• LM1970

    Rörigt

    Hej Alla!
    Detta kanske verkar helt rörigt och kanske svaret är uppenbart.


    En lång historia kort...


    Jag valde att lämna (skiljas) för snart 2 år sedan efter 19 års äktenskap, många orsaker brist på kommunikation, ingen vilja att få samlivet att fungera från hennes sida mm.


    Sedan december så har jag visat ett skall vi säga intresse för henne och visat en helt ny sida av mig där jag talar och visar känslor som jag aldrig gjort under äktenskapet, vi umgås så ofta vi kan (jobbar på annan ort).


    Och jo jag är inte bara förälskad utan kär i mitt x, dock är hon mer försiktig och menar på att hon blev så sorad och vill ta det sakta, men känslan jag får ofta är att hon bara "leker" och nytjar mig, för hör aldrig att jag är saknad att hon säger hon älskar mig, ställer jag frågan rakt ut så säger hon att hon har känslor för mig, men samtidigt känns det tyvärr mer som ett svar som hon vill att jag skall höra.


    Visst vi har ett samliv som aldrig någonsin varit så "het" och passionerat som nu, men jag vill inte bara umgås lite då och då.


    Menar nu har det snart gått 4 månader och känslan är som att hon liksom väntar "på något annat"...


    Känner att jag behöver få någon form av respons och tankar, om en eventuell framtid, men svaret är hela tiden hon tar det försiktigt och sakta.


     


    Så egentligen borde man bryta, hur gör man det med gemensana barn, kommer ju troligen bli sårad själv.


     


    Vi har daglig dialog och den måste ju i så fall brytas, och rädd att samarbetet kring barnen kommer bli lidande..


     


     


     

  • Svar på tråden Rörigt
  • Anonym (Anonym t)
    LM1970 skrev 2022-03-29 10:28:20 följande:
    Rörigt

    Hej Alla!
    Detta kanske verkar helt rörigt och kanske svaret är uppenbart.


    En lång historia kort...


    Jag valde att lämna (skiljas) för snart 2 år sedan efter 19 års äktenskap, många orsaker brist på kommunikation, ingen vilja att få samlivet att fungera från hennes sida mm.


    Sedan december så har jag visat ett skall vi säga intresse för henne och visat en helt ny sida av mig där jag talar och visar känslor som jag aldrig gjort under äktenskapet, vi umgås så ofta vi kan (jobbar på annan ort).


    Och jo jag är inte bara förälskad utan kär i mitt x, dock är hon mer försiktig och menar på att hon blev så sorad och vill ta det sakta, men känslan jag får ofta är att hon bara "leker" och nytjar mig, för hör aldrig att jag är saknad att hon säger hon älskar mig, ställer jag frågan rakt ut så säger hon att hon har känslor för mig, men samtidigt känns det tyvärr mer som ett svar som hon vill att jag skall höra.


    Visst vi har ett samliv som aldrig någonsin varit så "het" och passionerat som nu, men jag vill inte bara umgås lite då och då.


    Menar nu har det snart gått 4 månader och känslan är som att hon liksom väntar "på något annat"...


    Känner att jag behöver få någon form av respons och tankar, om en eventuell framtid, men svaret är hela tiden hon tar det försiktigt och sakta.


     


    Så egentligen borde man bryta, hur gör man det med gemensana barn, kommer ju troligen bli sårad själv.


     


    Vi har daglig dialog och den måste ju i så fall brytas, och rädd att samarbetet kring barnen kommer bli lidande..


     


     


     


    Tro fasen att hon är avvaktande. Du har ju redan visat att du är en velepinne.
    Va det inte lika roligt att vara fri som du inbillade dig?
  • LM1970

    Varit väldigt tydlig...när jag visat min nya sida och det tog 1½ år till dess.
    så att bli kallad velepinne vet jag om det är det rätt..


     

  • Anonym (Linn)
    LM1970 skrev 2022-03-29 12:37:22 följande:

    Varit väldigt tydlig...när jag visat min nya sida och det tog 1½ år till dess.
    så att bli kallad velepinne vet jag om det är det rätt..


     


    Jag ska försöka att tolka det jag läst: hon menade på att ni inte kunde kommunicera i er relation. Du menade att ni hade för lite samliv. Du lämnar henne.
    Ett och ett halvt år senare är du tillbaka och plötsligt som en annan person: ni pratar dagligen. 

