Ni som har bytt namn på ert barn, hur gammalt var barnet? Var processen jobbig? Då menar jag med att vänja sig vid det nya namnet och inte säga fel.
Har ni någonsin ångrat att ni bytte? Hur berättade ni och förklarade för ett eventuellt syskon till barnet?
Tacksam för svar.
Min syster bytte namn på sin dottern när hon var ca 3 år.
Det var inga problem för inga kallade henne för det namn hon hade, alla sa hela tiden olika smeknamn.
Min syster bytte namn på sin dottern när hon var ca 3 år.
Det var inga problem för inga kallade henne för det namn hon hade, alla sa hela tiden olika smeknamn.
Om barnet är så litet så är det ju bara att passa på!
Till släkt och vänner skulle jag säga (om någon frågade) att ja, vi har kallat henne Hanna (tex) men i själva verket har vi testat lite olika namn och nu kom vi på att vi tycker att Saga passar bättre. Så nu heter hon Saga.
Har du mest ångest kring att byta? Eller hur folk ska reagera?
Om du inte vet säkert vilket namn ni vill ge barnet så stressa inte, avvakta några dagar till och testa er fram. Det kommer bli bra!
Handlar det om folks reaktioner så försök strunta i dem. Det är ni som ska namnge ert barn. Det må vara ovanligt att man byter ut det namn man redan kommunicerat men då är det så bara, det är ingen annans business.
Jag har två barn, med den första så var det inget snack. Vi hade ett par namn på en lista och sen gled det in ett par ess i rockärmen från sidan på BB varav vi var helt överens om ett. Och det har passat jättebra, han "är" en sån!
Sen kom nummer två många år senare och det var mycket svårare. Vi hade i princip samma lista som under graviditeten med första och även det här barnet var en pojke. Utöver listan kände jag också att vi hade storebrors namn att ta med i beräkningen. Det kan vara något som inte någon annan bryr sig om men för mig var det ganska viktigt att namnen passade ihop, jag ville inte ha ett barn med klassiskt "gubbnamn" typ Eskil och sen ett syskon som hette något mer udda typ Neo. Jag har inget emot namnen alls men de passar inte ihop. Nu blev det dock så med lillasyskonet. Han fick ett namn till slut pga vi "bara tog något" som inte passar honom som person, som inte går särskilt bra ihop med vårt efternamn och som inte alls funkar ihop med storebrors namn.
Men min man var väldigt tydlig med att det inte var aktuellt att byta för "så gör man inte". Så det fick bli så. Och nu är han fyra år och det är hans namn.
Men jag kan fortfarande känna att den lilla pojken jag bar i min mage och som jag väntade så länge på han heter inte så. Jag önskar verkligen att vi hade bytt!
Om barnet är så litet så är det ju bara att passa på!
Till släkt och vänner skulle jag säga (om någon frågade) att ja, vi har kallat henne Hanna (tex) men i själva verket har vi testat lite olika namn och nu kom vi på att vi tycker att Saga passar bättre. Så nu heter hon Saga.
Har du mest ångest kring att byta? Eller hur folk ska reagera?
Om du inte vet säkert vilket namn ni vill ge barnet så stressa inte, avvakta några dagar till och testa er fram. Det kommer bli bra!
Handlar det om folks reaktioner så försök strunta i dem. Det är ni som ska namnge ert barn. Det må vara ovanligt att man byter ut det namn man redan kommunicerat men då är det så bara, det är ingen annans business.
Jag har två barn, med den första så var det inget snack. Vi hade ett par namn på en lista och sen gled det in ett par ess i rockärmen från sidan på BB varav vi var helt överens om ett. Och det har passat jättebra, han "är" en sån!
Sen kom nummer två många år senare och det var mycket svårare. Vi hade i princip samma lista som under graviditeten med första och även det här barnet var en pojke. Utöver listan kände jag också att vi hade storebrors namn att ta med i beräkningen. Det kan vara något som inte någon annan bryr sig om men för mig var det ganska viktigt att namnen passade ihop, jag ville inte ha ett barn med klassiskt "gubbnamn" typ Eskil och sen ett syskon som hette något mer udda typ Neo. Jag har inget emot namnen alls men de passar inte ihop. Nu blev det dock så med lillasyskonet. Han fick ett namn till slut pga vi "bara tog något" som inte passar honom som person, som inte går särskilt bra ihop med vårt efternamn och som inte alls funkar ihop med storebrors namn.
Men min man var väldigt tydlig med att det inte var aktuellt att byta för "så gör man inte". Så det fick bli så. Och nu är han fyra år och det är hans namn.
Men jag kan fortfarande känna att den lilla pojken jag bar i min mage och som jag väntade så länge på han heter inte så. Jag önskar verkligen att vi hade bytt!
Tack för svar.
Jag hade bestämt ett namn redan innan graviditeten, som jag länge velat ha. Under graviditeten föreslog jag ett helt annat namn som min man tyckte va finare och sonen på 3 år blev väldigt fäst vid. Han började kalla lillebror vid det namnet trots att vi inte hade bestämt än. Vi hade i alla fall med oss två namn till förlossningen och när han kom ut kände både jag och min man att det andra namnet passade honom bäst (inte det namn som jag länge velat ha). Vet inte om jag blev påverkad av mannen och sonen. Men jag känner precis som dig, att det barnet jag länge väntat på är inte det som jag har nu?väldigt konstigt.
