Svår diskuterat om sonens bästa

Att träffa barnet ofta är for barnets bästa! Hon hindrar er anknytning. Ansok om ungänge och delad vårdnad via rätten.

^ Gemensam vårdnad  = delad vårdnad.

Du kan stämma henne för att få igenom gemensam vårdnad, bor ni hyfsat nära varandra och verkar kunna samarbeta hjälpligt så får du mest troligt igenom det. Men jag kan förstå att hon inte vågar skriva på för det nu, för då försvinner hälften av föräldradagarna, och hon kanske inte vågar lita på att du kommer vilja/kunna ta ut föräldraledighet när det blir dags. En annan sak är att vårdnaden inte har med umgänget att göra - man kan ha gemensam vårdnad och aldrig träffa barnet/barnen, och den ena föräldern kan ha enskild vårdnad, men man har barnet/barnen 50/50 ändå (när åldern är inne).

I er sits vore det rimligt att besöka familjerätten och diskutera detta med objektiv part. Du behöver få träffa barnet oftare, helst flera gånger i veckan, och som du är inne på - med tiden utan mamman (promenad, eller att du kanske har sonen i hennes lägenhet medan hon är ut på ett ärende o.s.v.). Målet bör ju ändå vara 50/50 tids nog.

Jag tycker också att hon hindrar er anknytning och er chans att lära känna varandra. Även om inte målet är växelvis boende utan att du kommer att ha barnet på helgerna eller inte ens det, så är det superviktigt att du blir en naturlig del och en återkommande och "känd" person i hans liv. 
Är barnet 4,5 månader nu så ska du absolut kunna ta en promenad med barnet utan problem. Ser mamman det som positivt att ni har en relation så borde hon vilja det.

Det är inte lätt att vara i hennes sits heller, man blir som en lejonhona när man upplever att någon eller något hotar ens barn, även om det bara är i ens tankar. Jag tycker inte att du ska "anmäla henne" eller använda det hårda artilleriet direkt utan föreslå att ni träffar familjerätten eller en familjerådgivare gemensamt så att ni båda kan få stöd i att framföra era åsikter på ett konstruktivt sätt. Så att du får berätta vad som är viktigt för dig och så att hon får förklara varför det inte är möjligt. Kanske behöver tanken bara landa hos henne så att när ni pratar om det om en månad så känns det bättre. Jag vet inte men du ska absolut stå på dig.

Oj, det känns väldigt lite. Barnet har rätt till sin pappa. 

Jag tycker du ska kontakta soc och eventuellt skaffa en jurist. 

Och om du vill vara föräldraledig behöver du ansöka om gemensam vårdnad NU, däremot blir det ju svårt att vara ensam med barnet hela dagarna om han inte känner dig. 

Jag håller med övriga att hon verkar hindra ert umgänge. Först måste ni försöka enas via Familjerätten innan du kan ansöka om gemensam vårdnad men redan där kan ni diskutera utökat umgänge. 45 minuter varannan vecka om man bor i samma stad är för lite. Jag struntar ärligt talat i om det är obekvämt för mamman, då får hon justera sitt liv så ni kan ses oftare. Det är barnets bästa som ska stå i centrum här.

Jag vill bara ha en bra relation med min son först och främst med även med mamman för hans skull. Jag försökte prata med henne om familjerätten när han var 3 månader men hon vill inte gå med på att träffa dom för att vi kan ?lösa? det själva utan familjerätten, soc och jurist men grejen är att hon inte vill diskutera något utan bara ha det på sitt sätt som funkar för henne och hennes vardag. Självklart förstår jag att hon vill ha mer dagar att vara mammaledig och så men jag vill också kunna vara pappa ledig och jag vill finns och ställa upp så mycket det bara går i min sons uppväxt och så. Jag är lite för rädd på hur jag ska ta upp det med mamman för det känns som hon är otroligt skör just nu och rädd om att ?lämna? bort sonen i bara för en kort stund. 

Några tips på vad jag kan/ska säga det så bra och mjukt som möjligt. Hon är omöjlig att diskutera med har jag märkt och jag vill inte såra henne osv.

mvh Joakim

Prata med Familjerätten och låt dem kalla henne till samtal med dig. Om hon vägrar delta så tas det som ovilja att samarbeta, vilket ger dig en liten fördel i tingsrätten sedan eller om hon fortsätter med umgängessabotage. Även om du får träffa sonen då och då så vill du ju ha mer och det borde inte finnas några hinder för det, alltså är det hon som motarbetar det.

Tycker du skall göra som mamman anser, betala ditt underhåll och inte bråka. 

Det tycker jag inte innerst inne iofs. men det blir lättast så.

Bråkar du kan mamman ta barnet helt ifrån dig, så jävligt viktigt att hålla henne nöjd. 

Vill hon bråka och det går till rätten har hon 80% chans att vinna en sån tvist och det är alldeles för dåliga odds att göra annat än att hålla henne nöjd. Enda gången du skall försöka gå emot hennes vilja är om hon försöker ta barnet helt ifrån dig, för då har du inget att förlora.