    Klart att hon avvaktar. Hon känner inte igen denna nya person. Vem är han? Kommer han att försvinna efter ett tag och åter bli den han var i 19 år? 
    Han lämnade mig, bröt upp familjen. Vad är det som säger att det inte kommer att ske igen?
  • Anonym (Linn)

    Lite konstigt att du frågar hur man bryter upp med tanke på barnen, kommer samarbetet att bli lidande?

    Du HAR redan brutit upp rejält? Du lämnade henne och bröt därmed upp familjen. 
    Nu verkar du vilja lasta henne för att barnen kanske blir ledsna om ni måste avsluta det ni har nu. 

    Hade du samma tankar när du lämnade henne, eller handlar det om att du känner dig kränkt över att hon inte kommer springande och kastar sig i dina armar nu när du bestämt att ni kan bli ihop igen? 

  • LM1970

    Vi har haft ett bra samarbete under 1½ år (ja ännu), det är jag som kanske är lite otolig när jag inte får som jag känner tillräckligt tydliga signaler om och hur intresserad hon här, bara att umgås som "vänner" men även vara intima känns liksom inte rätt i längden, och för omgivningen så är det dubbla budskap från henne för vissa nämner hon inte ens att vi "umgås" och för andra att det är som "vänner".

    Vi har pratat massor sedan december och rörande överens om att kommunikationen under äktenskapet var bådas "fel" att det inte funkade.


    Lever ju på ett hopp trots allt, men ju längre tiden går så blir ju jag än mer "förvirrad" om och hur hennes känslor är, hör aldrig att jag är saknad, eller sådant, menar inte att det skall "tjatas" i parti och minut, men hade ju varit trevlig att höra någon gång, och aldrig hört spontant från henne att hon "älskar mig" någon gång har jag frågat villket känns fel att ens behöva göra.


    Där av tanken kring att det kanske bara är ett "spel" från henne och jag är ett kul "tidsfördriv".

    Det jag menade med kommunikationen var ju lite ego OM jag väljer bryta så vill jag inte ha den dagliga dialogen om väder och vind heller.


     

  • Anonym (Anna)

    Förmodligen har hon insett att hon har det bättre utan dig, men bekvämt att få sex av dig emellanåt, och dessutom bli bekräftad av dig. Win win för henne. 

    Du däremot, insåg väl att det var trist utan henne och har nu intalat dig själv att du är kär. Du är nog inte kär i henne, utan i tanken på att slippa spendera en sommar till själv. 

    Chilla och låt saker hända om det är meningen att de ska hända, kan du inte hantera att du får sitta i baksätet så avsluta. Du kan inte forcera fram ett jag älskar dig, eller jag saknar dig när hon förmodligen inte ens känner så, eller vet vad hon känner. Det hade knappast heller känts rätt för dig. Din osäkerhet finns i dig själv, hantera den först så kanske exet verkligen får upp ögonen för att du har förändrats. 

  • LM1970
    Anonym (Anna) skrev 2022-03-29 13:59:16 följande:

    Förmodligen har hon insett att hon har det bättre utan dig, men bekvämt att få sex av dig emellanåt, och dessutom bli bekräftad av dig. Win win för henne. 

    Du däremot, insåg väl att det var trist utan henne och har nu intalat dig själv att du är kär. Du är nog inte kär i henne, utan i tanken på att slippa spendera en sommar till själv. 

    Chilla och låt saker hända om det är meningen att de ska hända, kan du inte hantera att du får sitta i baksätet så avsluta. Du kan inte forcera fram ett jag älskar dig, eller jag saknar dig när hon förmodligen inte ens känner så, eller vet vad hon känner. Det hade knappast heller känts rätt för dig. Din osäkerhet finns i dig själv, hantera den först så kanske exet verkligen får upp ögonen för att du har förändrats. 


    tack, dialogen har varit god ända sedan jag flyttade, men sedan i decmber någon gång så kom sex´et in i det, där är jag i alla fall sådan att jag inte kan ha sex med någon om det inte finns äkta känslor med.


    om det är som du säger i första meningen med "win win" för henne är det inte en risk att hon sårar sig själv, för det har hon utryckt att hon blev sårad. 


    det som jag reagerade mest på var att själva skilsmässan inte var det värsta enligt henne, utan det var mer sårande och "svek" att jag begärde en bodelning.


