• TopG

    Min underbara arga 10 åring

    Hej

    Min fina älskade pojke. Fyller snart 10 o hans humör har tvärvänt. Alltid varit full rulle med mkt humör men nu. Han är arg, sur , suckar, vresig , mestadels av tiden.
    Säger vi nej blir det gap o skrik, säger vi ifrån, säger vi till. osv osv. Råkar man upprepa sig så är man tjatig. Vill gärna ?svara emot? o ingenting är hans fel. 

    Vi tar snacket när han lugnat sig o de gör han ganska fort men dessa stunder kommer tyvärr ofta istället, där han blir arg o springer upp i rummet.? 
    Ingenting har hänt, säger han själv. Vi kan prata bra när vi alla är lugna o glada. O han säger förlåt o förstår att saker o ting sårar men han är mellanåt så långsint o har svårt att släppa när det blir fel. 


    känner du igen dig? vad gör man?

  • Svar på tråden Min underbara arga 10 åring
  • jama34

    anmäl honom till  en sport som jag gjorde så han kan  fokusera på något.Min gör boxning så ilskan riktas liksom mot boxningssäcken.

    Gå kanske terapi annars

  • ödmjukman

    Hur är ni som föräldrar ? Lugna ? Lätt upprörda ? Har ni bra ramar I vardagen ? 

  • TopG
    ödmjukman skrev 2022-03-23 08:08:01 följande:

    Hur är ni som föräldrar ? Lugna ? Lätt upprörda ? Har ni bra ramar I vardagen ? 


    Lugna ja. Vi tar ingenting när han är arg, väntar ut honom. Om de inte är något som gör att vi måste säga ifrån typ. Men annars lugna. Vi har rutiner , ramar o regler. Blir inte så lätt upprörda, nej. Mellan dessa stunder är hans världens goaste kille. Men de har liksom kommit sista tiden. Att han vill vara vuxen typ, kan själv, behöver inte hjälp, osv osv. 
  • TopG
    jama34 skrev 2022-03-23 07:40:39 följande:

    anmäl honom till  en sport som jag gjorde så han kan  fokusera på något.Min gör boxning så ilskan riktas liksom mot boxningssäcken.

    Gå kanske terapi annars


    Vi börjar med sport, tack för tipset. 
  • jeanette02

    Ja det känns igen. Lilla tonåren. Är ju värre än tonåren nästan. Ja. Har en 10 årig dotter som är sådär numera. Går lite i perioder. Mycket humörsvängningar. Hon sportar en del och ja aktiviteter är jättebra. Men det är ändå rätt jobbigt i vardagen. Eftersom det plötsligt kan konflikter om allt nästan. Man får hålla på det man säger och orka stå ut och vara konsekvent. Mina tonåringar är inte såhär så det finns hopp :) 

  • LFF
    jeanette02 skrev 2022-03-23 08:45:55 följande:

    Ja det känns igen. Lilla tonåren. Är ju värre än tonåren nästan. Ja. Har en 10 årig dotter som är sådär numera. Går lite i perioder. Mycket humörsvängningar. Hon sportar en del och ja aktiviteter är jättebra. Men det är ändå rätt jobbigt i vardagen. Eftersom det plötsligt kan konflikter om allt nästan. Man får hålla på det man säger och orka stå ut och vara konsekvent. Mina tonåringar är inte såhär så det finns hopp :) 


    Lilla tonåren är när de är 6-7 år och första hormonpåslaget kommer. Nu börjar TS son och din dotter bli en "tweenie", dvs inte ett barn men inte ännu en tonåring. 
  • Spucks
    TopG skrev 2022-03-23 08:37:31 följande:
    Lugna ja. Vi tar ingenting när han är arg, väntar ut honom. Om de inte är något som gör att vi måste säga ifrån typ. Men annars lugna. Vi har rutiner , ramar o regler. Blir inte så lätt upprörda, nej. Mellan dessa stunder är hans världens goaste kille. Men de har liksom kommit sista tiden. Att han vill vara vuxen typ, kan själv, behöver inte hjälp, osv osv. 
    Kan han ha en poäng där? Dvs. har du funderat om han har friheter och ansvar som är lämpliga för hans ålder och utveckling, eller kan det vara så att han med rätt känner att ni vill ha ert litet barn kvar?
  • TopG
    Spucks skrev 2022-03-23 10:22:54 följande:
    Kan han ha en poäng där? Dvs. har du funderat om han har friheter och ansvar som är lämpliga för hans ålder och utveckling, eller kan det vara så att han med rätt känner att ni vill ha ert litet barn kvar?
    Ja vi har funderat på detta också såklart o pratar mkt om detta med honom. o även försökt att låta han flyga lite själv o det går väldigt bra. det jag menar är att han självklart får testa, han får vara arg, sur o allt därtill , det är inget fel i det. vi ser honom inte som det lilla barnet (kommer ju alltid ha våran lilla såklart men du förstår min poäng här) utan en pojke som försöker hitta sig själv, sin plats o sitt, i den stora världen. O vi försöker vägleda o hjälpa, stötta. O oftast går de bra att han får upptäcka o sådär själv med vårt stöd osv. man gör ju allt man kan för sina barn, alltid. Inte lätt att alltid hänga med i svängarna dock. 
  • TopG
    jeanette02 skrev 2022-03-23 08:45:55 följande:

