Abort eller inte?

Hej!

det är helt normalt att tveka! Och alla hormoner som bubblar i kropppen gör inte saken heller lättare .. bee there och abort var min väg, för pappan vägra ta sitt ansvar så för barnets skull blev det så trots det gjorde så ont. Men det ?går över? man får lov och sörja, gråta! 

Men väljer du att behålla, så kommer du ha den finaste skatten!
Men visst blir du ensam så kommer det bli tufft, men man får styrka och fixar det. har du en bra relation till dina föräldrar? rådfråga dem ? Vänner :)?

Jo, är mitt tredje barn men aldrig känt så här innan. Är en ny pappa också och det gör mig osäker på allt. Vill inte få ännu ett barn på halvtid om det skulle skita sig. Känner väl mig osäker på hela situationen och om jag egentligen känner mig färdig. ville ju iofs från början men nu känns det bara svart. Vissa tecken från blivande pappan bidrar också till osäkerheten. 
Har pratat med ett par vänner redan ich jag vet att det måste vara mitt beslut men jag är så rädd att välja fel.

Du måste berätta mkt mer om er relation. Hur länge har ni varit tillsammans? Bor ni ihop? Vad vill ni med er relation och framtid? Vill han bli pappa, nu eller någonsin?

Vi har varit tillsammans i 3 år och bor ihop sen i somras. Vi har ju alltid tänkt en framtid. Han ser gärna giftemål och önskar barn hett. Så han vill ju gärna bli pappa. Det jag är fundersam över är om han inser vad som krävs när man har barn. Att han måste anpassa sig och ge avkall på saker. samt att det är jobbigt och tungt många gånger. Mina barn är det jag som tar hand om och fixar allt praktiskt med. Han är ju med oss när vi gör saker osv men inte så att han hämtar eller lämnar i skola/fritids när han är ledig eller har koll på läxor, aktiviteter osv. Så rädd för att jag kommer bli slutkörd med allt ansvar och han kommer stå där och inte fatta nåt typ. Han har inte direkt varit nåt bra stöd nu när jag mått dåligt i början?

Jag tror ingen vet vad föräldraskap innebär på riktigt förrän de står där men om du tvivlar på att han klarar av det, och ni har bara bott ihop ett kort tag, då är abort antagligen något att tänka på. Men isf ska du inte skaffa barn med honom alls, och eftersom han vill ha barn kan ni lika gärna gå isär direkt. Eller så behåller du barnet och relationen.

Ja, så är det ju.

Ja, det är ju alternativen. Tror inte han skulle förlåta om jag väljer abort heller. orkar Bara inte hamna i en situation där jag igen är ensam ansvarig över allt. Vi för diskussioner här hemma men kommer väl ingen direkt vart. Därför jag tänkte om jag skulle prata med nåt proffs kanske. Försöka reda i tankarna. Det brinner ju lite i knutarna och kroppen är ju full av hormoner som självklart påverkar dom också. Om livet ändå vore enkelt?

Men familjerådgivning för er båda?

Veckorna går fort och magen blir inte mindre nu.Gör inget du ångrar sedan.

Men vad är det han inte kan svara på när du lägger fram dina tvivel?

det Bästa är om no avsätter tid och förklarar hur ni ser på föräldramötet, han berättat hur han vill ha upplägget och du berättat vad du förväntar dig. Så för nu en diskussion kring det.