känslor för annan påverkar äktenskapet

Jag tror att ert är en flykt för din vanliga vardag. Du är fortfarande i sorg, ingen uppvärksamhet har ni haft samtal efter eran sorg? Har nu bearbetat? Det är lätt och hamna i en "tråkig" vardag destruktiva beslut.

Det är såhär. Jag tycker att man ska sitt äktenskap på allvar för medgång och motgång. Det är viktigt att man blir mån om varandra, stöttar varandra inte hamnar i en ond cirkel.

Vad vet du om gräset är grönare andra sidan? Är det nått som din kollega (nykär i) har han gjort då förut det är kanske ren vardags för honom? Du beskriver ditt sexliv är sådär. Det är bättre och förbättra det man har istället. Först. Du har inte ns försökt och förbättra det du har först!? Innan man är i DN sådan situation som du är i nu så skilh dig först eller slit i han och gå vidare med ditt äktenskap. Jag har varit gift i över 20 år 3 barn och vi är som pålägg på macka. Vi är tajta., vi är trygga. Motgångar och medgångar, vissa dgr Blä men i Blä. Är jag lycklig varje dag.

Är ganska trött på att många tar inte sitt äktenskap på riktigt. 

Finns det att man har försökt få sitt äktenskap att funka som tusan och det funkar inte skilj er då. 

Ursäkta för små skriv /slarvfel 

Vad hände med att älska varandra i nöd och lust? 

  känns inte som jag älskar honom längre. går inte tvinga fram kärlek för att de står på ett papper. 

 känner du då skilj dig få fy f*n

Herregud varför skriver du på FL när du redan har svaret.?

Jag generellt tycker inte om när man är i nöd och lust utan bara skiter i det. 

Tycker du att äktenskap är bara på ett papper få undrar jag varför man gifter sig.

Men det är upp till dig vad du vill göra. Du har redan gett upp. 

Älskade ju honom då, nu är de ju bara papper eftersom jag inte älskar honom mer. är de rätt mot honom? ska han inte få vara med en som älskar honom? finns ju väldigt många som skiljer sig . Jag vill lämna men han vill inte. 

Det är väl just exakt det som nöden handlar om.. Att ta reda på varför känslor försvinner, att gå till botten med vad man egentligen känner. Att man kämpar till sista andetaget och krigar för sitt äktenskap. Vill du älska din man? Eller ger du upp innan du ens försökt?

De flesta människor får nån gång i livet känslor för nån annan i sina äktenskap, men dom skiljer sig inte bara för det. 

Det du beskriver är en förälskelse, som kommer av att någon ser dig. Ditt förhållande med din man har pågått sedan du var väldigt ung. Sorgen efter ett barn kan bli kvävande för en relation. Man kan trassla in sig i sitt sorgenät.
Jag skulle råda er att söka parterapi, för att få hjälp att prata om den sorg ni har efter barnet som dog, för att prata om er långa relation och hur ni ser på den och framtiden idag.
Jag råder dig att under denna process avfokusera på den andre mannen. Troligen är han enbart en brygga för dig för att ta dig ur en tillvaro där du fått svårt att andas.

Att du berättat för din man, och han tog det så pass respektfullt som han verkar göra, är ett tecken på att det skulle kunna gå bra för er i framtiden.

Du bör ge äktenskapet en chans, vanligt att människor ångrar att de flytt ett äktenskap för en förälskelse. Man kan heller inte jämföra en förälskelse med kärleken i en mångårig relation. Det är som att jämföra en flammande eld med den glöd som kommer när elden falnat. Värmen från glöden varar dock längre, än värmen från elden...