    Ja det känns igen. Lilla tonåren. Är ju värre än tonåren nästan. Ja. Har en 10 årig dotter som är sådär numera. Går lite i perioder. Mycket humörsvängningar. Hon sportar en del och ja aktiviteter är jättebra. Men det är ändå rätt jobbigt i vardagen. Eftersom det plötsligt kan konflikter om allt nästan. Man får hålla på det man säger och orka stå ut och vara konsekvent. Mina tonåringar är inte såhär så det finns hopp :) 


    Tack för ditt svar, det ger mig hopp. Skämt o sido men känner igen de så, i de du skriver. Det är mkt om allting just nu. Svårt o hänga med i alla upp o ned gångar :) 
  • jeanette02
    LFF skrev 2022-03-23 08:55:23 följande:
    Lilla tonåren är när de är 6-7 år och första hormonpåslaget kommer. Nu börjar TS son och din dotter bli en "tweenie", dvs inte ett barn men inte ännu en tonåring. 
    Jaja det är rätt. Men jag kan kalla det "förtonåren". Mina barn har inte haft nåt tonårsbeteende vid 6 års utan varit trevliga och gosiga.
    Men vid ca 10 år ålder blivit en drastisk skillnad från barn till något annat. Periodvis och tvära kast. 
    Fullt normalt men iaf en utmaning. 
  • elsi
    TopG skrev 2022-03-23 07:35:37 följande:
    Min underbara arga 10 åring

    Hej

    Min fina älskade pojke. Fyller snart 10 o hans humör har tvärvänt. Alltid varit full rulle med mkt humör men nu. Han är arg, sur , suckar, vresig , mestadels av tiden.
    Säger vi nej blir det gap o skrik, säger vi ifrån, säger vi till. osv osv. Råkar man upprepa sig så är man tjatig. Vill gärna ?svara emot? o ingenting är hans fel. 

    Vi tar snacket när han lugnat sig o de gör han ganska fort men dessa stunder kommer tyvärr ofta istället, där han blir arg o springer upp i rummet.? 
    Ingenting har hänt, säger han själv. Vi kan prata bra när vi alla är lugna o glada. O han säger förlåt o förstår att saker o ting sårar men han är mellanåt så långsint o har svårt att släppa när det blir fel. 


    känner du igen dig? vad gör man?


    Jag tycker att mina barn har haft perioder när det varit ur balans på olika sätt. Och jag har försökt tänka att det varit när de gått igenom något, ofta en utvecklingsfas som tär lite på dem och möblerar om i skallen så att hela världen känns upp-och-ner.

    Och om man går igenom nåt jobbigt som tar sig uttryck i humöret så hjälper det sällan att bli skälld på eller ställd till svars (han verkar ju veta själv och ångra att det blir fel och han beter sig dumt). Det man kanske istället behöver en extra kram, nån som kollar hur man har det i det stora och lilla, nån som säger att det verkar som att livet är rätt trist just nu, finns det nåt jag kan göra för att det ska kännas bättre? Gränser kan man markera om barnet är direkt otrevlig eller sårar omgivningen, men man kan försöka minimera konfrontationer över lag och suckar och surande kanske man kan ha lite överseende med. 

    Så har jag iaf tänkt och gjort och tycker att det har funkat rätt bra. Det har blivit folk av mina barn till slut även om jag tyckte det kändes som mission impossible emellanåt.
Svar på tråden Min underbara arga 10 åring