Vi skickade in papperna till Skatteverket ca. 2 veckor efter förlossningen och när vi berättade för familjen vilket namn det blev kläckte svärfar ur sig att det rimmar med ett fult ord. Sen dess har detta fastnat i huvudet på mig och jag har velat byta då det har blivit ett stort störmoment. Tycker dock synd om storebror som ropar lillebrors namn hela tiden och säger det så gulligt. Min man säger att jag får byta om jag vill, så länge det får mig att må bra trots att han tycker att det är det finaste namnet.
Egentligen har jag mest ångest inför själva bytet, vill inte känna att vi byter ut en del av honom (trots att det bara har gått 2,5 månader). Beslutet ligger nu helt på mig och jag är så rädd för att ta fel beslut då jag tycker namn är så viktigt. Är rädd för att ångra mig. Hur kommer storebror att reagera och vad ska vi säga till honom? Dem första som kommer tycka att vi är konstiga är våra familjer som säkert kommer säga att dem är vana vid namnet nu och ge mig ännu mer ångestkänslor. åh va svårt det här är!!!
Vi bytte precis när barnet skulle börja förskolan. Då hade vi velat sen Födseln. (1,5år) Eller jag hade. Vi hade även testat några olika namn. När vi fick plats på förskolan hade hon ett namn. Sedan när det var dags att börja fick jag ringa och säga att det var fel namn :) För oss blev förskolestarten deadline för bytet. Det andra namnet hängde med ett litet tag men de allra flesta var snabba på att rätta in sig i ledet :). Idag är barnet snart myndig och tycker det är roligt att hon föddes med ett annat namn. Har använt det som ?partytrick? till kompisarna. 2,5månad är ingen ålder. bara byta!
Vi bytte precis när barnet skulle börja förskolan. Då hade vi velat sen Födseln. (1,5år) Eller jag hade. Vi hade även testat några olika namn. När vi fick plats på förskolan hade hon ett namn. Sedan när det var dags att börja fick jag ringa och säga att det var fel namn :) För oss blev förskolestarten deadline för bytet. Det andra namnet hängde med ett litet tag men de allra flesta var snabba på att rätta in sig i ledet :). Idag är barnet snart myndig och tycker det är roligt att hon föddes med ett annat namn. Har använt det som ?partytrick? till kompisarna. 2,5månad är ingen ålder. bara byta!
Jag förstår att du tycker det är knepigt.
Och väljer man att byta kanske man lever med rädslan av att det också blev fel?
Det får man nog släppa i så fall, man har gått på känsla och gjort det man upplevt som rätt. Det vår räcka gott och väl tänker jag.
Hellre det än att du går runt och mår dåligt och inte känner att det är just det namn som du hade velat ge ditt barn.
Ifall det stora barnet är på förskolan och din man arbetar och du är hemma själv med bebisen, kan du testa under en dag när du inte "störs" av andra, att kalla bebisen det andra namnet?
Inte överdrivet men i alla situationer då du annars skulle sagt namnet så byter du bara? Det är fint av pappan ändå att låta dig välja för att han förstår att det är jobbigt för dig. Vi hade också skickat in papper men det fanns ändå tid att ändra för oss, det var bara att jag inte orkade driva frågan (vi hade haft en väldigt jobbig förlossning också) samt att min man tyckte jag var oklar med vad vi i så fall skulle kalla honom istället. Men men, han själv är väldigt nöjd med sitt namn och det är inte på något vis ett "konstigt namn" så jag får vila i det.
Det är som att du beskriver mig?jag har oändligt långa diskussioner med min man, jämför namn hela tiden, känns som att jag har startat hur många trådar som helst om namn. Läst så mycket om namn och jag velar så mycket att jag knappt vet vad jag vill längre. Det är ett mirakel att min man orkar med mig.
Va skönt att veta att det blev rätt för dig till slut, hoppas det landar för mig med.
12 år, gick alldeles utmärkt, det var nog faktiskt nästan ingen som sa fel (utom extremdementa mormor), ingen ånger, inga syskon att förklara för.
Det är som att du beskriver mig?jag har oändligt långa diskussioner med min man, jämför namn hela tiden, känns som att jag har startat hur många trådar som helst om namn. Läst så mycket om namn och jag velar så mycket att jag knappt vet vad jag vill längre. Det är ett mirakel att min man orkar med mig.
Va skönt att veta att det blev rätt för dig till slut, hoppas det landar för mig med.
Barnet själv kommer ju inte påverkas av att byta namn i den åldern.
Har en vän som bytte namn på sitt barn efter några månader, inga problem.
Vi har nyss skickat in till skatteverket vår dotters namn, men leker ändå med tanken på helt andra namn.
Det är upp till er familj att bestämma, bebisen kommer inte fara illa av eventuellt namnbyte :)
Nu kom jag på att jag har faktiskt ännu en vän som bytte namn på sin bebis.
Ja, du ser, det är ingen stor grej.