     

  • Anonym (Kvinna33)

    Jag har precis (2månader sedan) blivit lämnad av min sambo sedan 14år tillbaka. Vi har tvillingar på 4 år och bor i villa. Han har som han säger förlorat känslorna. Men attraktionen finns där och vi har fortsatt haft sex. Dessutom grymt mycket bättre sex än innan (innan låg vi 1ggr/v halvtrist sex) nu varje eller varannan dag där vi utforskar, provar nya saker osv. Grymt med andra ord. Vi har också enligt honom roligt i hop och är som bästa vänner. För mig som blir lämnad tycker jag det känns märkligt att han ska splittra vår familj trots att vi har grymt sex, han är attraherad av mig och vi har kul ihop.. Han säger att han inte har någon annan men det har framkommit att han snapar med nån annan brud lite random (mer än så får jag inte veta) det har han börjat med efter han gjorde slut (enligt han). Han har ingen brådska att skilja oss åt utan enligt han skulle han kunna leva så här. Att vi inte är tillsammans med fortsatt bor ihop. Enligt mig lite som att äta kakan och ha kakan kvar ???? men slipper kraven och uppoffringarna som medför i ett förhållande.. Han vill även ha friheten att göra lite som han vill då han inte har barnen. Han känner sig med andra ord lite låst just nu. Jag har påtalat att jag verkligen inte hoppas att han splittrar vår familj och ett 14 års förhållande för att få mer egentid. Grejen är att vi blev tillsammans när vi var 18 år. Han hade haft ett kort förhållande innan på någon månad (där han oxå förlorat oskulden) därefter är det jag. Han har alltså aldrig legat runt och hela den biten vilket jag hann med??????? är det en ålderskris?? (fyller 33 iår). Han säger också att han mått jättedåligt psykiskt en längre tid och känt att det här är enda utvägen då han känner att han inte har dom rätta känslorna för mig och att en stor sten lossnade när han berättade det här.. Sån soppa alltihop.. På ett vis verkar han inte riktigt veta vad han vill, som sagt äta kakan men också ha den kvar trots att han gång på gång säger att det är rätt beslut.

    Vi bor fortfarande ihop. Han verkar inte direkt driven i att komma fram till en lösning utan som sagt tycker att det är bra såhär vilket bara gör mig förvirrad och har ett hopp om ändring hela tiden. Det har blivit att jag som absolut inte vill det här blivit den drivande i det. Har nu bokat tid hos familjerådgivningen, mest för att få hjälp i att göra det bästa för barnen men från min sida hade jag gärna fått hjälp att reda ut allt kring hans känslor och tankar (han är kass på att prata).

    Alltså, vad tror ni? Tror ni han kommer få en kris när båset är tomt och kon är borta? Kan jag ha något slags hopp om ändring?

    I trådskaparens fall så förstår jag kvinnan då hon blivit sviken och lämnad och rädd att bli det igen ifall ni inleder något seriöst.. Så ta det lugnt och se vart det leder är väll bara najs att kunna dejta istället för efter så lång tid direkt slängas in i samma gamla mönster.  Förstår henne till fullo. Hade det gått lång tid för mig innan min sambo (ex) började ångra sig så hade jag inte tagit tillbaka honom direkt utan verkligen varit vaksam och rädd för att återigen bli lämnad och riva upp alla sår med en splittrad familj.. 

    Sry för långt inlägg. 

  • Anonym (Norma Jean)
    Anonym (Kvinna33) skrev 2022-03-30 17:28:10 följande:

    Jag har precis (2månader sedan) blivit lämnad av min sambo sedan 14år tillbaka. Vi har tvillingar på 4 år och bor i villa. Han har som han säger förlorat känslorna. Men attraktionen finns där och vi har fortsatt haft sex. Dessutom grymt mycket bättre sex än innan (innan låg vi 1ggr/v halvtrist sex) nu varje eller varannan dag där vi utforskar, provar nya saker osv. Grymt med andra ord. Vi har också enligt honom roligt i hop och är som bästa vänner. För mig som blir lämnad tycker jag det känns märkligt att han ska splittra vår familj trots att vi har grymt sex, han är attraherad av mig och vi har kul ihop.. Han säger att han inte har någon annan men det har framkommit att han snapar med nån annan brud lite random (mer än så får jag inte veta) det har han börjat med efter han gjorde slut (enligt han). Han har ingen brådska att skilja oss åt utan enligt han skulle han kunna leva så här. Att vi inte är tillsammans med fortsatt bor ihop. Enligt mig lite som att äta kakan och ha kakan kvar ???? men slipper kraven och uppoffringarna som medför i ett förhållande.. Han vill även ha friheten att göra lite som han vill då han inte har barnen. Han känner sig med andra ord lite låst just nu. Jag har påtalat att jag verkligen inte hoppas att han splittrar vår familj och ett 14 års förhållande för att få mer egentid. Grejen är att vi blev tillsammans när vi var 18 år. Han hade haft ett kort förhållande innan på någon månad (där han oxå förlorat oskulden) därefter är det jag. Han har alltså aldrig legat runt och hela den biten vilket jag hann med??????? är det en ålderskris?? (fyller 33 iår). Han säger också att han mått jättedåligt psykiskt en längre tid och känt att det här är enda utvägen då han känner att han inte har dom rätta känslorna för mig och att en stor sten lossnade när han berättade det här.. Sån soppa alltihop.. På ett vis verkar han inte riktigt veta vad han vill, som sagt äta kakan men också ha den kvar trots att han gång på gång säger att det är rätt beslut.

