ju ungefär lika många frånskilda män med barn sen innan som det finns kvinnor så det behöver du inte oroa dig för. Men förstår jag gjorde det själv i början. Kan däremot instämma att Tinder är en ren köttmarknad och man ska nog ha tur om man hittar någon där. 

Ok! Kan du berätta varför? För att små barn är så energiskt jobbiga eller...?

Ok :) Ja man hoppas ändå på att hitta nålen i höstacken om man säger så. Hur träffar du män/kvinnor helst?

Jo, småbarn är oerhört jobbiga och tar fokus från det jag uppkatttar numera när mina egna ungar är stora.
Att alltid tvingas ta hänsyn till småungar, till ungarnas andra förälder, till allt som sätter käppar i hjulen för saker som planeras.

Tänk om vi t ex hade bokat en resa på din barnfria vecka och så blir pappan sjuk. Jaha, ja men vad gör vi då?
Ja, du stannar hemma och jag åker själv. Det var liksom inte det som var tanken.

Det går inte att planera, det går inte att göra spontana saker, ungar som vägrar att sova själva, som kommer mitt i natten och ska trängas i sängen.

Nej, sånt klarar jag mig utan. Skulle aldrig, aldrig försätta mig i den sitsen pga andras ungar. 

Hmm, jo jag kan förstå det där med att ta hänsyn till den andra föräldern osv, det är något som oroar mig också, då har man både mitt ex, jag och vårt barn, en ny partner, hans barn och hans ex att tänka på. Och hon kanske i sin tur har träffat nån! En hel cirkus att försöka planera någonting. Men det kan vara negativt tänkande lika gärna förstås. Det finns de som har riktigt välfungerande överenskommelser med sina ex. Och om man har planerat en resa kanske det finns någon annan släkting som kan ställa upp, lite långsökt men inte omöjligt. Och runt 15 år är att du tänker att sådana "barn" ändå klarar sig ensamma om det vore så, kanske?

15 är ju i undantagsfall, 18 är det som gäller rent generellt. 
Sen är jag inte särskilt barnkär heller. (Ja, förutom de egna när de var små för länge sen.)

Bara av att läsa det du skriver känner jag ett stort bin NONO! 

När de egna barnen blivit stora så startar jag inte den cirkusen igen.

Jag är man och har halvstora barn (den äldsta är 11). För min del träffar jag helst en kvinna som har barn, och åldern på barnen spelar ingen roll. Om jag är singel om 10 år när barnen är större kommer jag kanske att resonera annorlunda, för jag kan ju också se fram emot en lite mer obunden tillvaro. Men bland män i min bekantskapskrets som är ensamstående och har barn så vill nog alla gärna träffa en kvinna som har barn eftersom det är lättast så.

Rent spontant tänker jag - LANDA i ditt nya liv som ensamstående med nytt hem o.s.v. LÄNGE innan du börjar fundera på det där. Om du är sugen på sex så kan du säkert hitta tillfälliga förbindelser på olika dejtingappar, så den biten kommer du nog inte behöva bli svältfödd på. Sedan träffar du väl någon ny som alla andra, kanske har tur på en app, kanske råkar träffa någon genom en tillställning någon vän har, kanske råkar du träffa någon via jobbet o.s.v. Men det är ju inget du ska tänka på NU, nu gäller det att få till ett liv som varannanveckasförälder med allt vad det innebär.

Du kan ju läsa alla trådar om "bonusbarn" för ingående svar på den frågan.

Skulle själv aldrig dejta någon med barn. Söker någon för seriöst förhållande och vill absolut inte bli indragen i något bonusdrama.