    Vi bor fortfarande ihop. Han verkar inte direkt driven i att komma fram till en lösning utan som sagt tycker att det är bra såhär vilket bara gör mig förvirrad och har ett hopp om ändring hela tiden. Det har blivit att jag som absolut inte vill det här blivit den drivande i det. Har nu bokat tid hos familjerådgivningen, mest för att få hjälp i att göra det bästa för barnen men från min sida hade jag gärna fått hjälp att reda ut allt kring hans känslor och tankar (han är kass på att prata).

    Alltså, vad tror ni? Tror ni han kommer få en kris när båset är tomt och kon är borta? Kan jag ha något slags hopp om ändring?

    I trådskaparens fall så förstår jag kvinnan då hon blivit sviken och lämnad och rädd att bli det igen ifall ni inleder något seriöst.. Så ta det lugnt och se vart det leder är väll bara najs att kunna dejta istället för efter så lång tid direkt slängas in i samma gamla mönster.  Förstår henne till fullo. Hade det gått lång tid för mig innan min sambo (ex) började ångra sig så hade jag inte tagit tillbaka honom direkt utan verkligen varit vaksam och rädd för att återigen bli lämnad och riva upp alla sår med en splittrad familj.. 

    Sry för långt inlägg. 


    Jag är ingen relationsexpert, men han måste få känna på att han faktiskt har valt bort dig. Med andra ord - ut med karln, sluta ligg med honom och minska kommunikationen till ett minimum. Nu får han allt han vill och du får hålla dina behov tillbaka, samt leva i limbo utan att veta om ni har en relation eller inte. 

    Om han kommer tillbaka/ändrar sig så kommer han aldrig att göra det under nuvarande omständigheter. Det enda som er nuvarande situation kan leda till är att han hittar någon annan och flyttar ut - på sin egen tidsplan. 
  • Anonym (Lisa)

    Men hallå, du bröt upp familjen efter lång tid tillsammans, du ville inte längre vara med henne och det var förmodlingen det största sveket hon varit med om. Nu ska ni försöka igen och du förväntar dig att hon på en gång ska lita på dig, älska dig och dessutom berätta för alla att det är på gång igen? Nej du. Om du är seriös denna gång så låter du det ta all den tid hon behöver, och under tiden bevisar du att du är värd en ny chans och inte kommer svika henne ytterligare en gång. Du har inte rätt att ställa krav, var glad att du ens fick en ny chans efter att du tabbat dig så hårt. 

    Du låter otroligt självupptagen.

  • Anonym (ååå)

    Om ni haft god dialog hela tiden, varför skulle den ändras nu menar du?

    Alla som är föräldrar försöker ha en god dialog pga barnen. Nu fikar du efter mer än så och "plötsligt" blir det hennes fel om det inte skulle vara så god dialog längre? 

  • Anonym (A)
    Anonym (Linn) skrev 2022-03-29 12:49:53 följande:
    Lite konstigt att du frågar hur man bryter upp med tanke på barnen, kommer samarbetet att bli lidande?

    Du HAR redan brutit upp rejält? Du lämnade henne och bröt därmed upp familjen. 
    Nu verkar du vilja lasta henne för att barnen kanske blir ledsna om ni måste avsluta det ni har nu. 

    Hade du samma tankar när du lämnade henne, eller handlar det om att du känner dig kränkt över att hon inte kommer springande och kastar sig i dina armar nu när du bestämt att ni kan bli ihop igen? 
    Håller med
Svar på tråden Rörigt